Jag minns en tid när man gick på lokal med sin bebis, och han satt snällt i sin stol eller låg lugnt i sin vagn.

Det här är det nya. Det är fortfarande en snäll bebis, men det är en VILD snäll bebis. Han kastar sig omkring (världen är ju liksom så SPÄNNANDE – måste titta på ALLT!), han flörtar med allt och alla inom räckhåll (Iggy är ungefär lika blyg som Lady Gaga) och – han greppar tag i…ja, det mesta. Eller okejrå, ALLT.

Han är liksom i startgroparna – redo att köra! – helahelahela tiden. Inget får missas att pillas på, kastas iväg eller smakas.

Därför har nu den klassiska halvcirkeln landat i vår familj. Iggys armradie = kliniskt rensad. Åtminstone sånt som kan gå sönder, eller stänka när det träffar golvet.