Idag fyller Iggy precis en månad. Det är en månad som bara har svischat förbi, samtidigt som det känns som att det var superduperlänge sen vi var på BB och fick träffa honom för första gången. För nu när han invaderat vår värld så känns det helt omöjligt att tänka sig den utan honom.
Det är så märkligt det här med att bli förälder: det är världens konstigaste grej (vi har GJORT en bebis! En riktig BEBIS!), samtidigt som det är världens mest naturliga grej (känns så sjukt självklart att jag är Iggys mamma). Uppånervända världen på nåt vis. Känslor all over the place, som en viss prins skulle uttryckt det.
Och just i och med att den här månaden som sagt bara sagt svisch! …så förstår man hur viktigt det är att ta vara på tiden med sina barn. Det händer så mycket hela tiden utvecklingsmässigt. Nu vill Piggles inte sova lika mycket om dagarna, och han är mycket mer ”med” med blicken än tidigare. Han har fått någon slags dygnsrytm och han har kommit på att han aaaaavskyyyr att vakna (brås på mamma som älskar att grisa i sängen). Så det gäller att hänga med i svängarna, så att man inte går miste om en massa.
Och just detta att inte vilja gå miste om saker, har fått Niklas att vilja förändra sin jobbsituation. Han känner att han vill vara hemma så mycket som möjligt med Iggy, så inom en snar framtid så kommer hans liv förändras ganska drastiskt på jobbfronten. Otroligt fint tycker jag, att han vill lägga om sitt liv för att få så mycket tid som möjligt med sitt barn.
Och klokt såklart. För man vet ju vad folk säger; att är det nåt man ångrar när man blir äldre så är det om man missade att hänga med sina kids. Och är det nåt man aldrig ångrar, så är det just att man gjorde det. Så jäklar vad vi ska hänga med Igster!
