I helgen var ju jag ute å luftade min leopard som ni vet. Kändes rätt att plocka fram den när det var så rackarns vårigt. Nåt annat som kändes rätt var att slänga på mig ett gäng ringar. Hade maaaaaaassa ringar på mig jämt å ständigt för några år sen, men tröttnade efter ett tag, stoppade dem i en låda och har inte tittat åt dem sen dess. Förrän nu.

Så fort jag slängde på mig ett gäng så kändes hela outfitten roligare, och livet lite härligare. Jupp.

Jag har ju snöat in på gråskala det senaste halvåret, och det gör att jag ibland kan känna mig lite tråkig. Och då är det detaljerna som får stå för upplivandet liksom – som ett gäng fina ringar.

Eftersom det var ett tag sen min senaste ringperiod, så hade jag dock inte så mycket kvar i smyckesgömmorna på den fronten. Så jag fick slänga på mig det jag hade.

Den här raringen är jag dock väldigt glad att jag återupptäckt – en Vanja-ring! Fick den av fina fantastiska glammis-Picklan i 30-årspresent. Hon har gjort den själv (hon gör även namnsmycken till GlamMom som hittas här), och I LOVE IT.

Känner dock att jag måste bättra på min ringpark nu när suget efter finger candy återuppstått. Är framförallt ute efter stora och lite ”klumpiga” ringar. Och så har jag HELT snöat in på att jag bara MÅSTE ha en ring i form av ett leopardhuvud. Alltså, jag har lagt obehagliga mängder tid på att googla fram det jag ser framför mig. Känner att jag inte kan sova gott om natten förrän en leopard tronar på min hand.

HIttade den PERFEKTA leopardringen (längst ner till vänster på bilden) i går natt. Synd bara att den är från Cartier och går loss på ett par hundra lax. Annars hade den suttit fint. Så nu är det till att googla Cartierkopior, typ.

Är i det närmaste besatt av detta ringletande, så om det är någon blogolin som har tips på var man kan hitta ringar av typen ovan – TIPSAFÖRGUDSSKULL! Tack å bock.