Sista Berlininlägget! Och det här är ett sjukt bra tips – anteckna anteckna! Till detta superställe hittar man inte om man inte har någon som guidar en. Som tur var så hade vi Moster Mini till hjälp.
Stället heter Klunkerkranich, och för att komma dit så går man in på bottenvåningen av ett stort och superfult köpcentrum. Som dessutom var stängt och nersläckt i går när vi var där. Men låt er inte avskräckas utav Media Markt-butikerna och ICA Gross. Ta hissen upp till översta våningen, och knata igenom parkeringshuset.
Efter ett tag når ni Klunkerkranich-porten. Betala 3 euro och kom in i ett lite märkligt men mycket härligt takparadis.
Här kan man dricka öl, äta pizza, ta en kaffe, se på film, tokfesta, vuxenleka, barnleka, titta på den magiskt fina utsikten med mera med mera.
Inredningen är typ…”lurig apokalyptisk trädgård”-chic.
Stort plus för kreativ belysning.
Det fanns en jättestor sandlåda med allehanda leksaker i, och precis som på alla andra ställen vi varit på i Berlin så var den gemensamma nämnaren även här den eklektiska mixen av mänskor. Unga, äldre, festprissar, barnfamiljer, nyfödda bebbar, kärlekspar, åldrade fyllon, rikingar, fattiglappar… Alla får plats, liksom.
Så i sandlådan var det fullt av kids som lekte, medan föräldrarna tog en kaffe eller öl i solen.
Utsikten går inte av för hackor, man ser stora delar av Berlin från detta underliga ställe.
Jag beställde ett glas Cava – och fick det serverat i ett stort dricksglas. Det är så de jobbar där, kändes det som. Lika bra att maxa på liksom. Inga halvmesyrer här inte.
Mini å pappsen drack en öl.
Eller var det fem?
Min fina bror satt å såg lite sådär svartvitt fräsig ut.
Pappa rockade mina glittriga loppisglajer rätt bra måste jag säga.
Avslutade Klunkerkranich-besöket med att få mitt porträtt tecknat för 1 euro. Tog den här bilden, tänkte ju att det kunde vara kul å visa er blogoliner. Men det skulle jag inte gjort, för den unge konstnären blev fly förbannad och sa att ”Put down the camera! You´re killing my VIIIIBEEEZ!”. Ooooops.
Här sitter han å skäller på mig. ”I spend hours on my art, and you snap a picture in two seconds – it´s disrespectful! You´re killing the atmosphere!” gnölade han. Jag gjorde en pudel och lovade att lyda hans minsta vink om han lugnade ner sig.
Då plockade han fram sin feta joppe som låg gömd bakom skylten, sög i sig halva i ett enda drag, tog tre klunkar Fritz-Kola (också gömd bakom skylten) och blev på solskenshumör.
Efter det var tydligen hans VIIIBEEEZZZ tillbaka, och det var nemas problemas att såväl fota som teckna. Phu. Dessa artiiiiister alltså. Känsliga små blomstersjälar. Ehh.
Voilà – resultatet! Vågade under inga omständigheter fota teckningen när den var klar, av rädsla för att hans VIIBEEEZZ skulle försvinna igen, och jag kanske skulle bli anklagad för att stjäla hans själ eller nåt, så jag plåtade den först nu.
Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den, annat än att den är ett riktigt roligt minne från Berlin. Som så mycket annat den här resan, som verkligen varit en toppenweekend! Att resa med papps å syskon rekommenderas starkt, och Berlin är en stad som jag besökt för första, men garanterat inte sista, gången.