Pust. Är väl lite den allmänna känslan. Men jag ska inte böla, det här gick bättre än vad jag/vi trodde. Men ändÃ¥…pust.

Vi har ju rest en hel del med Iggy, men det var när han var mindre. Och att ratta runt en liten minibebis som mest ligger och soveräterbajsar har vi inte känt varit sÃ¥ meckigt. DÃ¥ är det mest grejerna runtomkring som är lite trixiga – fÃ¥ med sig vagn och maxi-cosi och alla grejergrejergrejer. Att resa med en ettÃ¥ring var en HELT annan upplevelse.

Men. Vi hade lite otur i starten, fick en taxixchaffis som inte hittade till Arlanda (!) vilket kostade oss 40 minuter i tid. Tur att vi var ute i god tid, men om det är NÅT tips som jag vill ger andra päron som reser med kids, sÃ¥ är det att se till att ha HELT VANSINNIGT mycket tid pÃ¥ er innan flighten gÃ¥r. Och när ni tycker att ni tagit i frÃ¥n tÃ¥rna (”nämen älskling, SÅ tidigt mÃ¥ste vi faktiskt inte vara pÃ¥ flygplatsen”) sÃ¥ dubblar ni den tiden. Hade vi gjort det hade vi fÃ¥tt en mycket angenämare upplevelse.

När vi Ã¥kt en bit i bullen kom jag pÃ¥ att vi glömt nÃ¥t – vagnen! Bara att vända. Kostade sÃ¥klart ocksÃ¥ en hel del tid, särskilt eftersom taxichaffisen inte förstod att vi skulle vända tillbaka, utan ville börja parkera av nÃ¥gon outgrundlig anledning. Gaaaaahhhh.

 

Hursom – vi hade ändÃ¥ rätt bra med tid pÃ¥ oss när vi äntligen kom fram till flygplatsen tyckte vi. Men sen ska man stÃ¥ i incheckningskön, man ska spurta bort till en annan kö för att checka in vagnen pÃ¥ Specialbagage (innan dess ocksÃ¥ löpa bort och kirra en plastpÃ¥se att packa vagnen i), det ska stÃ¥s i säkerhetskontrollskön osv osv.

Vi fick ranta runt i alla dessa köer med andan i halsen då tiden helt plötsligt var BOARDINGDAGS och vi hade inte ens kommit in genom säkerhetskontrollen. Dessutom var Iggy sur som en citron hela taxiresan (tack gode gud för iPaden och babyteve!!!), för han avskyr att bli fastspänd i bilbarnstolen.

Surheten satt kvar under hela flygplatsmecket, sÃ¥ Niklas rände runt med grodan i famnen i jakt pÃ¥ saker som kunde underhÃ¥lla vÃ¥rt arga barn, och jag försökte ratta incheckning osv. När vi äntligen nÃ¥dde fram till gaten sÃ¥ passade grodan – givetvis – pÃ¥ att poopa. Iggy som i princip aldrig poopar mer än en gÃ¥ng per dag, var nu uppe i bajsblöja nummer tre för dagen. Crazy bananas.

In på toaletten (stressad som en satans gnu *BOARDINGNUUUUUU*), byta blöja å sen in på flyget. PUST.

 

Just där och då, när vi skulle boarda, kände både jag och Niklas att ALDRIG MER. Fy fan, det här gör vi inte om. Det är inte värt det. Men! Hade vi haft den där extra tiden, så hade vi sluppit stressa som vansinniga, och då hade det också varit lättare att hantera vår surmule.

Väl pÃ¥ planet (det som vi fasat för ända sen första ”WÄÄÄÄHH”-et i taxin) gick det faktiskt rätt bra. Tack Ã¥ lov. Eftersom vi trodde att just flyget skulle vara den bökiga biten, sÃ¥ hade vi laddat upp med ALLT vi kunde komma pÃ¥ som skulle köpa oss nÃ¥gra minuter här och nÃ¥gra minuter där. Och det var bra, vi använde oss av i princip allt.

Så är det nåt annat tips jag vill komma med till flygande päron, så är det att packa ALLT som man vet kan få kidset på gott humör. Vi hade laddat iPaden med alla Iggys favoritklipp och ett gäng appar. Vi hade med oss fruktpåsar, ostkrokar, barnmatsburkar, böcker med mera med mera.

 

Vi tänkte ett tag inte ta med oss paddan (eftersom vi bÃ¥da har med oss vÃ¥ra datorer). Men vi är SÅ glada att vi slängde med den i alla fall. MYCKET smidigare att slänga runt den i taxin, pÃ¥ flyget och – i minibussen där jag faktiskt sitter just nu och skriver detta. SÃ¥ har ni en padda – ta med den, även om ni plockar med er datorer ocksÃ¥.

 

Och ta med sÃ¥nt som kan roa vid start och landning, när man inte fÃ¥r använda teknikpryttlar. Och vatten – bra att bebelinon kan dricka under start och landning iom att de inte har benkoll pÃ¥ det där med tryckutjämning.

 

Men – själva flygresan gick faktiskt jättebra. Vi var livrädda för den iom att första etappen av resan börjat sÃ¥ miserabelt, sÃ¥ det var en rackarns lättnad att det funkade sÃ¥ bra. Hade turen att ha ett tomt säte pÃ¥ vÃ¥r rad vilket underlättade enormt. Hade nÃ¥gon satt sig där hade vi frÃ¥gat snällt om hen kunde tänka sig att flytta, ocksÃ¥ ett tips. Försök fÃ¥ ett extra säte om planet inte är fullsatt.

Resan tog tvÃ¥ och en halv timme, och Iggy sov ingenting. Vi tittade pÃ¥ paddan, undersökte alla skojiga knappar och nedfällbara bord (mycket spännande att titta pÃ¥ i ett flygplan, det är ju himla bra), lekte med nÃ¥gra appar, gick omkring i mittgÃ¥ngen, läste bok, Ã¥t mat, hoppade i stolen… Ja – man sitter ju inte och bläddrar i en skvallertidning med ett glas rödtjut inte, som förr i tiden.

Men sÃ¥ länge Iggy inte var surmule sÃ¥ gjorde det absolut ingenting att aktiveraaktiveraaktivera, tycker jag. Det är ju precis som hemma liksom – man gör nÃ¥t hela tiden. Och det är man ju van vid.

 

SÃ¥ – kontentan av resan är nog att det ändÃ¥ gÃ¥tt rätt bra. Men jag är väldigt glad att vi avbokade trippen till Dubai. Mer än tvÃ¥ och en halv timme är jag INTE sugen pÃ¥ att sitta pÃ¥ ett plan med Iggy, i alla fall inte just nu.

PÃ¥ tal om just nu – just NU sitter jag som sagt i en minibuss (med wifi – tjohoo!) med det övriga ressällskapet, pÃ¥ väg till Verbier frÃ¥n Geneve. Iggy sover, och vi fick i honom middag här pÃ¥ bussen. Inte det lättaste, dÃ¥ det där med att spännas fast i en barnstol inte är poppis som ni ju nu vet.

Men – Ã¥terigen räddade paddan oss, fiffigt upphängd pÃ¥ stolsryggen med hjälp av ett skärp. Och när vi satt och meckade för att Iggy skulle fÃ¥ i sig middag, samtidigt som kusin Ruben hade kört en poopare och hans päron fick köra ett spontanblöjbyte pÃ¥ bussgolvet – ja, dÃ¥ kändes det ju lite som att man var pÃ¥ nÃ¥t slags dÃ¥rhus. Kaos pÃ¥ alla nivÃ¥er, överallt, typ.

Och det skulle kanske vara mitt sista tips till er som är sugna på att resa med era småkids: res med andra som har småkids, De FÖRSTÅR, och tycker inte ni är jobbiga/krävande/oflexibla/tråkiga/långsamma/meckiga eller vad annat man nu kan tycka att vi är, vilket vi ju ÄR.

Det jag menar är att det är rätt skönt att kunna gå loss på 137 Imse Vimse i rad (som jag gjorde alldeles nyss för att få Iggy att sussa) bland folk som inte tycker man är skitjobbig.

 

Supersmarrig ostpaj (ost Рs̴klart! #schweizare) bjussades det p̴, p̴ flyget. Piggly fick en egen paj Рoch slukade hela.

 

Choklad bjussades det också (såklart! #schweizareigen). Väldigt smarrigt.

 

MYCKET bagage blir det, när man ska fÃ¥ med sig dels alla kiddogrejer, och sen skidutrustning pÃ¥ det. Pust, som sagt. Men ändÃ¥, summan av kardemumman blir nog ändÃ¥ – att hade vi bara haft mer tid pÃ¥ oss, sÃ¥ hade vi nog tyckt att den här trippen känts ganska bra. Det ju inte easy peasy liksom, men det är ju inget med kids.

Man måste bara komma ihåg att det är en del meck, men att det är helt ok. För det är så det är, och ingenting man kan göra nåt åt.

Nu är vi snart framme i Verbier, och väl där tror jag vi kommer få det underbart. Ska bli väldigt mysigt att få spendera en hel vecka här, tillsammans med Iggys kusin Ruben och hans mysiga familj. Och Nella, the babysitter (YES!).

Okidoki, over and out för nu. Hörs imorrn kära blogoliner! Och just det – om nÃ¥gon av er sitter pÃ¥ nÃ¥gra fräsiga tips pÃ¥ hur man underlättar resande med barn, plita gärna ner dem i kommentarsfältet. Tror alla mamas tycker sÃ¥nt är väldans intressant!