Vi fick några ettårspresenter av mormor i måndags, eftersom hon inte kunde vara med på Iggys kalas. Och nu – äntligen – är hon dresserad! Efter att ha presentat Iggy med RÖD/GRÖN/LILA/TURKOS-mönstrade kläder i ett års tid (som vi bytt – allihop) fick vi nu en GRÅ tröja, en GRÅ tisha, GRÅA mockisar och VANLIGA blåjeans (inte rödgrönlilablå-mönstrade manchesterpants). Tummen upp!
Vi trodde att vi skulle klä Iggy mycket mera färgglatt, men tycker liksom inte att han passar i starka färger. Töntigt kanske, men det känns som att han har ”sin stil” (jag vet, nu garvar jag själv, inser hur löjligt det här låter men ändå) och den består av jeans och collegetröjor, i rätt dämpade färger. Det är hursomhelst det som vi tycker att han är allra finast i.
Därför har alla mormors vilda färgkombos snällt fått åka tillbaks till butiken. Varje gång. Och varje gång har vi kommit hem med något typ…grått. Och skickat bild på det bytta (för att visa att vi hittat nåt som vi verkligen gillat). Och varje gång har vi då fått tillbaka, typ: ”TRÅKMÅNSAR! Och BLÅTT dessutom! Traditionalister! Sabla bakåtsträvare!”. Mormor skräder inte orden.
I julas var hon fortfarande obstinat och presentade oss med ett knallrött manchester-set. Som vi bytte. Men nu har hon alltså resignerat. Motvilligt, men ändå. Och nu tror jag hon håller sig ifrån det knalligaste på barnavdelningen i fortsättningen, för hon såg verkligen uppskattningen i la mamas ögon när det som packades upp ur presentkartongerna inte lös i regnbågens alla färger.
Missförstå mig rätt nu ladies, jag tycker det är superfint med knalliga kids. Men just på grodan så känns det inte hundra bara. Känner ni igen er? Har ni också hittat en ”stil” som ni liksom gillar på era barn?
Och missförstå mig rätt även på mormorsfronten. Jag älskar min mamma, hon är en färgstark dam inifrån och ut. Nu i måndags när hon var barnvakt så bytte hon t ex en bajsblöja på Iggy (UTAN våtservetter, för de hittade hon inte) MITT i baren, i en skinnsoffa på Scandic Malmen (ett lite fräsigt hotell här på Söder).
Inget jag skulle göra direkt, men jag älskar på nåt sätt att hon gör det. Konventioner är inget för henne, liksom. ”Jajjajja, ingen SÅG nåt, de märkte det knappt! Och Iggy var så nöjd, låg och tittade på bilarna utanför medan han blev fin i baken.” var hennes kommentar när jag undrade varför hon inte gick in på tjotta och bytte.
Hursomhelst är jag nöjd med att äntligen ha lyckats dressera henne på barnklädesfronten. Så får hon fortsätta röja runt med bajsblöjor i hotellbarer bäst hon vill.