Vanja Wikström

God morgon hörrni! Hoppas ni känner lite fredagspepp! Det gör jag, för alldeles strax ska jag nämligen iväg pÃ¥ en väldans rolig plÃ¥tning – tillsammans med ovan pingla (obehagligt lika outfits pÃ¥ denna bild?).

I dag ska vi nämligen fotograferas för en kampanj som kommer släppas senare i vår. Det är en kampanj jag är extremt stolt över att få vara en del av, det är nämligen ett fint ändamål inifrån och ut. Så fort vi får säga vad det är kommer vi skrika det från hustaken, så taggade är vi på detta projekt.

HÃ¥ll tummarna för mig, tycker alltid det är lite nojigt att göra sÃ¥na här saker. Är ingen mästerposerare, jag har ju mitt photo face som ni känner till (alltför) väl vid det här laget, men det räcker nog inte riktigt till vid en ”riktig” plÃ¥tning liksom. Ska göra mitt bästa för att leverera nÃ¥t fräsigt sÃ¥klart, och tar till mitt bästa knep som funkar i alla sÃ¥na här situationer: FAKE IT TIL YOU MAKE IT!

Nu kör vi!

Jag och Niklas har lääääääänge stört oss på vårt köksbord. Vi har AVSKYTT färgen på det. Och eftersom 2017 är året då lyan SKA bli snajdigare än snajdigast, bestämde vi oss för att ändra på det.

Först tänkte vi att vi skulle köpa ett nytt bord. Men eftersom vÃ¥rt befintliga bord hade de perfekta mÃ¥tten och var felfritt i övrigt, sÃ¥ tänkte vi istället att vi skulle mÃ¥la om det. Vi gick och köpte bets – planen var att mörka ner det. Men. Precis innan vi skulle börja betsa kände jag bara ”STOPP! Jag tror vi ska mÃ¥la det vitt istället!”.

Niklas höll med, och vi bytte betsen mot en burk vit färg.

Sen gick vi loss! Att få täcka den gulaktiga eken med vittvittvitt kändes som en DRÖM. Mitt hjärta blev tio kilo lättare, på riktigt.

Vi grundmÃ¥lade, och sen räckte det med ett lager ”riktig” färg. Men som alltid när man fÃ¥r för sig att mÃ¥la nÃ¥t, sÃ¥ glömmer man ju gärna bort den sabla TORKTIDEN. SÃ¥ även om det bara var nÃ¥gra ynka lager färg tog det ändÃ¥ tvÃ¥ dygn innan det hela var klart. Men men, givetvis värt det.

Okej, ska vi kolla på lite före å efter-bilder nurå? Det är ju ändå det bästa!

SÃ¥här sÃ¥g köket alltsÃ¥ ut innan…

…och sÃ¥här blev resultatet! Visst blev det FINT? När vi ändÃ¥ var i gasen och snyggade till, passade vi pÃ¥ att sätta upp lite amplar med växter, och byta ut vÃ¥ra röda köksstolar i sammet mot ovan parisiska raringar som hittas här (annonslänk).

Att fÃ¥ upp lite växter och mÃ¥la bordet gjorde verkligen SÅ mycket för vÃ¥r lilla mathörna. Helt plötsligt kändes den som ett RUM, inte bara som en liten skrubb. Den växte – pÃ¥ alla sätt och vis. Sjukt nöjda är vi!

Passade också på att fluffa om litegrann i fönstret.

Tycker om att jag fick in en rackarns massa grönt. Man kan aaaaaldrig ha för mycket växter!

Och vet ni vad? Nu när jag skulle skriva det här inlägget, kom jag pÃ¥ att det ju vore kul att visa en bild frÃ¥n hur köket sÃ¥g ut precis när vi hade flyttat in. För jag bölar ju hitan Ã¥ ditan om att lyan aaaaldrig blir klar, och att vi liksom aaaaaldrig fÃ¥r nÃ¥t gjort med den. Men när man tittar pÃ¥ hur det faktiskt sÃ¥g ut i början, sÃ¥ ser man att jo – vi har visst fÃ¥tt en hel del gjort. Vill ni se? Klart ni vill!

Jaaa, sÃ¥här sÃ¥g det ut de första skälvande veckorna när vi hade flyttat in i nya lyan. Den var ju rackarns sliten. Och nu ser det alltsÃ¥ ut…

…sÃ¥här pÃ¥ samma plats. BRA JOBBAT Niklas Ã¥ Vanja!

God lunch på er! I dag är jag piggare, men lider fortfarande en smula av sviterna efter Ginafesten ha ha. #TantvarningIgen Tänkte hursomhelst att ni nu skulle få hänga med på min och Jossans APMYSIGA måndag, som vi spenderade på Stockholm Fashion Week.

Att slinka omkring pÃ¥ Fashion Week är lite som att vara pÃ¥ en enda lÃ¥ng fest. Man hejar hit Ã¥ dit, snickesnackar här Ã¥ där – och har det rackarns najs. En härlig brutta som vi sprang in i är min Modette-kollega Tuvis. Världens gölligaste tjej, fin som tusan inifrÃ¥n och ut!

Det första vi spanade in var ATP. Älskade, älskade ATP. Det var ju faktiskt tack vare er blogoliner som jag upptäckte detta magiska märke, när jag efter att ha spenderat en hel sommar i flippisar ville leta rätt på de perfekta sandalerna och ni tipsade mig om att spana in just ATP.

Det var love at first sight, och måååånga pjucks signerade detta svenska märke har sen dess fått flytta in i min garderob. De bjussade på en underbar installation, där deras skor och accessoarer liksom var som en del av festen de dukat fram. Snakeskorna uppe till vänster? JATACK.

ÄLSKADE deras presentation! Så magiskt kreativ och dekadent. Det kändes lite som en festmåltid från Alice i Underlandet, när gästerna lämnat bordet för att gå på open air i skogen, typ.

Blev så överraskad, tänkte inte att skor skulle presenteras på det här sättet. Kul!

Favoritlook från ATP: de här vansinnesfina pjucksen! JATACK igen.

Den här tufsiga lilla väskan skulle också gärna få flytta in hos mig.

Nästa stopp var Valerie…

…där jag hade förärats en egen sittplats med namnskylt Ã¥ allt. Oh so fräsi! Tyckte jättemycket om den visningen, man blev GLAD. Det var glitterbyxor, rosa jackor och orange kjolar. Underbart!

Favoritlook frÃ¥n Valerie: den här! Rosa fluffjacka och blÃ¥gröna glitterbrallor – JATACK! Jag kanske skulle skippat bhn till, men sÃ¥ ligger jag ju inte heller i direkt framkant i modelejon-klubben.

Efter Valerie var det dags för lunch, tyckte vi.

Vi slank till ljuvliga Wienercaféet på Biblioteksgatan, och fick det perfekta bordet vid fönstret. UNDERBART! (Bild: Evelina)

Där beställde vi in friterad röding med pommes. Sabla smarrigt alltså.

Och så pratade vi om Livet. Jossan grät en skvätt. Det var fint. (Bild: Evelina)

Vi hade planerat in en redig lÃ¥nglurre (vÃ¥r nya tradition ju – varje vecka ska vi ha mysig lunch ihop), sÃ¥ vi satt kvar i tvÃ¥ timmar. Men inte tomhänta.

Givetvis beställdes det in cappos…

…och lite gotte. Lika smarriga som vackra! En riktig succélunch mÃ¥ste jag säga. 2017 – Njutningens År, ni vet.

Efter lunchen slank vi tillbaks till Berns där nästa visning var, och sprang in i LJUVLIGA Mikaela Höök som alltid är ett rackarns smycke för stadsbilden. HUR FAB OUTFIT?! SÃ¥ fantastisk, sÃ¥ crazy bananas – sÃ¥ MIKAELA. Älskart!

Ja, men varför inte ha guldstjärnor fastklistrade under ögonen för att liva upp en vanlig måndag? ÄLSKART som sagt!

Jag å Jossan försökte också leverera lite härliga bilder. Det gick väl sådär.

Men sen repade vi oss och fick till en mysig krambild. Heja heja!

Sen var det dags för nästa visning – Stylein! Där var det en rackarns massa fina plagg, men den här kappan var min absoluta favorit.Tänk att möta vÃ¥ren i denna ljusa dröm!

När visningen var över sprang jag in i urgulliga Sanne! Hon är en rackarns driftig brutta som bloggar och dessutom driver ett eget klädmärke; Sanne Alexandra. Jag lärde känna Sanne när hon modellade för GlamMom.se ett par gånger, och hon var en sån rackarns fröjd att jobba med. Så proffsig, så snabb och så GLAD!

Hennes energi tog aldrig slut även om vi plÃ¥tade måååånga timmar i sträck med mängder av ombyten. En rakt igenom asgullig och megaproffsig stjärna! Och kolla här dÃ¥ vad jag hittade i mina bildarkiv…

Sanne och Iggy! Här var grodan sex månader gammal, och följde med mamma till jobbet när vi skulle plåta grejer till sajten. Han skötte sig alldeles utmärkt och blev teamets gullegris. Han och Sanne fann varandra direkt.

Såååå liten! Känner ni ens igen honom? Mammas lillgroda…

Efter visningen passade vi ocksÃ¥ pÃ¥ att ta lite skojiga bilder i en fotoautomat…

…och sÃ¥ blev vi avritade av Lenovo.

Såhär blev resultatet! SÅ FINT JU!

Sen var det dags att slinka hem. Men inte innan jag tagit en bild på modeveckans utan tvekan allra bästa plagg – Jossans jacka!