Det här är min allra första riktiga fräsi fräsi-kamerabild! Var så stolt att jag fick till sånt där kort skärpedjup (skarpt längst fram i bilden och suddig bakgrund). Känns så lyxigt.

Varför tog jag denna bild då? Jo, vi rände runt på lite typiska lördagsärenden i dag. Var förbi skräddaren och lämnade in ett gäng plagg som behövdes styras upp. Jag har shoppat loss på ett nytt favoritmärke – Twist & Tango – och kort i rocken som jag är så behöver jag lägga upp en del av plaggen jag köpte.

Ni kommer för övrigt skratta ihjäl er när ni ser vad jag köpt. Behöver jag nämna att det (läs: allt) går i gråskala?

Testade att leka runt med kameran också, och provade de förinställda filtren. Som det här: ”Black and White High Contrast”. Det tyckte jag kändes fräsigt.

Tror grodan höll med, även om han inte strålar av entusiasm på just den här bilden.

Tanken är att det ska spara en massa tid att ta bilder med en proffsigare kamera. Bilderna blir bra på en gång och behöver nästan inget efterpill alls för att kännas fina att titta på. Och kan man då dessutom använda förinställda filter så går det ännu kvickare.

Att ta kål på så många tidsätare som möjligt är viktigt i en familj som vår, som vill klämma in så himla mycket saker på dygnets ynka 24 timmar.

Det här filtret hette Cartoon, och det begåvade bildobjektet med rosa hår. Eller okej, nej. Men det la på en vignette (mörkt i kanterna så man fokuserar mer på det i mitten av bilden). Ganska fint.

Okej, ni får förlåta mig nu, men det kommer en satans massa bilder. Jag var yster som Madonna på fillerskliniken ett lamm på grönbete med denna nya kamera och ville bara fotafotafotafoootaaaa helaheladaageeen. Bilderna blir ju liksom så himla…krispiga! Så dagens bloggande blir väldigt mycket bilder. Men jag kommer lugna mig så småningom. Have patience, bloggoliner.

Hur många pussar kan det här huvudet ha fått de senaste 7 månaderna? Countless, skulle jag tro.

Glada bebin. Glada, tandlösa (i alla fall i överkäken) bebin.

Inser ju nu när jag puttar upp bilderna en efter en att jag mest hetsat Niklas att fotafotafoootaaa helaheladaageeeen. Men KÄNSLAN var att jag ville fota. Aaa, ni fattar. Tog ett par bilder jag med såklart, och från och med nu kommer denna kameradarling att hänga med i handväskan JÄMT så att JAG kan fotafotafootaaa helaheladaageeen.

Normalt sett så är väl detta en bild som inte riktigt platsar i bloggbubblan. Men den där bubblan är så skojig att sticka hål på emellanåt, så jag är ju tvungen att posta den. Ni förstår varför jag rensade bort 274 av 300 pix va?

Okej bloggoliner, förbered er på en fotobombning av sällan skådat slag – för nu jäklar kommer det bilder! Jag har ju länge varit sugen på att fota med nåt annat än min iPhone (5S), just för att kunna ta extra special fina bilder till el bloggo. Och i dag hände det – jag använde kamera istället för mobilen!

Och grejen är ju att det blir SÅ HIMLA FINT, så helt plötsligt vill man ta bilder på ALLT. Så den här dagen blev EXTREMT väldokumenterad, även med Wikström/Malmqvistska mått mätt. Så håll till godo!

Jag inleder med min pyjamasklädda bebi, som var nästan obehagligt god i morse. Blev…ehhh…många bilder med det motivet.

Har ju tidigare bloggat om svårigheten att radera bebisbilder (ALLA blir ju BRA, och blir de inte det så är de ju ROLIGA på nåt sätt, MÅSTE sparas liksom), och jag kan säga att det var en riktig rackarns prövning för mig att gå igenom dagens skörd. Tog nästan 300 pix (!), varav jag sparade 26. Duktigt va? Lyckades alltså radera bilder på Iggly, fast de var goda. Resonerar som så att nu kan vi bara spara de extremt goda bilderna, annars kommer våra digitala byrålådor svämma över på ett kick. Särskilt med denna nya härliga kamera i handen på la mama.