Borta bra men hemma bäst heter det ju, och det var faktiskt otippat härligt att få vakna upp i sin egen säng soffa. Hemresan gick bra. Vi hade det dock lite kämpigt på flyget, då en övertrött groda (han brukar förmiddagslura vid 10.30, men iom allt resmeck somnade han inte förrän kl 13) vrålade som en stucken gris under världens kanske längsta halvtimme EVER.

Typiskt nog lyckades han tajma sitt missnöje med ett gäng luftgropar som gjorde att vi var tvungna att spänna fast honom (ni vet ju hur lovely han tycker det är…), vilket inte direkt gjorde saken bättre. Det var alltså rena avgrundsvrål i 30 minuter i sträck. Kombinerat med den klassiska ”slänga sig bakåt i brygga”-prylen som kids är mästare på. PUST.

Men. Det braiga i hela situationen var att jag sket fullständigt i om vi störde alla andra. Jag hade trott att jag skulle tycka att en sån här incident var extremt pinsam, men det fanns inte ens på kartan att hinna reflektera över sånt. Det enda som gällde var att få grodan att somna, inget annat spelade nån roll.

Så ni som är ressugna men har skräck inför att råka ut för just nåt sånt här (när ALLA suckar och pustar och tycker att man STÖÖÖÖÖR) – det spelar typ ingen roll, för man hinner inte bry sig ett skvatt om det. Alltid nåt.

När grodan äntligen somnat blev resan dock hur trivsam som helst, och den här gången hade vi sjuuuukt mycket tid, så stress-aspekten fanns inte där alls. Bra bra.

Men hörrni! Kolla här då! Den här lille parveln stod och väntade på fönsterbrädan hemma. Kände ju knappt igen honom (henne) för hen har blivit så rackarns liten. Dinon har krympt! MASSOR!

Vet inte om ni minns hur den såg ut innan vi åkte, men den var typ tre gånger så stor. Antar att den släppt ifrån sig allt vatten som den sög i sig där i äggburken, och gått tillbaka till sin ”innan kläcknings”-storlek. Den upphör aldrig att fascinera, denna dino. The gift that keeps on giving, typ.

Nu ska hela familjen strax packa ihop sig och resa lite igen, men denna gång endast till Kajsas hus. Där ska vi nämligen ägna dagen åt att spela in Aftonbladet-programmet som jag ju berättade om – ”Älskade unge”. Ska bli riktigt skoj.

Återkommer senare med rapport om hur det gick såklart!