Efter babysimmet var vi tröttare än en Paradise Hotel-deltagare på…näää, jag får inte till nåt fyndigt. Är fortfarande lite för trött. Sorry, vi börjar om:

Efter babysimmet var vi sjukt trötta, och Piggly var i princip medvetslös. Vi passade på att stanna på en tapasbar i Gamla Stan på väg hem, och förutom tapas så slukade vi lite flytande energi. Niklas i form av en Cola. Jag i form av ett glas Cava.

Tycker alltid att ett glas bubbel får en på banan igen. Och som ni vet så älskar jag mitt på dagen-drinkande (känns ju så…..kontinentaaaaaaalt liksom), så jag hade alltså två bra anledningar att sänka lite Cava. Då är ju saken biff.

Alltså. Det ser ju ut som att jag är full här. Eller åtminstone som om jag är på glas nummer 3. Men jag lovar, det var bara tröttheten.

Preciiiis vad man behöver efter babysim kan jag berätta. Alltså: ytterligare en bra anledning att gå på babysim.

På promenaden fick vi användning för solhatten vi jagade så frenetiskt häromdagen.

Men Iggeloni har uppäckt en ny grej precis – man kan ta AV sig hatten. Alldeles själv! Så numera är det…ehhh, lite trixigt att få huvudbonader att stanna på plats.

Blir ju i och för sig väldigt bra solskydd när Iggy själv härjar runt.

Till slut fick den stanna kvar på hjässan i alla fall. Och färden mot babysimmet kunde gå vidare.

Har inga bilder från själva simmandet. Förra gången filmade vi, så den här gången var vi sugna på att vara helt ”lediga” och bara plaska omkring. Men jag har preciiiis klippt klart simavsnittet, håller på och laddar upp det på YouTube-kanalen as we speak (write?). Så alldeles strax kan ni kika på det.

Det var superkul även denna gång. Vi fick använda en liten hink och hälla vatten över Iggys huvud, så att han ska vänja sig vid det. Gick hur bra som helst, alla bebbar har tydligen en reflex som gör att de stänger igen näsan osv när de får vatten i ansiktet. Så alla bebisar i gruppen klarade det där finfint.

Iggy var väldigt ”plaskig” förra gången, och även denna. Gillar att stänka runt, liksom. Vi lekte lite i vattnet med en annan bebis vid namn Lisa, och allt var frid å fröjd tills dess att Iggy tog hennes plastanka. Då började hon gråta. Och det kändes ju inte så käckt.

Fick någon slags framtidsflash till föris och skola, och allt drama i smått och stort som kommer utspela sig där. Pust. Skönt att det bara handlar om plastankor för tillfället.

Denna söndag inleddes med brunch på vårt favvoställe Greasy Spoon. Det FINNS inga godare frukostar än varma frukostar, tycker jag. Yoghurt och bär är smarrigt absolut, men de kommer aldrig i närheten av ägg, bönor och bacon.

Sen stod det babysim på schemat, och det var så fint väder att vi promenixade dit. Piggly älskar att åka sele. Och vi älskar att ha honom i den. Himla pussvänligt transportmedel.

Det GÅR inte att inte börja göra luriga saker med Iggelini när han är i selen. Man spontandansar, får en löjl-guppig gång och far allmänt omkring med bebis armar och ben. Selen inspirerar, helt enkelt.

Som tur är, är våra selinspirerade insatser i princip alltid uppskattade. Så det är ju bra.