Vanja Wikström

GAAAAAAHHHH! Kolla vad jag fick pÃ¥ Snappis häromdagen! Först fick jag bild nr 1 – en 16-Ã¥rig Vanja som uttalar sig om jämställdhet. Hon som snappade mig frÃ¥gade som ni ser om detta var jag, och visst var det det! Snappade givetvis snabbt som ögat tillbaka och frÃ¥gade var sjuttsingen hon sett det där? Och dÃ¥ skickar hon snap nr 2 – ser ut som nÃ¥gon slags skolbok/kurslitteratur. HUR bananas?!

Jag har inget som helst minne av att jag uttalat mig om jämställdhet för nÃ¥gon form av bok. Inte sÃ¥ konstigt kanske, eftersom det här ju begav sig för 21 (!!!!!) Ã¥r sen. #OldieButGoldie Jag ser att det är mitt skolfoto, tror det är frÃ¥n i nian. Vet att jag fullkomligt hade snöat in pÃ¥ rosa kortärmade toppar dÃ¥ (som den jag har pÃ¥ bilden, även om det inte syns att den är just rosa). Jag hade snöat in sÃ¥ pass (jag har ju en tendens att ta saker jag gillar rätt LÅNGT) att vissa nog uppfattade mig som lite märklig, vet att nÃ¥gon omnämnde mig som ”hon den där som alltid har rosa toppar pÃ¥ sig”. #freak

Hursom så var det så jäkla kul/underligt/märkligt att få de här snapsen. Lurigt att jag av någon anledning hamnat i en bok om hur kvinnor fått politiskt inflytande (SJUKT STOLT över detta faktum givetvis!), men också lurigt att hipp som happ en vanlig dag möta sitt 16-åriga jag på Snapchat. Ett 16-årigt jag som snöat in totalt på kortärmade rosa toppar, som började varje morgon med att trycka in mousse i luggen för att den skulle ligga sådär som en tjusig våg, och som ännu inte hade plockat sönder sina ögonbryn. Och som aldrig aldrig ALDRIG skulle våga le med tänderna på bild.

De rosa topparna ersattes några månader senare av en garderob bestående av i princip enbart kläder från UFF (ju mer bohemiska desto bättre, då hade jag börjat yrkesmusikerlinjen på Södra Latin vilket var esteternas estetlinje och ju flummigare man såg ut desto coolare var man), luggen var kvar, men mjukades upp litegrann och ögonbrynen försvann. Halva i alla fall. Det där med att le med tänderna på bild är dock nåt jag fortfarande jobbar på att våga.

Man tycker att man mår dåligt. Tycker lite synd om sig själv. Känner sig missförstådd. Lite stött och besviken. Och sen läser man det här och får en reality check som heter duga. Det är INTE synd om mig. Nån-fucking-stans.

Att vara sjuk i cancer samtidigt som man precis fått lilla lilla barn, och sjukvården meddelar att de inte kan gör mer. Usch och fy och fan och DJÄVULSKT. Djävulskt är det. Så fint av hennes mamma att starta en Facebooksida och en insamling för att undersöka alla alternativa vägar att besegra denna vidriga sjukdomsbest.

Skänk pengar, och läs denna fantastiska tjejs blogg. Och känn hur viljan att gnälla över oviktiga struntsaker försvinner omedelbart. Det är INTE synd om mig, och det är med största sannolikhet inte synd om dig heller. Inte på riktigt.

Nu hoppas jag innerligt att denna modiga brutta blir FRISK och får se sin otroligt söta bebis bli ett barn, en flicka och en ung kvinna. Annars är det en pissig jävla värld vi lever i.

På eventet i går som anordnades av Esprit fick jag träffa en av mina absoluta favoritinspirationer på Inspirationstagram, när jag såg hennes namn på gästlistan tänkte jag att HENNE MÅSTE JAG HAFFA! Så det gjorde jag. Och det slutade med att vi hängde rätt mycket, och hon var så sjukt jäkla lovely!

Jag håller på att sätta ihop ett inspirationsinlägg som omfattar de som inspirerar mig mest på sociala medier just nu. Bad ju om er hjälp för några veckor sen att hitta nya favvisar, och jag håller alltså på att sammanställa ett maffigt inlägg med en massa inspo som jag hoppas ska förgylla även era flöden. Och tjejen ovan är typ nummer ett på listan över de braiga girlies som jag vill sprida vidare till er

Hon är frÃ¥n Holland, heter Yara Michels och jag fastnade för henne typ samma sekund som jag hittade henne. Av flera anledningar – dels är hon sjukt snygg och inspirerande stilmässigt, men pÃ¥ ett GÖRBART sätt, är ni med? Hon har den där girl next door-grejen som gör att inget hon sätter pÃ¥ sig känns ouppnÃ¥eligt, för modeweird eller för ”svÃ¥rt”. Blir alltid sjukt inspirerad när jag ser hennes bilder.

Men nÃ¥t annat jag VERKLIGEN gillar med denna girlie är att hon är sjukt driftig – hon har GJORT NÅT MER av det hon byggt upp genom att blogga och instagramma. Hon är grundare av inspirationssajten Chapter Friday där man fÃ¥r alltifrÃ¥n outfitinspo till DIY till intervjuer med andra inspirerande brudar. Och dessutom rattar hon sociala medier (lägger upp strategier och skapar innehÃ¥ll – precis det som jag bland annat gör för Glam Mom alltsÃ¥) Ã¥t allehanda sjukt stora företag. Plus att hon föreläser och har workshops för att inspirera andra tjejer att vÃ¥ga, och att bli ännu bättre pÃ¥ det de gör. LOVE it, och LOVE her!

Så fort jag såg henne så gick jag fram och sa att jag följer henne på Insta, och att jag tycker att hon är SÅ inspirerande i det hon gör. Hon blev sjukt glad och var bara SÅ SATANS TREVLIG. Risken finns ju dessvärre att man blir besviken när man träffar en cyberperson irl, men med henne kändes det bara supernaturligt och hon var ett enda stort leende som det var otroligt bekvämt att hänga med.

Vi tog en kaffe ihop och snickesnackade, och det visade sig att vi hade väldigt mycket gemensamt – vi har till och med samma favoritjacka frÃ¥n Carin Wester (ni vet min svarta som jag haft i flera Ã¥r nu?), hon hade den pÃ¥ sig pÃ¥ eventet – tillsammans med trasiga jeans och sneakers, precis som jag ha ha. Jag som kände mig som en lite skabbig katt bland alla tokfräsiga modehermeliner i snygga klackar – och sÃ¥ kommer hon där och är sjukt avslappnad i en liknande outfit, och bara INSPIRERAR.

En sak som stör mig enormt är när människor man pratar med aldrig frÃ¥gar nÃ¥t tillbaks. Jag är rätt bra pÃ¥ att fÃ¥ mänskor att känna att man engagerar sig i dem när man pratar – just för att jag ställer mycket frÃ¥gor. Dels för att jag är nyfiken pÃ¥ vem sjuttsingen jag pratar med sÃ¥klart, men ocksÃ¥ för att jag vet hur mycket man uppskattar nÃ¥gon som faktiskt intresserar sig för en. Därför har jag svÃ¥rt för människor som inte bemödar sig om att göra det tillbaka. Och när man träffar framgÃ¥ngsrika mänskor sÃ¥ kan det tyvärr ibland vara fallet – de är sÃ¥ vana vid att folk är sÃ¥ intresserade av DEM att de glömmer att intressera sig tillbaka. Mycket osympatiskt.

Men Yara levererade klockrent även pÃ¥ denna punkt vilket gladde mig enormt. Hon frÃ¥gade om Stockholm, ville se Glam Moms hemsida, intresserade sig för allt jag gjorde – pÃ¥ ett sätt som faktiskt kändes riktigt genuint. Och det var nog mitt bestÃ¥ende intryck av henne – GENUIN. Hon är precis sÃ¥där glad, härlig, smart, vänlig, avslappnad och skön som jag sett pÃ¥ Insta och hennes blogg. Och dÃ¥ slutar det ju med att man bli ÄNNU MER inspirerad av denna driftiga darling! Och typ skriver ett maniskt förälskat blogginlägg och uppmanar alla sina egna läsare att ocksÃ¥ ta del av Yara och hennes härliga värld, ha ha…

Nej, men skämt Ã¥sido var det väldigt roligt att en person man ser upp till lever upp till ens förväntningar, och pÃ¥ mÃ¥nga sätt kändes vi faktiskt ganska…(vÃ¥gar jag säga det eller framstÃ¥r jag nu som jorden mest självförhärligande mänska?)…lika. I bÃ¥de sätt och hur vi ser pÃ¥ världen, och vad vi vill förmedla vidare. Hursomhelst var det sjukt kul att ses, och är jag nÃ¥gonsin i Amsterdam tyckte hon att vi skulle mötas upp och ta en kaffe till. HUR lovely? Det värsta är att hon vet inte vad hon gett sig in pÃ¥, är jag nÃ¥gonsin i Amsterdam kommer jag garanterat att höra av mig, nu slipper hon inte undan.

KUL att träffa en driftig och inspirerande tjej, och jag vill som sagt nu ännu mer än innan vi sågs tipsa vidare om henne. Älskar hennes outfits som hittas här, hennes sajt Chapter Friday med all härlig inspo som hittas här, och givetvis hennes inspirationstagram som hittas här!