Vanja Wikström

Nu är det inredningsinspodags igen! Jag nämnde ju att filmteamet gjorde några ändringar i vår lya som vi lät vara kvar när inspelningarna var över, just för att vi tyckte det blev så bra. Tänkte visa er en av dem nu.

Scenograf-Henrik flyttade ut våra nattygsbord från sovrummet till vardagsrummet, och gjorde sidobord av dem istället.

Tycker det blev SÅ fint, de gamla äppellådorna blev perfekta på sina nya platser.

Älskar äppellådor btw, de kan liksom användas till ALLT. Som korgar, som hyllor, som bord… You name it – they can do it!

Även på andra sidan soffan huserar nu en äppellåda.

Den byggde vi ett enkelt hyllplan i (en träskiva som vi betsade) för att få mer förvaring.

Tycker det är fint att lådorna är olika dock (ni känner ju mig, vill iiiinte ha för mycket symmetri he he) så den andra lådan får vara utan hylla.

När jag tog de här bilderna kom jag att tänka på hur mycket vi ändå gjort med lyan, även om vi inte är klara än. Letade fram några gamla bilder på hur det såg ut just i vardagsrummet, bara några dagar efter att vi flyttat in. Ska vi kika? Klart vi ska!

Bruna väggar, ett tokslitet och väldigt orange golv och några hipp som happ-möbler vi ställt upp.

Pianot från de förra hyresgästerna stod kvar, vi behöll det till en början. Det var SÅ vackert. Tyvärr fick vi inse att vi inte hade plats för det, och det hamnade istället hos en familj vars dotter höll på att lära sig spela piano. Så det fick ett bra hem ändå.

Dörren ut mot köket och vårt sovrum. Även hallvägarna var bruna, och på golvet låg en beige plastmatta. Hua. Nää, vi har faktiskt ändå kommit en bra bit på väg.

Ahhhh. Ja, detta känns mycket bättre!

Vi ska få upp nåt på väggen till vänster om lyxdjungeln bara, så är vi i princip klara här. Heja framsteg!

1 // Skatten och mini-Spiderman som äter gofrulle på Urban Deli. Vår sommar i ett nötskal, vår familj i ett nötskal. Värna vardagsglädjen i form av god mat, bra häng – och roliga outfits.

2 // Grodan och la Mama, gossandes med kattungar på Åsebols fårgård i somras. Ett riktigt ÜBERGÖLLIGT livsmoment, vill jag lova.

3 // En liten Patos (yes, Iggy kallas också för ”Patosen”, tror jag ska skriva ett inlägg om alla hans miljarder smeknamn faktiskt) på Drömmis. Givetvis uppåner. Det blir ju roligare så.

4 // Yours truly och Dapplarn (ytterligare ett av hans miljarder smeknamn), på ett ruskigt roligt Polarn o Pyret-event förra veckan. Som jag sagt tidigare finns det så få bilder på mig och Iggy tillsammans, därför tycker jag extra mycket om just den här.

Nu ska jag fixa å dona en smula inför kräftmiddagen vi ska ha här i kväll. ÄLSKARRRRR kräftor, är så taggad! Hoppas ni får en magisk fredag!

God lunch! Tänkte kombinera två saker som jag älskar i dagens första inlägg: gofrulle på lokal – och Picklan, en av mina bästisar.

Jag har bara bästisar, nämligen. Är fullkomligt ointresserad av så kallade ”bekanta”. Nej, jag vill ha kvalle på kompisfronten, och lägger bara tid på dem jag verkligen älskar att umgås med.

Som den här mänskan, till exempel. Förmodligen den genomgodaste person jag någonsin träffat. Dessutom är hon sjukt smart, omtänksam som få – och asrolig. En perfekt bästis, helt enkelt.

För en tid sedan (jag tror det var ett drygt år sen) började jag gråta i poddisen när vi pratade om vänskapsrelationer. Inte för att jag blev rörd – utan för att jag blev illa berörd. Av mitt eget sätt att vårda (eller, misshandla snarare) mina vänskapsrelationer.

Jag berättade att jag träffat en kompis på stan av en slump. En kompis som hade föreslagit att vi skulle ses cirkus tio gånger – men jag kunde aldrig. ”Åhhh, sorryborry, jag är usel på att vårda mina vänskapsrelationer!” sa jag urskuldande till henne när vi sågs, halvt på skoj, halvt på allvar. ”Ja, det är du.” sa hon. På fullaste allvar.

Vid den tidpunkten var jag mitt uppe i all den värsta stressen och pressen med att försöka få GlamMom att rulla, samtidigt som jag rattade barn, blogg, podd, YouTube, Instagram och tusen grejer till. Jag hade noll tid över för mig själv, och ännu mindre för vänner.

Men det hon sa tog skruv, och jag blev så himla ledsen på mig själv. Hur kunde jag låta jobb komma emellan något som såklart var mycket viktigare? Mina relationer till andra mänskor?

Det mötet blev startskottet för Operation Rädda Vanjas Vänskaper, och jag är SÅ tacksam att min kompis var ärlig och sa precis som det var. Hon sa det inte för att skuldbelägga mig, utan det var mer ett krasst konstaterande. Jag vaknade till, och fick eld i baken vad gällde mina prioriteringar i livet.

För ett tag sen fick jag en fråga här på bloggen från en av er som lyssnat på just det där poddavsnittet när jag blev så himla ledsen på mig själv. ”Hur går det med vänskaperna?” undrade hon. ”Jag upplever det från bloggen/instagram som att du får till mer träffar med vänner nu och att du även tar dig tid att möta nya personer som du pratat med online!”

Och JA. Precis så är det.❤️

När jag sålde GlamMom i januari föll de stora bitarna på plats. TIDEN KOM TILLBAKA. Denna satans tid som jag jagat i flera år, som alltid slunkit undan och försvunnit i ett nafs, som alltid gjorde att jag var stressad, pressad, hade dåligt samvete – den återvände.

Det, i kombination med aktiva val att prioritera och säga nej gjorde att jag ganska omgående fick en helt annan vardag. En i princip stressfri sådan, som dessutom hade tid för vänner.

Så ja, jag tycker att jag blivit mycket bättre på att vårda mina vänskapsrelationer. I kväll kommer några kompisar över på kräftor, nästa vecka har jag ordnat en tjejmiddag, i går åt jag frulle med Picklan. Jag ser fram emot att fylla Bara Vara-rummet med härliga mänskor, goda middagar och roliga samtal.

Jag älskar mitt liv som det är nu. Jag jobbar lagom mycket, jag har en ljuvlig familj, jag tycker mitt hem börjar bli en dröm, jag träffar mina vänner och jag försöker även aktivt skaffa nya genom att räcka ut en hand till härliga mänskor i mitt virtuella kontaktnät.

Det är så lätt att bli fartblind när man stressar sig fram genom livet, och missa det som ändå är viktigast i slutändan; kärlek och relationer. Är så glad att jag lyckats bromsa mitt skenande tåg, och att jag i dag känner mig så nöjd med det liv jag skapat. Och jag är evigt och evinnerligt tacksam för mina asgrymma bästisar. Som jag hoppas att jag aldrig ska slarva med igen.

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara