När vi var klara med gruppfotona i går, så var det dags för varsin ensambild. Det gick sisådär för min och grodans del. Som ni ser försöker jag se avslappnat härlig, glaaad och energiiiifylld ut. Men Grodan är mule, och vill allra helst titta åt andra hållet.
Jag försöker förtvivlat locka mitt barn att titta in i kameran.
Men Grodan vill bara titta på alla ballonger – och lampor såklart.
Efter ett avbrott (var tvungna att släppa emellan en annan mammabarn-duo, då Grodan var lite…ehhhhh – krävande) försöker vi igen. Jag sjunger Imse Vimse, slänger upp honom i luften, och dansar lite för att få honom något mera med på noterna.
Men då vill Grodan klättra. Upp upp upp på mammas axel, Hela. Tiden.
GAAAAAAHHHHHHHH!!! …var väl ungefär vad jag kände. Och han med skulle jag tro. Men! Efter ytterligare lite trixande, och en vilt viftande pappa bakom kameran, så fick vi till slut en bild som gick att använda.
Det där med att ”jobba inte med djur eller barn…” kan man ju säga stämmer ganska fint.
Puss lilla Grodan, tack för gott kämpande. Lovar att komma ihåg att ta med middag till nästa plåtning.