I gÃ¥r fick jag…JOBBA! OSTÃRT! I FYRA OCH EN HALV TIMME I STRÃCK!!! Fy fan vad härligt det var! Blev nästan hög; när jag var klar gick det som strömningar av välbehag genom hela mitt väsen. Det var…LJUVLIGT.
Och okej – ni vet ju att jag älskar mitt (eller mina, rättare sagt) jobb. Men riktigt sÃ¥här tossig brukar jag inte bli av att fÃ¥ spendera en dag pÃ¥ office. Men nu var det sÃ¥ länge sen jag fick sätta mig ner vid mitt skrivbord och jobba fokuserat, att jag faktiskt inte ens kan minnas när det var.
Visst, jag får jobba någon smådutt här och någon smådutt där. Två timmar i rad, på sin höjd. Men mer har det inte blivit, med flytt, förisinskolning, sjukdom, mera förisinskolning, teveinspelningar, mera teveinspelningar och allt annat hokus pokus som sladdat omkring i kalendern under april månad.
MissförstÃ¥ mig rätt, det mesta har sÃ¥klart varit skitkul (okej, sjukdomen hade jag nog kunnat hoppa över), men det är SJUKT JÃVLA FRUSTRERANDE att inte fÃ¥ stöka undan. Grej pÃ¥ grej läggs liksom pÃ¥ hög. En hög som växer och växer och vips! …sÃ¥ har det blivit ett berg. Ett berg som jag VET att jag bestiger om jag bara fÃ¥r JOBBA FOKUSERAT I MER ÃN TVà TIMMAR FÃR BÃVELEN. Ett berg som jag VILL bestiga! Men jag fÃ¥r bara ta smÃ¥ töntsteg, dansa omkring pÃ¥ en stig som jag inte ens vet om den leder uppÃ¥t. Skitjobbigt.
Och NEJ – det här har inte nÃ¥t att göra med att jag är nÃ¥n slags workoholic eller liknande. Det har att göra med att jag älskar mitt (mina…) jobb, och det känns PISS att inte kunna göra dem bra. Det är framförallt GlamMom som fÃ¥tt stÃ¥ tillbaka den senaste mÃ¥naden, och det känns inte sÃ¥ lovely.
Vi har haft lÃ¥dvis med tokfina kläder pÃ¥ office som vi inte kunnat sälja, för att jag knappt ens hunnit snegla Ã¥t deras hÃ¥ll – än mindre lägga upp dem i shoppen (mitt ansvar, och nej jag kan inte be nÃ¥gon annan göra det, alla har fullt upp med sitt). Inte sÃ¥ lyckat, kan jag meddela.
Men! Efter denna fyra och en halv-timmes sejour som gÃ¥rdagen bjussade pÃ¥, sÃ¥ är det äntligen gjort. SÃ¥ Angelica (du som undrade om det skulle komma in nÃ¥gra fina amningsklänningar) – nu hittar du en toksnygg klänning här och en till här. Hoppas du gillar dem, och att det inte är för sent för eventet du skulle pÃ¥.
Niklas tog alltsÃ¥ grodan mellan 10.30 och 15 i gÃ¥r, sÃ¥ att jag skulle kunna gÃ¥ loss pÃ¥ office. Eftersom det var lördag var det ingen annan glammis där, vilket passade perfekt – dÃ¥ blev det 100% fokus pÃ¥ werk. Och när man haft sÃ¥ extremt lite tid att jobba som jag haft den senaste tiden, sÃ¥ är man tacksam för varje minut man fÃ¥r nÃ¥t gjort. Vill helst inte lägga nÃ¥gon tid pÃ¥ att snicksnacka.
I vanliga fall älskar jag såklart att snicksnacka på office, men just nu är inte i vanliga fall. Just nu värkte det i hela kroppen av lust att få SHIT DONE. Därför var det så extremt skönt att bara få grotta ner sig helt ostört i några timmar.
Och ojojoj vad jag fick gjort! Det lugn jag kände jag när det var en halvtimme av ”min” tid kvar (och jag hade släckt alla de vildaste bränderna) var…ENORMT. All uppbyggd stress bara släppte. Tror det var därför jag klev ut frÃ¥n office och ut pÃ¥ smÃ¥ moln. Underbart.
Och Ã¥terigen – nej jag är ingen knäpp mänska som bara vill jobba och inget annat. Men jag tycker det är SKITKUL att jobba, och eftersom jag inte KAN VARA LEDIG (hej egenföretagare) sÃ¥ är det asjobbigt att inte fÃ¥ ta tag i saker. Gör inte jag dem, sÃ¥ gör ingen dem. Och gör ingen dem pÃ¥ alltför lÃ¥ng tid, sÃ¥ är det bye bye business. Rätt trist tanke, när man byggt upp nÃ¥t tillsammans med världens bästa team som man är sjukt stolt över. Ett företag som är askul att jobba med och pÃ¥, och som möjliggör en vardag som jag älskar.
SÃ¥ – vÃ¥gar jag säga det högt? Jo, det gör jag. Jag LÃNGTAR tills dess att Iggy börjat pÃ¥ föris for real, sÃ¥ att jag kan komma tillbaka till mitt kontor. Utan att behöva vara apstressad eftersom jag bara har x antal minuter att spendera där. ”Inget snicksnack för mig i dag (heller) tack, mÃ¥ste foka!”
Nästa vecka SKA jag tillbaka. For real.
