Ni vet ju att jag ofta tjatar om att det är viktigt att Värna Vardagsglädjen (tänk skojig färg på håret/glittrigt mobilskal med gigantisk 3D-kanin/lurig färg på naglarna). Och i dag stod de här pussmunnepjucksen för precis det där som gör en extra glad, hela dagen! Det var första gången de åkte på mina fossingar, men inte sista. Redan favvisar!
Det var väldigt många som frågade vad de kom ifrån på Insta, så jag tänkte att jag förekommer de som eventuellt undrar även här i bloggen: de är från Cocorose London, ett märke som vi säljer på GlamMom. Vi tog inte in just denna modell eftersom den kändes lite extrem (hur många vill ha pussmunnar på fötterna egentligen), men det finns en massa andra fina modeller att spana in, gör det här!
Var på ett (sjukt trevligt!) möte i dag på Östermalm, och det är alltid så rackarns roligt att göra utflykter dit. För er som inte bor i Stockholm så kan man säga att Östermalm är den ”rika/fina” stadsdelen. Överklasstadsdelen om man ska hårddra det. Jag själv bor på Södermalm, vilket är en gammal fattig arbetarstadsdel, och ungefär en diametral motsats till Östermalm.
Nu är det ju inte direkt nåt ghetto som vi Söderbor huserar i. Men man kan väl säga att skitnödigheterna skiljer sig åt rätt rejält, stadsdelarna emellan. Där borta slinker det runt kaninpälsar och diamanter, medan man här på Söder ägnar timmar åt att prova ut den perfekta hipstermössan och forma sin mustasch med vax. Typ.
Men just i och med att idealen är så olika, så är det så skoj att hänga därborta ibland, och se ett helt annat typ av folk. För det är nästan som om vi skulle vara olika raser. Sjukt fascinerande! På Östermalm ser man tjejer i decimeterhöga stilettklackar (kl 10.30 en torsdagförmidag), PERFEKT hår (nu snackar vi tv-serieperfekt) och makeuper med sju olika ögonskuggor – samtidgt. Lösögonfransar, (lite för) stora läppar och dyra väskor. 70-åringar som ser ut som 50 tack vare ”lite hjälp”, snubbar i slickade frisyrer, dyra kostymer med bröstnäsduk och väldigt mycket solbränna. Typ så. Och I LOVE IT!
Östermalm är glammigt på ett sätt som Söder aldrig blir. Där skäms man inte för att klä upp sig REJÄLT när det vankas partaj (eller bara en torsdagsförmiddag), och det är rent ut sagt fascinerande att se de här extremt välgroomade varelserna slinka omkring och bara…vara. Jag kan liksom inte se mig mätt.
Det är inte en stil jag själv trivs i (har tillåmed svårt att bära klänning då jag ofta känner mig för ”tjejig”), och inget jag dras till, men det är ju verkligen fint på sitt sätt. Och när det dras sådär långt är det himla roligt för ögat att insupa. Så städat liksom. Polerat. De glänser, därborta. Ovant, för mig som mestadels hänger i de tufsiga hårens och rufsiga skäggens högborg. Här på Söder är det såklart (minst) lika medvetet, bara en annan stil som regerar. Men den är jag så van vid att jag liksom knappt ser den.
För en inbiten Östermalmsbo är det säkert samma ögongodis att komma hit till mina hoods å tjyvkika på folk. ”Hur kan de se skillnad på varandra, dessa möss- och skäggkloner?” ”Och kan de inte bara TVÄTTA håret?” ”ROSA hår dessutom, har de seriefigurer som förebilder eller?”.
Ja, nu raljerar jag såklart lite. Men det är ett faktum att skillnaden mellan just dessa två stadsdelar existerar. Och det e skitkul! Jag vill dock bara vara turist på Östermalm, trivs bättre bland de tufsiga skäggen och för små mössorna här på Söders höjder. Men jag älskar att olikheterna är så stora, och att man kan åka dit över dan å tjuvkika på de där glänsande varelserna på andra sidan stan.
Som tur är, är våra selinspirerade insatser i princip alltid uppskattade. Så det är ju bra.