I går hade vi världens mysigaste dag. Det var regnigt å pissigt väder, men det gjorde inte ett skvatt. För vi hade världens godaste lilla bebi att hänga med, och det är bara så jäkla skoj att vara med honom.

Han hängde med när vi käkade frulle, och snaskade bröd och yoghurt tillsammans med oss. Sen  satt han nöjd som en sol och pysslade med mig på hallgolvet medan det rensades ut skor. Och efter det drog vi å gungade, vilket ju (som ni ser) var sjukt uppskattat av Herr Groda.

Oj oj oj vad han njöt i sin lilla gunga. Riktigt gurglade av förtjusning.Hade han kunnat prata så hade han garanterat sagt ”Högrehögrehööögre mamma! Fortarefortarefooortareee pappa!”.

Undrar just om vi lyckats knåpa ihop en adrenalinjunkie? Han älskar allt som går fort, och ju högre upp man kastar honom i luften, desto bättre. Hänga uppåner i fötterna är också vansinnesskoj, och det får gärna gungas samtidigt.

Mammahjärtat hoppas dock innerligt att det bara är en högst normal nivå på fartförtjusning. Får jag välja slipper jag helst ett barn som önskar sig basejumping-utrustning i 15-årspresent.

Men, det jag ville säga var att jag faktiskt är lite förvånad över hur roligt jag tycker det är att vara med grodan. Låter kanske knäppt, men ni vet att jag ju aldrig varit särskilt peppad på kidsgrejen. Och i det ingår liksom att man inte är så jäkla intresserad egentligen av vad barn pysslar med. Jag har aldrig varit särskilt sugen på att hålla på å leka. Men nu är det SKITKUL!

Har sagt tidigare att det känts som att jag haft en hemlig kompis när jag rattat runt Iggly på stan. Vi kikar på varandra på Ica, och fnissar lite. Gör nån knäpp min och gurglar av förtjusning – båda två.

Och den känslan har bara förstärkts. Jag trodde till exempel det skulle vara bökigt att käka utefrulle med en bebis, kanske till och med att de dagarna var över. Men icke. Visst är det lite bök, men det är mest asmysigt.

Han sitter där i sin barnstol, leker med nåt som vi stoppar i näven på honom och ska prompt smaka på allt vi äter. Får ögonkontakt med allt å alla och sprider så himla mycket glädje omkring sig. Och allra mest till mig och Niklas. Vi kan bara sitta och stirra på honom, och garva läppen av oss för att Piggly är så jäkla rolig.

Har sagt det förr, men det tål att sägas igen: att få barn är HELT JÄVLA SATANS MAGISKT! Fy satan vad glad jag är att jag får vara Pigglys mamma.