Jag har haft en SÃ
BRA DAG i dag! Käkade frulle pÃ¥ mitt home away from home Nytorget 6 – som körde helvegansk frullemeny vilket var kul (och gott!) – och slank sen förbi glammisoffice nÃ¥gra minuter, pÃ¥ väg till vÃ¥rdcentralen. Pratade med glammis-Lovisa och grät en skvätt, vilket kändes jättebra.
Sen slank jag till vårdcentralen där jag fick träffa en ung kvinnlig läkare (jag blir alltid så GLAD när man möts av yrkesKVINNOR) som kändes väldigt bra. Jag grät en skvätt där också, och hon kollade att allt stod rätt till med mig rent neurologiskt eftersom jag upplever yrsel- och lightheadedkänslor (känns lite som att jag ständigt befinner mig på en båt).
Neurologin var det inget fel pÃ¥ (hurra!), och läkaren tyckte ocksÃ¥ att det lät som att det var stressen som lÃ¥g bakom. Ordinerade VILA och skickade iväg mig pÃ¥ att ta blodprover för att kolla lite annat. Har ett Ã¥terbesök inbokat om en vecka, förhoppningsvis känns det bättre dÃ¥, och förhoppningsvis är det inget galet med mina blodprover. Känns hursomhelst SÃ
SKÃNT att jag pratat med en läkare och tagit prover, känner att jag TAR ANSVAR.
Gick sen tillbaka till glammisoffice (längtade efter mina glammisar, och ville visa dem att jag fortfarande lever). Grät ännu mer, och pratade pratade pratade och skrattade skrattade skrattade. Att hänga där med dem var en ren rackarns lisa för själen, och det fick mig att mÃ¥ SÃ
BRA. De är så kloka, och de har alla blivit tilltufsade av livet på olika sätt vilket gör att de har så kloka råd att komma med. Och de är så bra på att lyssna, och på att underlätta.
Slutade med att jag nog hängde pÃ¥ office i tre timmar (vi passade pÃ¥ att styra upp en härlig lunch ocksÃ¥), pratandes och skrattandes och grÃ¥tandes. Men pÃ¥ ett härligt sätt om ni förstÃ¥r. ÃLSKAR mina glammisar – vad skulle jag göra utan dessa personer i mitt liv? Ãr sÃ¥ tacksam att jag fÃ¥r hänga med sÃ¥ fina, förstÃ¥ende och vackra mänskor.
PÃ¥ office kom vi även fram till att Lovisa ska ta över en del av mina arbetsuppgifter, sÃ¥ att jag kan släppa taget lite mer. Det kändes SÃ
SKÃNT. SÃ¥ jag gick därifrÃ¥n pÃ¥ lätta fötter och med varmt hjärta, och passade pÃ¥ att unna mig lite mer retail therapy.
Shoppade guldiga glitterplagg pÃ¥ Monki (jag vill ha in mer glitter i min vardag känner jag), och hittade en superfin vas pÃ¥ Habitat. Och när jag ska betala vasen säger tjejen i kassan att hon läser bloggen! Jag blev SÃ
JÃKLA GLAD! Det var preciiiis vad jag behövde! Och jag fiskade fram hÃ¥ven och sa rakt pÃ¥ sak att jag behöver extra kärlek just nu  – SÃ
BERÃTTA VARFÃR DU TYCKER OM MIN BLOGG?! Och det gjorde hon, sÃ¥ TACK fina Frida pÃ¥ Habitat i Skrapan för att du gjorde mig sÃ¥ glad sÃ¥ glad sÃ¥ GLAD!
Efter detta slank jag iväg pÃ¥ ett möte med Jossan och denna härliga brutta som kändes RACKARNS JÃKLA BRA. Ytterligare en glädjeinjektion.
Avslutade dagen med – yes you guessed it – ännu lite mer retail therapy innan jag gick hem och lekte loss med grodan som var pÃ¥ sitt allra soligaste humör och sÃ¥ god sÃ¥ god. Lyckan.
Summan av kardemumman är att i slutet av denna dagen kände jag mig nästan normal igen, rent fysiskt. Inte 100%, men jag kände mig 70%…”normal”. Och det var en fantastisk känsla – jag fÃ¥r liksom hopp om att jag inte har lÃ¥tit detta gÃ¥ för lÃ¥ngt. Och hopp om att det kommer bli bra igen, jag kommer kunna…fungera. Nu är det rätt sent och känslan av att vara pÃ¥ en bÃ¥t är tillbaka – det betyder GÃ
OCH LÃGG DIG. Jag vet att jag sÃ¥klart inte är ”fixad” än, men det kändes SÃ
BRA att jag fick en smak på att det faktiskt kommer kunna bli bättre det här.
I dag var den första dagen som jag kände att jag kunde släppa allt – pÃ¥ riktigt. Det har resulterat i att det varit tyst i huvudet i dag, och jag har känt en sÃ¥n enorm lättnad. Det är som att min hjärna har varit molnig, och nu är det klart väder, typ. Jag känner ETT LUGN som jag inte känt pÃ¥…flera Ã¥r tror jag.
Mitt normaltillstÃ¥nd är annars att det ALLTID är nÃ¥got som processas i min hjärna, det är alltid nÃ¥t jag hÃ¥ller pÃ¥ och ”löser” pÃ¥ nÃ¥t sätt. Men nu är det som att hjärnan har stängt av. Inte pÃ¥ sÃ¥ sätt att jag inte kan använda den sÃ¥klart, men det där ständiga…tjattret är borta. Vet inte om det är tillfälligt, men hursomhelst är det väldigt väldigt skönt. Känner mig typ fem kilo lättare, i huvudet.
Jag vill ju alltid se möjligheter, och jag tror verkligen (precis som flera av er som varit i samma sits även skrivit i era mail och kommentarer) att det här är nÃ¥t jag kommer vara tacksam för. Och jag känner redan att jag är det. Det här kommer fÃ¥ mig att leva ett bättre liv i det lÃ¥nga loppet. Jag kommer ändra mitt sätt att leva och jobba, och jag kommer att fÃ¥ mÃ¥ ÃNNU bättre än jag gjort tidigare. Det blir bra det här.