Jag e nyss hemkommen från att ha gjort nya fräsiga höstnaglar. Dessvärre blev priset skyhögt, om man inkluderar min skämsfaktor.

Ett minus med att bli preggofierad har för mig nämligen varit att jag är så satans varm hela tiden. Varje dag när jag kommer till kontoret slår jag upp fönsterna på vid gavel. Mina stackars kolleger fryser baken av sig, och jag svettas, trots öppnade fönster.

Har verkligen sett fram emot kyligare dagar, men trots att det bara är runt tio grader ute nu så vägrar värmen ge med sig. Jag vet ju att jag inte direkt är ensam om det här, ökad blodvolym osv gör att man får stå ut med att bli varmare än vad man brukar vara. Men på sistone tycker jag det blivit lite tröttsamt. Och värst är det i händerna.

Kan avslöja att det är en hetta utan dess like som bosatt sig i mina handflator och fingrar, varav en tråkig biprodukt är *trumvirvel*…handsvett! Jajemän, inte härligt alls. Det tyckte heller inte nagelkvinnan som behandlade mig idag. Hon suckade, pustade, plockade demonstrativt fram en hushållspappersrulle och torkade av mig (!), och föreslog innan jag skamset slank iväg att jag borde prata med en läkare om mina ”problem”.

Så nu vågar jag inte gå tillbaka dit, utan kommer googla fram nya nagelställen att avverka ett efter ett tills den här jäkla hettan släpper! Alla tips på nagelsalonger på Söder (alternativt fukttåliga manikyrister) emottages därför tacksamt! Är det nån som har knep för att kyla ner preggon så behöver jag kanske inte säga att ni mer än gärna får dela med er. Phu.

Apropå mäster Zlatans insats i går; jag tror det är svårt för oss svenskar att ta in hur ENORMT stor Zlatan är utomlands. Större än kungaparet, Roxette och kanske till och med Astrid Lindgren. Tillsammans. E

tt exempel på detta är när jag och Niklas var i Japan i somras, då dök det upp folk som ville ta kort på oss med den enda anledningen att vi kom från samma hemland som den store Zlatan.

När vi var ute och käkade en kväll, så blev en av servitörerna helt kollrig när han förstod att vi var från Sverige; han bad oss prata svenska och skulle ta bilder tillsammans med oss. Allt på grund av Zlatan, som var hans store hjälte. Zlatans stjärnglans är större än av vi förstår, och i somras sken den ett litet slag även på oss.

En sån här syn är säkert vardagsmat för de flesta, men för mig som brukar köpa enmackaåenkaffeellerenyoghurtåenkaffe och kvickt gulpa i mig det antingen på väg till jobbet eller framför datorn, så är hemmafrulle faktiskt en relativt ny företeelse.

Nu vill jag sitta ner, gärna tända lite ljus, göra en svingod kaffe i lugn och ro och sen äta oldschoolmackor med Västerbotten/tomat/aromat, eller gröt med rårörda lingon, eller kokt ägg med Kalles, eller yoghurt med färsk frukt. Eller kanske allra helst allt på samma gång.

Det här nya frukostbeteendet dök helt klart upp i samband med preggofierandet av min kropp. Så kanske att det är Iggy som tycker det är på sin plats med lite lugnare (och mer näringsrika…) frukostrutiner? Eller är det kanske mitt undermedvetnna som ser till att jag får njuta av dessa morgnar nu medans det går, lugnet före stormen liksom… Vad tror ni? Någon som känner igen sig…?