Förutom att ha en magiskt vacker strand, så bjussar Comporta också på en supergullig liten stad.

Tänkte att ni skulle få följa med dit.

Delen man hänger i består egentligen bara av några få kvarter. Där finns två gulliga torg.

Vi passade såklart på att äta glass. På sommaren kan man aaaaldrig få för mycket glass.

Ungarna höll med.

Det andra gulliga torget. Lägg märke till storkboet i skorstenen. När vi såg det började vi titta uppåt – och insåg att det var storkbon ÖVERALLT. På i princip ALLA tak. Så Comporta verkar vara något slags favvohangout för storkar. Sånt gillar man ju.

Nåt annat det fanns mycket av i Comporta var svincoola butiker. Det var liksom inga run-of-the-mill-affärer med sedvanligt sounvenirkrimskrams. Nää, här märktes det att Comporta är lite av en it-spot. Följ med in!

Kolla, kolla, kollaaaaaa!

Vi ville ha ALLT.

Perfekt inspo nu när vi håller på och råddar med lyan igen.

Grodan gillade glasögontavlorna.

Vi gillade sofforna, lamporna, mattorna, stolarna, kuddarna, böckerna, ja – allt.

Det mesta var dock lite för krångligt att plocka med sig hem, men en sak köpte vi faktiskt. Ni ser den på bilden här ovan. Vad tror ni det blev?

Den här såklart! En boll. En gammal medicinboll, eller träningsboll kanske man kallar den. Sjukt fin och perfekt sliten.

Den ska få bo i Bara Vara-rummet tänker vi.

Den här snyggingen ville Iggy och Ruben gärna att vi skulle köpa. Blev dock ingen affär. Lite för bökig att packa med i resväskan.

Ville typ flytta in i denna butik, allt var så fint.

Att slinka runt i Comporta var som att gå runt och öppna en massa presenter. Man gick in i en gammal lada, och så var den full med tokfina hantverksshoppar och en skitsnygg bar.

Fint!

Fanns ett gäng fina klädbutiker också. Jag köpte en supersnajdig strandväska.

Men det roligaste var inredningsbutikerna. Vi var SÅ nära att köpa med oss leopardpostern på bilden till vänster, men kände att vi inte riktigt har någonstans att ha den. Och vi har ju redan en lyxdjungel hemma. Men visst var den fin?

Träbordet! Och grenlampan! Aj aj aj så snygga.

Ja, om vi någonsin har råd att köpa ett hus någonstans i något härligt land (vore ju faktiskt #GOALZ) så ska vi inreda det genom att åka på en inköpsresa till typ Portugallien och Bali, och skeppa hem allt i en container. Väldigt roligt sätt att hitta unika saker med en historia.

Ja hörrni, ni ser ju att ni INTE får missa Comporta om ni är i närheten av Lissabon någon gång!

Nu ska ni få höra om rara, fina, FANTASTISKA Comporta! Det ligger alltså en timma söder om Lissabon, och det var första (men INTE sista) gången vi var där.

När vi kom hajade vi först ingenting. Det enda vi såg när GPS:en sa att vi var framme var en skitig landsväg ute i skogen, kantad av parkerade bilar. Vi var på vippen att åka därifrån. Men så hittade vi en nergång till stranden och tänkte att ”Ja men här slinker vi väl ner då”. Och då hajade vi hypen (för yes, det är en hype kring Comporta, och jag tippar att det är nästa Tulum/Santa Teresa).

När man gått ett femtiotal meter på strandstigen öppnade sig landskapet, och en av de mest fantastiska stränder vi sett visade sig. Len sand, turkost vatten och INGA VÅGOR (en sån LYX när man konstant reser med surfare). Magiskt.

Vi kom runt lunch, och inledde därför med en smarrylarrymåltid på ovan ställe som låg precis på stranden.

Vi beställde in en massa smårätter. Två fat av min personliga favorit gambas blev det. Det är ju ändå Njutningens År. SÅ gott!

Den här tomatsalladen var helt SJUK, fast på ett bra sätt. Bland det godaste jag ätit – och då tycker jag egentligen inte ens OM tomater.

De sötaste, smakrikaste solmognaste tomater man kan tänka sig, med en enkel vinaigrette, den klassiskt milda Portugalliska löken – och så koriander. VANSINNESGOTT.

När vi upptäckte hur gott det var beställde vi in mer och mer. Och allt var fantastiskt. Bästa matupplevelsen i Portugal hittills. Väldigt roligt att äta på ett ställe där maten var RIKTIGT BRA. Stället hette Ilha do Arroz, tips tips.

Nöjda mumsare!

Mackanrackarn och Oliven. ?

Att sitta där och titta ut över havet…

…var satan i gatan-magiskt.

Till efterrätt blev det inte mindre än TVÅ glassar. Och en kaffe. Njutningens År, som sagt.

Givetvis gick även kidsen loss på glass.

Det var väldigt roligt att komma till Comporta, vädret kändes helt annorlunda. Där vi normalt befinner oss (en timma norr om Lissabon) är det kyligt på kvällarna, och ofta blåser en ganska kall vind. Det är inte självklart att det är pangvarmt, inte ens i juli.

Men det räckte att åka två timmar söderut för att få den där totala värmeupplevelsen. För i Comporta var det varmt varmt varmt. Kvällarna på hotellet var sådär ljuvligt ljumna som man är så svältfödd på när man bor i Sverige, och dagarna heta. Härligt att få uppleva även det.

Heta skatten!

Skrattande skatten!

Och en lika skrattande, och mycket mycket nöjd la mama.

Ooookej. Nu MÅSTE jag få visa er detta magiska hotell som vi bodde på våra sista dygn i Portugallien. Villa M var uthyrt (till Alexandra, SÅ kul!) och vi passade därför på att bo någon annanstans i några dagar.

Det var faster Oliven som hittade stället, och SATAN I GATAN var glad jag är att hon är så flink med Googlefingrarna, för Hotell Sobreiras som det heter, var så himla fint att få uppleva.

Det låg liksom mitt ute i spenaten, omgiven av vansinnesvacker natur.

Alla rum var som egna små minihus…

…med varsin ljuvlig balkong med utsikt över savannen. För ja, det kändes mer som att vara i Afrika än i Portugallien. Vackert bränd vegetation utanför; krokiga korkekar, röd jord och stickigt gult gräs.

Själva rummen var superfina. Alla material och färger ekade av den vackra naturen utanför. Man kände ett omedelbart lugn när man kom in, så skönt. Kolla korkmattan på golvet, så himla härlig. Och trästubbarna som nattygsbord, perfekta.

Snyggt badrum! Dock kommer jag ALDRIG FÖRSTÅ MIG PÅ varför man gör öppna sådana. Kök är jag helt med på, där är det tippetopp att skippa väggar och dörrar ut till vardagsrummet. Men badrum? BADRUM? VEM vill bajsa och kissa inför öppen ridå? Inte jag i alla fall.

Men men, resten av hotellet var så genomljuvligt att det öppna badrummet ändå kändes helt okej.

Alla blommor som var planterade kring husen kändes väldans noggrant utvalda, och harmonierade perfekt med naturen runtomkring.

Det är två arkitekter som skapat stället, vilket verkligen märks. ALLT är superfint och SÅ väl avvägt.

När vi kom blev vi dock först lite nojiga. Det var SÅ TYST. SÅ LUGNT. Och så stormade vi in – två barnfamiljer. Jag tänkte att vi kanske hamnat på ett silent retreat, och kände mig en smula obekväm. Skulle det här ens funka med två treåringar?

Men det var nemas problemas. Lite senare upptäckte vi att det var flera andra barnfamiljer där, och även om det inte direkt var Bamseklubb och vilt plaskande i poolen, så lektes det. Och alla barn var glada, och alla vuxna var glada.

Iggy och Ruben hittade två franska tjejer som de hade superkul med. Så roligt att se hur fantastiskt bra ungar leker med varandra – utan att kunna varandras språk.

Den afrikanska savannen. Det kändes ovanligt att inte blicka ut över ett hav. Speciellt och väldigt vackert att istället se korkekar och fårhagar. Väldigt, väldigt fint.

Att bo på hotell gav oss också en extra lyxig semesterkänsla. Det ÄR ju nåt visst med att få sängen bäddad och härlig frukost serverad varje dag. Och på tal om mat så var frullen och lunchen jättegod på Sobreiras. Men middagen var ett skämt. Det blev liksom så Portugalliskt fel som det bara KAN bli.

Niklas rätt bestod av kokta köttslamsor med apelsinskivor på, ackompanjerad av en oändligt stor korv (!) som bestod av stekt gröt. Som var bränd. Ja, ni hör ju. Och ni som hänger med på Insta Stories SÅG det dessutom. Det var vidrigt.

Vi framförde faktiskt detta lite ödmjukt när vi åkte. Sa att allt var helt magiskt, och att frukosten och lunchen var fantastisk. Men att middagen var ett område ”to work on”. Hoppas de gör det, för i så fall blir Sobreiras ett sånt där 10 av 10-ställe. Eller okej, 9, 5 av 10. Jag drar av en halv poäng för den obefintliga badrumsväggen.

SÅ väl värt ett besök, bokmärk den här länken så att ni kommer ihåg tipset om ni har vägarna förbi Portugallien någon gång. Hotellet ligger ungefär en timma söder om Lissabon, kostade ca 100 euro per natt inklusive frulle, så riktigt prisvärt var det också.

Dessutom ligger det ganska nära underbara Comporta, ett ställe ni får höra mer om i morgon!