Vi har ju haft en liten sjukling här hemma som ni vet. Nu är han pÃ¥ benen igen, och i dag är han tillbaks pÃ¥ föris, men innan dess har han varit hemma och hängt med mamsen Ã¥ pappsen. Och det har varit SÃ
JÃVLA MYSIGT. (För det mesta i alla fall, nu ska vi inte bli alltför blogg-bubbliga…)
Tänkte bjussa pÃ¥ nÃ¥gra pics frÃ¥n vÃ¥r SÃ
JÃVLA MYSIGA DAG i mÃ¥ndags och skriva en liten…reflektion.
När jag Ã¥ Jossan sÃ¥gs i tisdags sÃ¥ frÃ¥gade hon om jag ”verkligen var sÃ¥ lugn som jag verkade” pÃ¥ Snapchat, där jag (som vanligt he he #snapberoende) snappat loss som tusan, och därför visat ganska mycket av min Ã¥ grodans gossiga mÃ¥ndag. Hon vet ju hur mycket jag har att göra, sÃ¥ att se mig stÃ¥ och titta pÃ¥ bÃ¥tar, flygplan, helikoptrar, mer bÃ¥tar, hitta hundar att klappa och blommor att titta pÃ¥, spana in flera bÃ¥tar etc etc etc tillsammans med grodan hela dagen kändes….ja, hon undrade om jag var stressad som en gnu inombords, egentligen. Men det fina är att jag ärligt kunde säga att nej, det var jag inte. För det VAR jag inte.
Och pÃ¥ det här omrÃ¥det är jag faktiskt rätt stolt över mig själv, för trots ett rätt extremt schema sÃ¥ är jag ganska bra pÃ¥ att släppa alla mÃ¥stebordemÃ¥steborde-tankar när jag är med grodan. Dels för att barn liksom har den förmÃ¥gan (pÃ¥ gott och ont) – de liksom SUGER in en i nuet. Det är nästan omöjligt att inte vara HÃR Ã
NU när man är med sitt kiddo. I alla fall om man ska vara engagerad. Och ska man dÃ¥ hÃ¥lla pÃ¥ Ã¥ streta emot i huvudet och böka omkring med annat inne hjärnan blir det bara mycket jobbigare. SÃ¥ att hänga pÃ¥ och (präktigt nog) VARA I NUET MED SIN UNGE är det absolut enklaste – och roligaste!
Och vi hade ju (okej tredje gÃ¥ngen jag säger det nu men det var ju bara) en SÃ
JÃVLA MYSIG DAG! Inte bara mysig, den var rackarns snajdig ocksÃ¥ – titta bara vad naturen bjussade pÃ¥ för ögongodis:
HUR F*CKING FAB? Rätt sÃ¥ snajdigt, som sagt. Försökte fÃ¥ Igster att uppskatta flÃ¥digheten, men han ville mest uppsöka nya platser där vi kunde spana pÃ¥ – just det – mera bÃ¥tar.
Nu ser han ju väldans putt ut pÃ¥ de här bilderna, men jag kan lova att han var en rackarns happy camper alltsÃ¥. Trots blÃ¥sor i munnen och prickar pÃ¥ benen. Vi hade SÃ
JÃVLA MYSIGT (fjärde gÃ¥ngen, nu lovar jag att hÃ¥lla snattran).
Och jag är sÃ¥ glad att jag kunde svara ett ärligt NEJ pÃ¥ Jossans undringar om jag var tokstressad inombords, för det är nÃ¥t jag har jobbat lite pÃ¥. För att släppa alla jobbtankar och bara vara med Iggy är SÃ
JÃVL…nej, just det – skulle inte säga det igen. Men ni vet vad jag menar. I love it.
Jag har lyckats med min önskan att sÃ¥ mycket och ofta som det bara är mänskligt möjligt vara HÃR Ã
NU när jag är med grodan, dels för att han fÃ¥r mig till det sÃ¥klart. Han är sÃ¥ rolig och intressant och annorlunda och SÃÃÃÃT och spännande att man ju inget annat VILL än att hänga fullt ut. Eftersom han gÃ¥r pÃ¥ föris kanske jag fÃ¥r extra mycket sÃ¥na känslor – jag vill inte MISSA NÃ
T när vi väl hänger, typ.
Det andra skälet till att jag har blivit väldigt bra på det där med nuet och grodan är att min stora skräck är att bli en förälder som nickar frånvarande med glasartad blick när han vill visa mig nåt han tycker är spännande. En förälder som mailar på telefonen medan jag gungar honom i parken. En förälder som kollar Snap och Insta medan jag sjunger godnattsånger för honom. Usch.
Eftersom jag blir sÃ¥ uppslukad av det jag gör, sÃ¥ vet jag nämligen att jag kan bete mig sÃ¥där i vissa situationer. Glida ut frÃ¥n verkligheten och in i jobbet. Men INTE med mitt barn. Never. Det fÃ¥r liksom inte hända. När vi hänger, dÃ¥ vill jag hänga for real, liksom. Jag vill att han ska känna sig som solen i universum, att mamma ser allt och tycker att han är intressant och spännande. Det förtjänar han – för det ÃR han ju. Och om inte jag som älskar honom mest i hela världen (okej delad förstaplats med Niklas dÃ¥) visar att jag tycker det, hur ska han dÃ¥ kunna känna att han ÃR spännande? Att han ÃR intressant? Att han förtjänar att vara solen i nÃ¥gons universum?
Jag tror det är tokviktigt, det där med att verkligen hänga for real när man hänger. Kanske inget som är nytt under solen, men känner ändå att jag vill nämna det. Kan nog inte sägas för mycket eller för ofta. Man har ett så enormt ansvar för den här lilla personen och man vill ge honom den bästa start och den tryggaste grund som kan köpas för energi, kärlek, blod, svett och tårar på föräldrabanken.
Sen är såklart alla olika, och är man till exempel hemmaförälder med sitt kiddo och ses 24/7 är såklart lite instascrollande och smygmailande no big deal. Men iom att Iggy går på föris så mycket (vilket både han och vi tycker är toppen och älskar, skulle vi inte vilja ha det så skulle vi såklart ändra på det) så blir det viktigt för mig att maxa den tid vi har ihop.
Ooooooojjjj vad låååångt det här blev nu. Egentligen ville jag kanske mest skryta lite om att jag faktiskt KAN koppla bort jobbet ibland, att Iggy är världens roligaste unge att hänga med och att vi hade en SÃ
JÃVLA MYS…nej, just det. Men ni fattar.
Jag kan STOLT säga att jag fortsätter leverera mitt #höstlöfte15, och i dag är jag extra nöjd eftersom jag drog pÃ¥ mig strumpbyxor! NÃ¥t jag hade typ JÃMT förut (läs: innan kiddo när man hade lite mer TID), för av nÃ¥gon anledning sÃ¥ känns det liksom….krÃ¥ngligt. Men det ÃR det ju inte för sjuttsingen! Bara att dra pÃ¥ sig, slänga över en härlig klänning, playsuit eller ett par shorts och sÃ¥ VIPS ser man superfräsig ut! Tips tips för att se lite mer ”outfitig” ut, än ”klädig” om ni är med pÃ¥ vad jag menar?
Playsuit / H&M
