Hemma!

home sweet home

Borta bra men hemma bäst heter det ju, och det var faktiskt otippat härligt att få vakna upp i sin egen säng soffa. Hemresan gick bra. Vi hade det dock lite kämpigt på flyget, då en övertrött groda (han brukar förmiddagslura vid 10.30, men iom allt resmeck somnade han inte förrän kl 13) vrålade som en stucken gris under världens kanske längsta halvtimme EVER.

Typiskt nog lyckades han tajma sitt missnöje med ett gäng luftgropar som gjorde att vi var tvungna att spänna fast honom (ni vet ju hur lovely han tycker det är…), vilket inte direkt gjorde saken bättre. Det var alltså rena avgrundsvrål i 30 minuter i sträck. Kombinerat med den klassiska ”slänga sig bakåt i brygga”-prylen som kids är mästare på. PUST.

Men. Det braiga i hela situationen var att jag sket fullständigt i om vi störde alla andra. Jag hade trott att jag skulle tycka att en sån här incident var extremt pinsam, men det fanns inte ens på kartan att hinna reflektera över sånt. Det enda som gällde var att få grodan att somna, inget annat spelade nån roll.

Så ni som är ressugna men har skräck inför att råka ut för just nåt sånt här (när ALLA suckar och pustar och tycker att man STÖÖÖÖÖR) – det spelar typ ingen roll, för man hinner inte bry sig ett skvatt om det. Alltid nåt.

När grodan äntligen somnat blev resan dock hur trivsam som helst, och den här gången hade vi sjuuuukt mycket tid, så stress-aspekten fanns inte där alls. Bra bra.

 

DSC01726

Men hörrni! Kolla här då! Den här lille parveln stod och väntade på fönsterbrädan hemma. Kände ju knappt igen honom (henne) för hen har blivit så rackarns liten. Dinon har krympt! MASSOR!

 

DSC01727

Vet inte om ni minns hur den såg ut innan vi åkte, men den var typ tre gånger så stor. Antar att den släppt ifrån sig allt vatten som den sög i sig där i äggburken, och gått tillbaka till sin ”innan kläcknings”-storlek. Den upphör aldrig att fascinera, denna dino. The gift that keeps on giving, typ.

Nu ska hela familjen strax packa ihop sig och resa lite igen, men denna gång endast till Kajsas hus. Där ska vi nämligen ägna dagen åt att spela in Aftonbladet-programmet som jag ju berättade om – ”Älskade unge”. Ska bli riktigt skoj.

Återkommer senare med rapport om hur det gick såklart!

Ovan&under molnen

https://youtu.be/faNBQGQDTj0

Här är sista klippet från lovely Verpan. Det är från i torsdags, när jag spenderade heeeeeela dagen på underbara W Hotel ni vet. Då tog sig Niklas, Oliven & Kimpis upp i bergen, och hittade solen där långt upp ovan molnen.

Nere i byn var det dock tät dimma, och även om jag inte filmade nåt på W, så hann jag med några klipp innan jag slank dit. Så spana in klippet ovan och se två skilda dagar!

Sista rycket i Verpan

DSC01712

Här kommer de allra sista picsen från Verbier. Vi avslutade med en smula After Ski på Le Rouge, där jag ÄNTLIGEN hittade en värdig kontring på Irish Coffee-fronten. Jag och glammis-Malin har nämligen som tradition att dricka smarriga Irishar ihop (vi ÄLSKAR Irishar!), och gör vi det inte tillsammans så skickar vi bilder på dem till varandra, he he.

 

DSC01713

Veckan innan vi åkte till Verpan var Malin i fjällen. Och då skickade hon en fullkomligt ljuvlig Irishbild till mig, och då kan man inte kontra med vad som helst liksom. Nää, det får va lite nivå. Och det var det på Le Rouge-varianten, som ni ser.

Kan vara den godaste Irish jag någonsin smakat faktiskt. Beställer alltid mina med extra grädde (mycket viktigt!) och extra socker (också mycket viktigt!). Så. Satans. Smarrigt.

 

DSC01721

Grodan slank också förbi After Skin, och ville givetvis sörpla Irish han med. Han fick dock nöja sig med ett fat grädde. Får väl justera min princip att ”vi låter honom smaka på allt” till att ”vi låter honom smaka på NÄSTAN allt”…

Hursom, denna vecka har varit helt ljuvlig! Den har dessutom känts så lång, vi har hunnit med så mycket. Om man jämför med hur snabbt en vecka hemma bara försvinner (poff! …säger det vanligtvis, så är det fredag), så kändes den här tiden minst dubbelt så lång. Fantastiskt.

Och att resa med Oliven & Kimpis (TACK alla ni som klickade på länken i det här inlägget – återkommer om hur bra det gick för oss, om vi vann eller inte! Och ni som ännu inte klickat – do it please! Vadet gäller hur många som klickar in sig tom i dag söndag kl 00.00.) funkade hur bra som helst. Att bo två barnfamiljer i en lägenhet, tillsammans i en vecka – det är inte säkert att det går sömlöst ju. Men det gick hur bra som helst.

Och en extremt lovely bonus på den här resan var ju givetvis Nella the Babysitter! Hon gjorde ett så grymt bra jobb, och var dessutom ett väldigt härligt ressällskap, så nu kommer vi aldrig mer vilja resa utan henne, ha ha…

Hejdå fina fina Verbier, hoppas vi syns snart igen!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!