Vanja Wikström

I dag var grodans andra dag på förisinskolningen. Eftersom pedagogerna hellre ville ha endast en förälder där än oss båda, så var Niklas med Iggy i dag. Och i dag gick det inte lika sömlöst som i går.

Grodan var ynklig i kubik; skulle vara i famnen konstant och tog sig inte längre bort från pappa än en halvmeter. Så var det hela dagen. När det var dags för sovstund började det bra, men urartade efter ett tag. Och det slutade med att Niklas fick gå i väg med grodan, kika på lugnande YouTube-klipp (de här brukar funka finfint) och lägga honom i vagnen.

När han vaknade var det samma sak – sitta i pappas famn hela hela hela tiden. GÃ¥ ner pÃ¥ golvet och börja smÃ¥pilla med nÃ¥t – men sen ”gnälla” och vilja upp i famnen igen efter 30 sekunder. En riktig ynkepynk alltsÃ¥.

De kom 9.30 och gick strax före 15. Efter föris kom de över till office, och det gjorde ont i hela kroppen när jag fick höra hur de haft det. Alltså. FY. Det känns som att Iggy typ känner på sig att nåt stort är på gång, och reagerar med att vilja vara extremt nära. Vilket han såklart får, så mycket han vill.

Niklas tyckte det kändes litegrann som när Iggy var riktigt sjuk – dÃ¥ var han sÃ¥här ynklig och ville liksom krypa in under skinnet pÃ¥ mamma och pappa. Vi tyckte ju det var rätt mysigt, eftersom han i vanliga fall ränner runt som ett jehu och är alldeles för lite gossugen (tycker vi ha ha som gärna vill mysa sÃ¥ mycket som möjligt). Men nu var det mer ledsamt än gossigt, helt klart.

Man vill ju INTE att ens barn ska känna sig otryggt. För det mÃ¥ste väl vara det som gör att han beter sig sÃ¥här? Vi hÃ¥ller pÃ¥ och rubbar hans cirklar, sÃ¥ han klamrar sig fast vid det tryggaste han har – oss.

Går man in i den känslan så är det lätt att försvinna i ett hav av mörker tycker jag, man blir så ledsen. Jag vill aldrig aldrig aldrig att Iggy ska behöva känna så. Men! Man måste komma ihåg att det här bara är tillfälligt. Kanske är det bättre redan i morgon?

Och jag VET att det kommer bli bra, det får ta tid bara. Personalen sa att vi bestämmer helt själva hur lång inskolning vi vill ha, vad som känns bra för oss och Iggy. Och det är ju tokskönt. Så vi kommer hänga med grodan till föris varje dag, tills dess att det känns 100% okej att prova att lämna honom där själv ett litet slag. No stress, liksom.

Vi får helt enkelt ta det här lite pö om pö och hoppas att det känns bättre för varje dag. Det tror jag att det kommer göra. Det VET jag att det kommer att göra.

Vi får se vad morgondagen bjussar på.

Hörrni! Vad KUL att det var så många som undrade varifrån mina fräsiga träningskläder kom ifrån på yoga med kids-inlägget. Och vet ni varför det är så kul att ni uppmärksammade just dessa tjusiga plagg? Jo, två anledningar:

1) Märket heter Under The Same Sun, och jag kan mycket stolt avslöja att det är kompisar till mig som startat märket, woop woop för driftiga brudar!

2) Alla som anger kod Vanja får FEMTON PROCENTS RABATT på allt i deras überfina webbshop (gäller ej bikinis)! Lovely va? Woop woop igen!

HUR fint set? Och ännu bättre – förutom att allt Under The Same Sun gör är TOKSNYGGT, sÃ¥ är det ocksÃ¥ gjort med ett omfattande eko- och hÃ¥llbarhetstänk. Kläderna ovan är till exempel gjorda av Ã¥tervunna vattenflaskor, och printet är 100% ofarligt för sÃ¥väl miljö för de som utför arbetet (plaggen produceras i Kalifornien).

Världens finaste yoga/träningskläder! Men man kan självklart även bära dem utanför gymmet.

Jag har de här leggingsen, den här toppen och det här linnet. Kan avslöja att alla plagg är VANSINNESSKÖNA att ha på sig.

In med er Ã¥ shoppa loss nu vettja, det är mycket skojigare att träna om man har en flÃ¥dig outfit ju! Under The Same Sun hittas här – glöm inte att ange rabattkod Vanja för att fÃ¥ 15% rabatt!

I dag knatade vi alltsÃ¥ bort till Iggys föris för allra första gÃ¥ngen… En historisk dag! Vi var inte där sÃ¥ länge, kom 9.30 och gick vid 11, det tyckte pedagogerna var lagom. Och det var nog helt perfekt faktiskt. Grodan somnade som en stock typ sekunden efter att vi kommit därifrÃ¥n.

Hur var det dÃ¥? Och hur kändes det? Jo – TOKBRA! …mÃ¥ste jag nog säga. Tror faktiskt inte det hade kunnat kännas bättre. Förisen känns fantastisk, själva stället är ett barnparadis.

Det finns ett ateljérum, ett byggrum och ett målarrum. Överlag verkar det vara ett väldigt kreativt ställe, och när man pratade med pedagogerna märkte man att ALLT som görs, görs av en anledning.

Överallt hängde det en massa pyssliga små konstverk.

Tre dagar i veckan jobbar de med olika projekt, just nu är det kojor. DÃ¥ byggs det kojor inne och ute, de tittar pÃ¥ fÃ¥glarna och deras ”kojor” och pratar om varför de gör sÃ¥na osv. Jag fick uppfattningen att allt som görs är väldigt genomtänkt för kidsens utveckling. Helt fantastiskt.

Både jag och Niklas fick en väldigt bra uppfattning om både själva stället, och de som jobbar där. De var så fina med barnen och verkade så genuina i sitt sätt att berätta om hur de jobbar, och varför de gör som de gör.

Vi älskade dem, känns hur bra som helst pÃ¥ personalfronten mÃ¥ste jag säga. Är sjukt impad faktiskt. Känns mysigt ocksÃ¥ att det är en sÃ¥ pass liten förskola – 23 barn gÃ¥r där allt som allt.

Iggy hade fått en fräsig liten korg med sitt namn på. Och vi fick i uppdrag att göra en tavla med honom och oss som vi kan sätta upp ovanför hans klädplats, samt en bok där vi samlat bilder på sånt han tycker om samt nära och kära. Som han kan ha som trygghet, och även visa de andra vilka vi är och vad han gillar. FINT.

När vi kom så sprang Iggy runt och kollade in alla leksaker överallt. Han var på toppenhumör, och verkade tycka att det var väldigt spännande alltihop.

Han fick också vara med och måla.

Då blev han utstyrd i en väldans tjusig målartisha.

Ser ni skräcken i Niklas ögon? Vi insåg rätt kvickt att vi också borde haft på oss målartishor, för OJ VAD DET KLADDADES! Niklas hade dagen till ära sin favvoskjorta på sig, som är rätt pricy. Och ett gäng små knattar beväpnade med penslar och färg i mängder, gjorde att den där skjortan levde farligt kan jag säga.

I morgon blir det oömma kläder – även för pappan…

Jag som är lite av en kladdfaschist (alltid redo med en servett!) kommer fÃ¥ träna rätt duktigt pÃ¥ att…inte vara det. Inser jag.

En och en halv timme var rätt lagom att hänga på föris såhär första dagen. Vi nosade liksom på den. Pedagogerna var väldigt måna om att inskolningen ska bli lyckad och att Iggy ska må bra genom hela processen, så den får ta den tid det tar helt enkelt. Det får inte bli stressigt, vilket gör att Iggy blir ledsen och kopplar ihop föris med nåt dåligt, sa de. Bra tänk!

I morgon ska Niklas vara där själv med honom, och då ska de stanna så länge som det känns bra. Fredag och måndag hänger jag eller Niklas också med, och sen på tisdagen ska vi se om vi kan lämna honom själv ett slag.

Iggy verkade tycka att dagen var spännande. Han ramlade på slutet och då blev han ledsen och ville upp i famnen, annars var han som han brukar. Det vill säga springer runt rätt obehindrat och är nyfiken på mänskor och grejer.

Men även om det gick toppenbra i dag, sÃ¥ var ju detta sÃ¥klart föris extra light. Precis som pedagogen sa – eldprovet kommer ju om nÃ¥gra dagar, när han inser att han ska VARA pÃ¥ föris. Det är inte bara studiebesök liksom. DÃ¥ kommer han med all säkerhet att bli ledsen.

Men de var sÃ¥ bra, och berättade hur de tyckte att man ska hantera det. INTE smita! ALLTID säga hejdÃ¥ innan man gÃ¥r. SÃ¥ att vi inte bara försvinner huxflux, Iggy ska alltid ha koll pÃ¥ när vi gÃ¥r. Annars kommer han bli orolig och vilja ”bevaka” oss, inte vÃ¥ga släppa taget. Superlogiskt och vettigt tycker jag.

Tror nog inte att det kan kännas bättre ur ett päronperspektiv. Hemlagad mat har de ocksÃ¥ – ekologisk (YES!). Vegetariskt flera dagar i veckan.

Och en JÄTTEFIN (och stor!) gård med maaaaassor av skojiga grejer att leka med och på. Summan av kardemumman: jag och Niklas tyckte förisen kändes TOPPENBRA, och det verkade som att grodan tyckte om stället också.

Min känsla är att han kommer tycka att det är väldigt roligt att börja på föris, det fanns så mycket kul att hålla på med (de målar, de drejar, de bygger, de grejar) och han har ju ÄLSKAT att vara på öppna förskolan. Tror han kan bli lite uttråkad av mig och Niklas ibland. Eller, det vet jag att han blir.

Inser sÃ¥klart att det finns jobbiga grejer med föris ocksÃ¥, att det kommer kännas intensivt för Iggy med alla intryck och att inte ha mamma, pappa eller nÃ¥gon annan han känner med sig. Men vi tar det piano – jag eller Niklas kommer hänga med pÃ¥ föris sÃ¥ mÃ¥nga dagar som det behövs, och sen fÃ¥r vi mjukstarta sÃ¥klart med korta dagar, sÃ¥ att grodan hinner landa i det hela.

Tror det är jätteviktigt att (precis som pedagogerna sa) att det inte blir för mycket på en gång, att vi håller dagarna korta och att vi päron är med så mycket det behövs, så att föris blir nåt spännande och roligt. Och inte förknippas med obehag.

Ja ja, man kan snicksnacka hur mycket som helst om hur och vad man tänker sig, och sen kanske det blir pannkaka av alltihop ändå. Men det känns väldigt bra, och jag tror det här kommer gå finfint faktiskt.