Vanja Wikström

Här stÃ¥r tre fjärdedelar av glammisoffice och ser…helt normala ut. Men det är vi inte. För er som vill veta vad som hittas bakom denna mycket normala fasad kan jag varmt rekommendera att läsa det här inlägget i glammis-Lovisas blogg. Det bjuder pÃ¥ bajskorvar, kiss och Harry Potter. Mycket läsvärt.

Det här med att det händer megasuperdupermycket med kids utveckling efter att de börjar på föris får jag lov å skriva under på. Sen ett par veckor tillbaka ÄTER IGGY SIN GRÖT SJÄLV. SJÄÄÄLV! På egen hand alltså! Som en riktig person.

Jag kan inte med ord beskriva hur URGULLIGT det är att se detta. Denna förvandling. Från mini till mänska, typ. Min lilla bebis KAN SJÄLV. Håller på att bli pojke. Helt fantastiskt.

”Dish!” Det betyder ”Det är slut” (i Igsters öron lÃ¥ter väl det som dish), och när gröten är slut kommer alltid den line:en plus det internationella tecknet för densamma. #HandenILuften

Och pÃ¥ tal om tal, sÃ¥ är det en annan front där det speedas pÃ¥ i ljusets hastighet. Det kommer ord ord ord hela tiden. De fullkomligt bubblar fram ur honom, säkert ett nytt om dagen. Även det URGULLIGT sÃ¥klart, men framförallt sÃ¥ JÄVLA COOLT. Att höra sitt barn kommunicera med ord som…lÃ¥ter som ORD är bara för roligt. Och okej, orden är väl kanske inte alltid supertydliga, men jag fattar precis.

Eftersom vi bor hos svärmor nu sÃ¥ Ã¥ker vi tunnelbana varje dag fram Ã¥ tillbaka till stan. Och lyssna nu vad töntig jag är – men jag blir SÅ STOLT när Iggy ber mig om grejer längs resans gÃ¥ng. För dÃ¥ fÃ¥r jag liksom visa att JAJEMÄN MIN UNGE SNICKSNACKAR SERRNI OCH JAG HAJAR PRECIIIIIS VAD HAN SÄGER!

SÃ¥ jag hämtar gladeligen napp (”bappe”), snutte (”nene”) och vattenflaska (”kacke”), och inbillar mig att alla runtomkring blir störtimponerade av vÃ¥r fantaaaastiska kommunikation.

Hursomhelst, sÃ¥ är det bara för jäkla coolt det här med snicksnackandet. Jag fÃ¥r anstränga mig för att inte dö gulldöden varje gÃ¥ng det kommer ett ord som jag förstÃ¥r, och som gör att vi liksom pratar ”pÃ¥ riktigt”. Pratar ”med ord” kanske jag ska säga istället, för pratar pÃ¥ annat sätt gör man ju sÃ¥klart ända sen födseln.

Men jag är så impad av Iggy och hans växande förmågor. Och det här är precis en sån där fin grej som är så härligt med att få barn; för de kommer ju fortsätta utvecklas hela hela hela tiden. Och man får följa med på resan, och stålsätta sig att inte dö gulldöden om och om och om igen.

Jajemän! Det snackar vi i Mammamaffian om i veckans avsnitt av Älskade Unge. Jag avslöjar till exempel att det här med att smörja in mammamagen med olja för att undvika bristningar även kan ha andra positiva bieffekter. He he.

Kajsa träffar också Zinat Pirzadeh som fått barn såväl som 17-åring i krigets Iran, som nyligen som 45-åring i Sverige. Rätt skilda erfarenheter, visar det sig. Missa INTE!