I helgen var ju min mamma på besök, och rattade snällt nog Iggy både lördag och söndag. På lördag kväll körde jag å Niklas date night, med som vanligt fantastisk mat (och – som vanligt megakaosig – service) på Gossip. Sen gick vi och såg Birdman på bio. Ojojoj, vansinnesbra. Förstår varför den strösslats med Oscars, bland annat för Bästa Film.
Väldigt ovanligt att komedier får en guldgubbe för just Bästa Film (var det Tootsie senast kanske?), så det säger ju en del om rullens kaliber tycker jag.
Och eftersom mormor barnvaktade vidare även i söndags, så unnade jag mig en lyxig brunch tillsammans med några väldigt lovely vänner.
Vi var på T BAR på Hotel Diplomat. Precis som Gossip så är detta ställe med på listan över mina bästa Stockholmstips. Älskar det stället, lika god mat som det är snyggt inrett. Körde all in brunch och beställde in en Bellini.
Å sen bidde det en sån här. Nom nom. Men! Vet ni vad? Det låg en liten bit plast (!) i den här rackaren, lurigt värre. (Vad är det med mig och restauranger den senaste tiden, ha ha?!)
Men de skötte det toksnyggt; svisch svisch sa det så var ovan rackare borta, och in kom en ny rykande fräsch. Utan plast. Och inget spår av vare sig den plastbegåvade eller den ickeplastiga på notan sen, den hade de helt plockat bort. MVG i service! (På tal om detta så är följetången från Fotografiska inte över ha ha, återkommer till den!)
Nej, jag käkade inte två huvudrätter – detta var min kompis Jonathans beställning. Såg så smarrig ut att den fick föräras ett eget kort.
Ovan nämnde Jonathan och jag delade sedan på den här tallriken med supersmöriga pankisar. Har längtat efter den äkta varan ända sen mitt banapankis-fiasko ha ha… Så det var ljuvligt.
Nåt annat som var ljuvligt var att spendera NÄSTAN EN HEL HELG med att få göra vad man ville med sin tid. Ojojoj. Lyx deluxe. I kubik.
Ytterligare en bonus var att jag fick hänga med en väldigt härlig person som jag inte träffar så ofta numera. När folk i ens närhet bryter upp så förlorar man ju tyvärr ofta någon av dem som nära vän. Även om man inte vill att det ska bli så, så kan de trassliga omständigheterna göra så att man hamnar där i alla fall. Tyvärr. Men i söndags fiskade vi tillbaks just en sån här fin och saknad person, vilket var väldigt – härligt.
Tack bästa mormor för finfint Iggy-rattande som resulterade i en fantastisk helg – och välkommen tillbaka NÄRSOM.
