Vanja Wikström

Jag tror att vi alla är medvetna om att det där med att jämföra sig med andra är ett sabla gift. Särskilt i dessa tider, när vi konstant bombarderas av andras till synes så perfekta liv på allehanda plattformar. Ändå gör vi det, ständigt.

Nej, kom ihÃ¥g ovan kloka ord. Till syvende och sist handlar det ju faktiskt om DIG och DITT liv. Vad DU vill, vad DU mÃ¥r bra av, vad DU klarar av och orkar med. För mig som precis börjat trampa upp den här träningsstigen känns det här extra viktigt att komma i hÃ¥g just nu. Jag gör det här för MIG och ingen annan. Jag ”tävlar” inte med nÃ¥gon, min motivation kommer frÃ¥n att jag vill styra upp mitt sladdriga knä och fÃ¥ en hälsosam kropp som kan knyta skorna utan hjälp när jag är 70. Ingenting annat ska fÃ¥ slinka in och röra till det.

Jag kommer INTE bli arg pÃ¥ mig själv om jag ”bara” lyckas fÃ¥ in ett träningspass i veckan istället för tvÃ¥ (som ju är min mÃ¥lsättning). Jag kommer heller INTE bli arg pÃ¥ mig själv om tvÃ¥ träningspass reduceras till noll ibland. För livet KOMMER att komma emellan. Det mÃ¥ste det fÃ¥ göra.

Redan i dag gjorde det det faktiskt. Det inplanerade träningspasset med Glammis-Picklan kl 16.30 blev omöjligt dÃ¥ jag fick ett viktigt möte kl 16. Det fanns inga andra pass som funkade tids- eller styrkemässigt, sÃ¥ dÃ¥ gjorde jag som sÃ¥ att jag slank ut Ã¥ sprang istället. Jag orkade exakt 14 minuter – en REJÄL bedrift, om jag bara jämför med – mig själv, och vad jag klarade av förra veckan. SÅ stolt.

Motivationen på träningsfronten är extra hög just nu, eftersom jag redan (är det möjligt? men vad kan det annars vara?) känner en förändring i mitt knä. Jag har mindre ont, och känner mig mer stabil. Och det känns SÅ BRA!

Men – oavsett vad det handlar om sÃ¥ är det här med att man gör saker för SIG SJÄLV sÃ¥ himla viktigt. Anstränger man sig för att ”tävla” med nÃ¥gon annan är man dömd att misslyckas. För världen är gigantisk, och det kommer ALLTID finnas nÃ¥gon som är rikare, snyggare, mer framgÃ¥ngsrik karriärsmässigt, har ett vackrare hem, ett ”roligare” (vad det verkar i alla fall) liv, en ”härligare” familj osv.

Och om man slinker in pÃ¥ det där trÃ¥kiga spÃ¥ret att man gör saker för att ”slÃ¥” nÃ¥gon annan, sÃ¥ tror jag att det är lätt hänt att man även hamnar fel – och börjar göra saker av fel anledning. Som jag ju nämnt tidigare – det här med att det viktigaste är ju att skapa sig ett liv som är bra ur DITT perspektiv, utifrÃ¥n DINA behov och DINA förutsättningar.

För det är lätt att bli fartblind, man Ã¥ngar pÃ¥ och vips! …sÃ¥ kanske man sitter längst av alla pÃ¥ motionscykeln pÃ¥ gymmet, fast det ju liksom aldrig var mÃ¥let. MÃ¥let var kanske mer att fÃ¥ en hälsosam vardag och bättre styrka i kroppen. Men huxflux har man lagt en massa energi pÃ¥ nÃ¥got man inte ens VILLE. För man ska inte underskatta vad tävlingsinstinkten gör med oss – helt plötsligt kanske vi upptäcker att vi har/hÃ¥ller pÃ¥ med saker som vi aldrig ens önskade oss – men att det liksom bara blev sÃ¥ för att tävlingsinstinkten kickade in.

Jag minns sÃ¥ väl en sommar när jag och en kompis liksom ”tävlade” om en kille. Supertöntigt, jag vet. Men till vÃ¥rt försvar var vi knappt 13 bast. Efter mÃ¥nga rundor ”vann” jag, och fick killen. Föst dÃ¥ upptäckte jag att jag ju inte alls var intresserad av honom, men min tävlingsinstinkt + det att jag började jämföra mig med min kompis (”om hon vill ha honom sÃ¥ borde väl jag ocksÃ¥ vilja det?” typ) fick mig att jaga efter nÃ¥t som egentligen var helt fel.

Konsekvenserna för alla inblandade blev rätt dumma som ni förstÃ¥r. Och även om jag inte är 13 bast längre, sÃ¥ kan samma tävlingsinstinkt och jämförelsetendenser ställa till det för mig, om jag inte är pÃ¥ min vakt. SÃ¥ Veckans Citat fÃ¥r helt enkelt bli en pÃ¥minnelse om just detta – vi ”tävlar” bara med oss själva. Och ”tävla” är sÃ¥klart fel ord. Det handlar ju framförallt om att UTVECKLAS.

Så ta en extra funderare på vad just DU vill lägga DIN energi på. Och kom ihåg att vara stolt, glad och tacksam för den utveckling som DU står för på de områden som är viktiga för DIG.

Vi skulle handla lite sommarkläder till Iggy i helgen, och det var inte det lättaste. Slank in pÃ¥ H&M och blev typ ARG när jag sÃ¥g utbudet. Iggy är för stor för bebisavdelningen numera, sÃ¥ man fÃ¥r knata till pojkavdelningen. Där var det grÃ¥tt, blÃ¥tt och svart – supertrista plagg i lika supertrista färger.

Jag har ju haft svÃ¥rt att hitta grejer till Iggy pÃ¥ H&M tidigare, men den här gÃ¥ngen var det nästan skrattretande hur ”pojkiga” vs ”flickiga” de respektive avdelningarna var. Mörkt och trist (obs sÃ¥klart bara vad just jag tycker) pÃ¥ killfronten, och ljust, glatt och mönstrigt pÃ¥ tjejavdelningen. Superhjälteprints hos killarna, guldballerinakjolar hos tjejerna.

Jag VEEEEET att jag inte direkt är den första att reagera över det här, men just i helgen blev det liksom så frustrerande. Vi ville bara hitta några somriga tishor till grodan, men det var tamejtusan OMÖJLIGT att köpa nåt sånt på H&M. I alla fall om man ville ha nåt annat än svart/vitt/blått i tvärrandigt.

Min vana trogen gick jag till tjejavdelningen, och där hittade jag sÃ¥klart en massa fint. Dessvärre var typ ALLA ”tjejtishor” liksom….tjejifierade. Det var rysch pysch och puffärmar. Kunde tishorna inte bara vara VANLIGA? Suck. Hittade till slut ett par tokfina shorts (de ovan – tack du fina blogolin-Louise som tipsade om dem!) som fick följa med hem. Givetvis pÃ¥ tjejavdelningen.

Men jag blev bara sÃ¥ himla förvÃ¥nad – jag ÄLSKAR ju H&M. De är grymma pÃ¥ tillgängligt mode för unga och vuxna – men vad HÄNDER pÃ¥ barnfronten kan man undra? Ingenting, verkar det som. Helt klart det trÃ¥kigaste barnklädesutbudet av ALLA. Och det är sÃ¥ märkligt, H&M är ju sjukt bra pÃ¥ sjukt mycket. Men pÃ¥ barnfronten finns det helt klart rätt mycket att önska.

Knatade till Lindex i stället, och där fanns det så mycket fina plagg att det var SVÅRT ATT VÄLJA. De hade säkert en tjej/killavdelning, men det var svårt att uppfatta vilket som var vilket, eftersom det inte var så stor skillnad på kläderna. HALLELUJA. De här grejerna fick följa med hem till slut.

Och jag gjorde faktiskt ett fynd till pÃ¥ H&M – den här TOKFINA kjolen. Jag kunde inte motstÃ¥ den, snacka om vardagsglädje! Den köpte jag kanske mer för min skull än för Iggys (kände att jag liksom bara MÅSTE fÃ¥ se den där fina kjolen varje dag), men givetvis fÃ¥r han ha den pÃ¥ sig om han vill.

Men är det inte märkligt det här, att barnkläderna liksom inte kommit längre? Framförallt när det gäller ett sÃ¥nt enormt företag som H&M? BÃ¥de KappAhl och Lindex ligger ju lÃ¥ngt före pÃ¥ den fronten. Åhléns ocksÃ¥. Och pÃ¥ tal om Åhléns – har ni hört att de i höst slopar uppdelningen av ”tjej” och ”kill” pÃ¥ barnavdelningen? HUR rackarns bra? Äntligen lite utveckling.

När vi vaknade i morse kändes den här dagen lite sisÃ¥där om jag ska vara ärlig. Vi hade inga direkta planer (mer än att typ…städa) och grodan var grinig. Men! DÃ¥ ringde Niklas syster Oliven och frÃ¥gade om vi ville komma ut till farmors hus där hon Ã¥ Ruben befann sig – för lite kusinhäng. JAAAATACK sa vi, och hoppade pÃ¥ tuben fortare än kvickt.

Ute hos farmor var det sol, bad, supermysigt häng och smarrig lurre. Iggy å Ruben lekte loss, badade, letade maskar och hade det allmänt gött. Och jag å Niklas fick hänga med Oliven och farmor och ha det allmänt gött.

Knäppte knappt några bilder alls eftersom vi ju har vloggvecka på kanalen och det gör att man har rätt fullt upp på dokumentationsfronten, men Snappis hinner jag ju alltid med (SÅ kul ju!), så jag snor lite bilder därifrån som vanligt.

När vi åkte ut kändes det nästan höstigt i luften, men när vi kom fram blev det pangsol. Så vi hoppade ur kläderna fortare än kvickt.

Jag placerade mig i en solstol (som dock var mest i skuggan, är ju ingen solare som ni vet) och försökte ta en bild på mig själv för att föreviga mina ögonbryn som jag för en gångs skull hade fått till riktigt snajdigt, tyckte jag själv. Ville plåta dem så jag skulle komma ihåg hur jag gjort, typ.

Men som alla ni som har barn vet, så är det där med att lägga sig i en solstol i princip som att BE OM trubbel. Jag låg i kanske två minuter, innan det var dags att hoppa upp för att ta hand argt barn/barn som plaskade för nära poolkanten/barn som smitit ner i trädgården och var på väg mot gatan/insert valfri barnrelaterad grej här.

Så jag fick aldrig till någon snajdig ögonbrynsbild, för det här var den enda bilden jag hann ta. Den blev väl helt okej, men är ett totalt misslyckande om det var just ögonbrynen jag ville föreviga. Men men.

En rackarns fin dag blev det i alla fall, så himla glad att Oliven ringde. Hoppas ni också haft en drömmig söndag!