I söndags hade jag bjudit över en kompis och hennes familj på fika. FIKA. Det är väl likamed sån där kaffeåbulle va? Problemet var bara att jag var SÅ osugen på just kaffeåbulle. Jag å Grodan åt ju (som ni vet) VANSINNIGA mängder bullar, kakor och bakelser hos mamsen, så det känns som om jag förätit mig lite på det liksom.

Hursom, så fick jag den sjukt smarta idén att istället för bullfika bjuda på fruktfika. Men ingen tråkig fruktfika där man ska sitta å slaska med nån trött apelsin, nääää det skulle ju vara LYXEPYXIGT! Och tadaaaaaaa! Kolla ovan! Visst sjuttsingen fick jag till det?

Jag köpte kiwi, jordgubbar, blåbär, hallon och physalis (eko såklart), och det var ju bara så himla SMARRIGT! Och lyxigt! Och festligt! Och fikavänligt! Känner därför att jag gärna vill slå ett slag för detta. Tokvackert att bjuda på, och de som kom över å fikade blev superglada – för det är inte särskilt ofta man blir bjuden på en massa härliga bär ju. Lite 70%-ig mörk choklad fick komplettera.

Ytterligare en bonus var att grodan utan problem kunde stoppa i sig fikat i mängder. Utan att man behövde känna de där trista ”Dålig Förälder Som Inte Bara Matar Sin Unge Med Grönkål”-vibbarna.

Jag är INTE en person som tycker att ”frukt är också godis”. NÄÄÄHÄÄÄ! …säger jag då. Håller inte alls med. Godis är mycket godare, he he. Skulle inte kännas lika härligt att byta ut mina Exotic Snacks mot ovan läckerheter på lördagskvällen, faktiskt.

Men! När man bjuder på just FIKA så brukar man inte ställa fram en skål plockgodis, då är det ju mer kaffeåbulle liksom. Och vid såna tillfällen tycker jag att lyxiga fruktfat blir minst lika härliga att bjuda på, som en kanellängd.

Vi blev så inspirerade av detta att vi nog kommer köra fruktfat på Iggys kalas nu i helgen. Tårta blir det också såklart, men vi skippar nog bullarna till förmån för ovan rara bär. Kanske att jag predikar for the choir nu, ni är förmodligen mycket bättre än jag på det här med att äta härlig frukt. Men för er som ännu inte upptäckt detta fräsiga alternativ hoppas jag kunna inspirera lite!

Som ni vet älskar jag ju att ha färska blommor hemma, och jag gör så mycket jag kan för att det inte ska behöva bli så dyrt. Här kommer två tips som får dina rosor att leva längre och plånkan att bli gladare!

1) När rosorna börjar ”nicka” i en stor vas, klipp stjälkarna kort kort och sätt ner dem i små minivaser i snapsglasstorlek. Då hålls blomhuvudena uppe av kanten på minivasen och de kan stå ett par dagar till.

2) Om rosorna börjar se slitna ut – plocka bort de yttersta kronbladen! Bakom dem döljer sig nästan alltid vackra fräscha blad, och tar man bara bort de gamla så känns rosen ofta som ny. Ibland räcker det med att plocka bort endast några få blad, andra gånger behöver man ta bort rätt många. Men resultatet är alltid att man kan njuta av sina blommor ytterligare några dagar.

Fiffigt va?

Jag är ingen poesifantast alls. Tycker ofta det blir högtravande, pretentiöst och…obegripligt, om jag ska vara ärlig. Men så for en dikt av Nayyirah Waheed förbi mig i min Instafeed (Inspirationstagram lever ännu en gång upp till sitt namn alltså), och jag var TVUNGEN att gå in på hennes konto och fortsätta läsa. Blev F A S T.

you
not wanting me
was
the beginning of me
wanting myself
thank you

Magi utvunnen ur så få bokstäver tycker jag.

Det här är poesi som passar mig. Rak, enkel och okomplicerad. Jag förstår vad som menas, och blir inspirerad. Älskar hennes enkla sätt att uttrycka sig, och med så små medel få fram så stora saker. Vet inte så mycket om henne, men har börjat följa hennes instagramkonto för att få en dos enkel, inspirerande, klok skönhet varje dag.

Tomas Tranströmer är en annan poet som alltid gått rakt in mig. Jag tycker att de har liknande stilar – enkelt och okomplicerat men ändå så djupt (sorry, hittade inget mindre lökigt uttryck än just ”djupt”…).

Jag skulle nog inte välja att läsa en hel bok poesi på en gång (kanske inte så det är tänkt att man ska konsumera dikter iofs?), men att få tänkvärda meningar som snickrats ihop på ett snillrikt sätt i min Instafeed ger mig verkligen vardagsglädje. Den där som jag alltid tjatar om, ni vet. Kanske kanske att man ska ta och göra en tavla av ett av Waheed-citaten…?

Vad tycker ni – är detta något ni inspireras av, eller tycker ni det bli högtravande trams? Eller älskar ni poesi kanske, och har massa tips att komma med?