Som ni vet älskar jag ju att ha färska blommor hemma, och jag gör så mycket jag kan för att det inte ska behöva bli så dyrt. Här kommer två tips som får dina rosor att leva längre och plånkan att bli gladare!

1) När rosorna börjar ”nicka” i en stor vas, klipp stjälkarna kort kort och sätt ner dem i smÃ¥ minivaser i snapsglasstorlek. DÃ¥ hÃ¥lls blomhuvudena uppe av kanten pÃ¥ minivasen och de kan stÃ¥ ett par dagar till.

2) Om rosorna börjar se slitna ut – plocka bort de yttersta kronbladen! Bakom dem döljer sig nästan alltid vackra fräscha blad, och tar man bara bort de gamla sÃ¥ känns rosen ofta som ny. Ibland räcker det med att plocka bort endast nÃ¥gra fÃ¥ blad, andra gÃ¥nger behöver man ta bort rätt mÃ¥nga. Men resultatet är alltid att man kan njuta av sina blommor ytterligare nÃ¥gra dagar.

Fiffigt va?

Jag är ingen poesifantast alls. Tycker ofta det blir högtravande, pretentiöst och…obegripligt, om jag ska vara ärlig. Men sÃ¥ for en dikt av Nayyirah Waheed förbi mig i min Instafeed (Inspirationstagram lever ännu en gÃ¥ng upp till sitt namn alltsÃ¥), och jag var TVUNGEN att gÃ¥ in pÃ¥ hennes konto och fortsätta läsa. Blev F A S T.

you
not wanting me
was
the beginning of me
wanting myself
thank you

Magi utvunnen ur så få bokstäver tycker jag.

Det här är poesi som passar mig. Rak, enkel och okomplicerad. Jag förstår vad som menas, och blir inspirerad. Älskar hennes enkla sätt att uttrycka sig, och med så små medel få fram så stora saker. Vet inte så mycket om henne, men har börjat följa hennes instagramkonto för att få en dos enkel, inspirerande, klok skönhet varje dag.

Tomas Tranströmer är en annan poet som alltid gÃ¥tt rakt in mig. Jag tycker att de har liknande stilar – enkelt och okomplicerat men ändÃ¥ sÃ¥ djupt (sorry, hittade inget mindre lökigt uttryck än just ”djupt”…).

Jag skulle nog inte välja att läsa en hel bok poesi pÃ¥ en gÃ¥ng (kanske inte sÃ¥ det är tänkt att man ska konsumera dikter iofs?), men att fÃ¥ tänkvärda meningar som snickrats ihop pÃ¥ ett snillrikt sätt i min Instafeed ger mig verkligen vardagsglädje. Den där som jag alltid tjatar om, ni vet. Kanske kanske att man ska ta och göra en tavla av ett av Waheed-citaten…?

Vad tycker ni – är detta nÃ¥got ni inspireras av, eller tycker ni det bli högtravande trams? Eller älskar ni poesi kanske, och har massa tips att komma med?

Okej darling blogoliner – här kommer det utlovat smaskiga Costa Rica-inlägget! Jag har varit där tvÃ¥ gÃ¥nger, 2010 och 2011 (det var sÃ¥ rackarns magiskt att vi Ã¥kte tillbaka Ã¥ret efter helt enkelt). Bilderna är kanske lite luriga, jag fick skrapa ihop det jag kunde hitta pÃ¥ kompisars Facebooksidor, och ratta fram gamla Instabilder.

Jag var ju ingen bloggare på den tiden, så jag plåtade inte lika frenetiskt då som nu. Har dock alltid älskat att dokumentera det jag gjort, så jag tog desto fler Instagram- och mobilbilder. Vilket var rackarns tur, för Niklas systemkamera (som vi såklart fotat MAAAAASSA roliga bilder med) blev stulen. Värre att bli av med kamera än pengar, tycker jag. Alla minnen liksom.

Men dÃ¥ var det ju tur att jag hade fotat sÃ¥ mycket med mobilen, sÃ¥ nÃ¥gra bilder hade vi ändÃ¥ kvar. Instagram var pinfärskt när vi var där 2010 (Instagram startades i oktober 2010, vi var där i december), sÃ¥ givetvis gick jag loss pÃ¥ ALLA luriga filter som fanns, ha ha… Men men – hÃ¥ll till godo! Här kommer ett gäng golden oldies, av varierande kvalle!

Stället heter Santa Teresa, och ligger alltså i Costa Rica. För att ta sig dit måste man först åka till Costa Ricas huvudstad San José, och därifrån tar man ett miniminiflygplan (det har 8 platser och det känns som att åka buss i luften) en dryg halvtimma. Man landar på en grusväg mitt i djungeln, och tydligen är det en av de mest komplicerade landningsställena i hela mellanamerika, så piloterna som flyger de här miniplanen är superskillade.

Ser ni den lilla landningsbanan ovan? Det är…flygplatsen. Incheckningsdisken är ett enkelt träbord som stÃ¥r pÃ¥ marken (det finns ingen ankomsthall, nej man landar rakt i djungeln), och flygbiljetten ser ut som papperslappen man tar i delidisken pÃ¥ ICA. SÃ¥ himla annorlunda, och sÃ¥ himla härligt!

De gÃ¥mger vi har varit i Santa Teresa har vi bott i de här smÃ¥ husen ovan. Santa Teresa är en stad som ligger precis vid vattnet och har en milslÃ¥ng MAKALÖST vacker strand. Men de enda husen som ligger PÅ stranden är de här. Resten av boendena ligger längre upp, inne i djungeln. OcksÃ¥ tokmysigt sÃ¥klart (man kan bo i trädkojor som är helt vansinnesvackra till exempel), men just det här att gÃ¥ utanför dörren och direkt sätta fötterna i sanden är…magiskt.

Kan VARMT rekommendera just detta boende som heter Santa Teresa Supervista (här hittar ni hemsidan). Kostar ca 200 US dollar per natt, och man kan bo tre pers i varje hus. Det är ett enkelt boende, men det finns kök och badrum och det är bara SÅ mysigt!

Santa Teresa är ett riktigt surfsamhälle, så överallt är det brädor brädor brädor. Här är en bild Niklas tog en tidig morgon innan han plumsade i och surfade loss.

Andra gången vi var där hängde min Glam Mom-partner in crime Malin och hennes snubbe Magnus med. SÅ kul! Vi hade startat Glam Mom i juli 2011 och jobbat SÅ HÅRT med det sedan januari samma år (gjort alla affärsplaner/affärsmodeller/budgetar/sökt lån/varit på möten/gjort efterforskningar), så vi unnade oss en fet semester som belöning.

Vi hyrde in min lillasyrra som skötte alla ordrar medan vi var borta, och själva rattade vi all kundtjänst osv från strandkanten (se bilden längst ner till vänster). Det funkade som en dröm och det var bara så jäkla HÄRLIGT!

Eftersom det bästa Niklas vet är att surfa, sÃ¥ trivs han som fisken i vattnet (hö hö) när han befinner sig pÃ¥ surfbara ställen. Här plÃ¥tas det vÃ¥gor och surf. För precis som man aaaaaaaldrig kan ha för mycket färska blommor hemma, sÃ¥ kan man aaaaaaaaaldrig ha för mycket bilder pÃ¥ vÃ¥gor – och folk som surfar dem.

Tror nog att 98% av alla bilder i den där kameran som blev stulen var pÃ¥ just vÃ¥gor och surfare, sÃ¥ kanske hade jag inte haft SÅ himla mycket mer att erbjuda er i detta inlägg även om vi hade haft kvar den ha ha…

Skatten in action.

Fina Jens å Peter som startat och driver Surfakademin, och som nu även startat och driver Yogiakademin där Jossan lyxat loss den senaste tiden. De är lastade med skumpa, har för mig att bilden är tagen precis efter att Svennebanana Open (lokal surftävling ha ha) avgjorts så det skulle firas.

Niklas med sina br̦der Рalla tre stora surfn̦rdar. Har f̦r mig att John (i mitten) vann eller knep andraplatsen i Svennebanana Open.

Surfer dudes ÖVERALLT. Gyllenbronzerade och rufsiga i hÃ¥ret. Men! Ser ni nÃ¥got likblekt som sticker ut nÃ¥gonstans där i mitten? Well, som ni vet solar jag inte särskilt mycket (och när jag gör det har jag HÖÖÖÖG SPF), sÃ¥ i ett hav av pepparkakskroppar är jag alltid lätt att spotta…

Vad gör man i Santa Teresa då? Jo, man läser böcker, slappar på stranden, surfar (även om jag nog ser snajdigare ut SITTANDES på brädan än SURFANDES på den he he) och sen ÄTERÄTERÄTER man. Och dricker smoothies, lemonaden och fruktjuicer.

Santa Teresa har nog njutit mig pÃ¥ den godaste mat jag ätit i hela mitt liv. Denna lilla lilla beach town med sin surfigt bohemiska befolkning och stämning överraskar STÄNDIGT pÃ¥ matfronten. Slinker man in pÃ¥ ett café och tar en lemonad – ja, men dÃ¥ är det den godaste lemonad man druckit. Tar man en smoothie – ja, men dÃ¥ är det den smarrigaste man sugit i sig. Beställer man in en burgare – den bästa man ätit, med de krispigaste pommesen. Sushin – makalös. Frukostarna – himmelriket.

Ja, nu önskar jag att jag kunde peppra er med fräsiga bloggbilder på allt detta mumsiga, men tyvärr så har jag nästan inga alls. Ni får slinka in hos Jossan istället, hon bjussar friskt på såna.

Nu var det ju ett par Ã¥r sen jag var där senast, men dÃ¥ var mina favoriter Swart Café för frukost och smoothies, The Bakery för croissanter, cheese cake och annat gotte, Burger Rancho för burgare, Zula för falafel och hoummus. Finns ocksÃ¥ fantastiska asiatiska restauranger, italiensk mat – ja ALLT finns där. Och ALLT är vansinnesgott!

Förutom att slappa, surfa och ätaätaäta är nåt annat man MÅSTE göra i Santa Teresa att hyra quads. Man hyr dem en hel dag, sen åker man på utflykt, dit näsan pekar. Har gjort det ett par gånger, och det har varit MAGISKT. Quadsen tar sig fram genom det mesta, så man åker på stranden, i djungeln, i vattnet. Fantastiskt!

Santa Teresa är bohemiskt, men det är liksom lyx-bohemiskt om ni förstår vad jag menar. Vill man, så kan man bo och leva enkelt och väldigt billigt. Men vill man, så kan man också lyxa till det REJÄLT. Många av världens superstars har hus i området (Gisele syns ganska flitigt, Kate Moss har hängt mycket i Santa Teresa) så ett tips är att unna sig en dag på nåt riktigt lyxepyxeställe.

Som typ Flor Blanca. Man kan äta en lyxig frukost eller lunch där. Eller (som vi gjorde) spendera en hel dag där sÃ¥sandes vid poolen, drickandes ljuvliga drinkar, ätandes fantastisk mat. Har tyvärr inga bilder frÃ¥n just Flor Blanca att bjuda pÃ¥, sÃ¥ ni fÃ¥r ett hopkok av lite andra pics. palmer, juicer, vatten, strand, sol….mmmm…

Nåt annat man inte får missa är en middag i solnedgången på Brisas del Mar. Det är en restaurang som ligger uppe på en kulle, med VIDUNDERLIG utsikt över havet. Där har de vansinnesbra mat, missa inte den halstrade tonfisken! Pussbilden ovan till höger är tagen där, en magisk kväll med en magisk solnedgång efter en magisk middag.

Eftersom man (ofta) mellanlandar i New York på väg till Santa Teresa har vi passat på att hänga där några dagar på vägen dit eller på vägen hem. På bilden ovan hoppar jag omkring i en nyfyndad mintgrön fuskpäls som jag hittade i Nevvan på vägen till ST.

ÄLSKADE den så mycket, men använde den typ aldrig. Tyvärr. Så den loppade jag bort i somras på min å Jossans loppis. Den fick ett nytt hem hos en ASFRÄSIG brutta, så jag å fuskpälsen skildes ändå med en fin känsla i hjärtat.

Den här bilden ser jag varje dag hemma. Tagen på stranden i Santa Teresa 2011. Vi ser ganska mycket ut som Yin å Yang tycker jag (#blekfis), men jag tycker också man ser kärleken. Fint.

Ett strandhopp i solnedgången får avsluta detta inlägg! En långhårig Vanja, iförd en oerhört älskad Sonia Rykiel-klänning som jag fyndade i en av mina absoluta favoritvintagebutiker EVER (nämligen denna). Mycket mycket lycklig.

Kan VARMT rekommendera ALLA att Ã¥ka till Santa Teresa, och vi har faktiskt börjat fundera pÃ¥ om vi ska ta oss dit nästa vinter. DÃ¥ är Iggy nästan tre och det kommer funka toppen att bÃ¥de resa dit med honom (hoppas jag…) och att hänga där.

Hoppas ni tyckte att detta inlägg var kul!