Man sätter pÃ¥ sin unge alla jäklans kläder. Släpar ut honom i snön. Placerar honom i pulkan. Drar, drar Ã¥ drar. ”Är det roligt att Ã¥ka pulka?” frÃ¥gar den fiffiga modern, som är SÅ nöjd med sig själv över att ha styrt upp en (utomhus! frilufts!) -aktivitet Ã¥t sitt lilla barn. ”Neeeej, läskigt!” svarar barnet med skräck i blicken. SUCK.

Han stirrar misstänksamt pÃ¥ snön. PÃ¥ pulkan. PÃ¥ sina vantar. Sliter av vantarna. ”Du mÃ¥ste ha vantar, annars blir händerna till isbitar och du kommer bli ledsen” försöker modern. ”Neeeeeeej! Vill inte!” skriker barnet. Det är 17 minusgrader. Vi vänder. GÃ¥r in. Sätter oss framför brasan efter hela tre minuters aktivt friluftsliv.

Ni som hänger med pÃ¥ Snappis (jag hittas under namnet vanjawikstrom – vad KUUUUL att sÃ¥ mÃ¥nga av er hittat dit!) fick ju vara med och bestämma om jag skulle plocka med mig den här ljusstaken frÃ¥n en av loppisarna vi var pÃ¥, och jag höll med er – sÃ¥ den fick följa med hem! Helt klart pÃ¥ gränsen mellan fruktansvärd och fruktansvärt cool, men jag väljer att tycka att den är fruktansvärt COOL! Tror den gick lös pÃ¥ 40 riksdaler.

Tror den kommer bli perfekt…nÃ¥gonstans hemma i lyan. Man kan ju aaaaaldrig ha för mÃ¥nga ljusstakar.

Grodan tyckte om inte annat att den var sjukt rolig att leka med! Vad säger ni blogoliner – bra eller anus?

Tack så himla mycket för all kärlek på förra inlägget! Det känns verkligen som att jag har kommit fram till så otroligt viktiga saker här hos mamsen, och jag älskar att ni är med mig på tåget! (Och vill hålla koll på att jag lever som jag lär ha ha Jenny! ;-D). Så himla TACKSAM för den här resan!

Nåt annat jag är tacksam för, är alla fina bilder som man tar när man bloggar. Min mamma har nämligen (tillsammans med Iggy #medstjälparen) gjort en barnbarnsvägg här i huset. Och rackarns vad mycket fina bilder jag kan bjussa på, på min goda unge alltså!

Förra julen fick mamma den här kalendern i julklapp. Den saxas nu sönder för att fÃ¥ bilder att rama in, och OJ vad kul det är att se ”gamla” bilder pÃ¥ sin lilla unge. Som blivit sÃ¥ stor.

Så himla himla roligt att titta tillbaka på de här bilderna, jag minns när varenda en av dem togs!

Mamma herself och en pinfärsk Igster fick pryda baksidan av kalendern. Har min (stora!) pojke verkligen varit så yttepyttig?

Säga vad man vill om mitt idoga dokumenterande av våra liv, men FY SATAN vad kul det är att ha alla dessa underbara bilder alltså!