Nej, jag har inte bestämt mig för att sluta blogga. Sorryborry for the silence, men det har varit lite av en RACKARNSJÄKLAFULLPROPPAD helg – deluxe! …om jag säger så. Och jag hann inte med helt enkelt.

Vi flyttade ju i fredags, i går var det möhippa för en av mina bästa vänner och i dag har vi spelat in ett mamma/barnyoga-avsnitt av Älskade Unge –  Aftonbladetprogrammet vi är med i. Det har alltså varit full rackarns rull, och el bloggo har helt sonika fått stryka på foten.

För vet ni vad? Nåt som en blogolin skrev till mig i kommentarsfältet för en tid sedan fick rejält fäste, för det var så oerhört klokt formulerat. Det var när jag radade upp allt som stod på schemat för april, och raljerade lite kring huruvida det var mänskligt möjligt att faktiskt genomföra allt. För den här månaden är nog den mest hektiska jag haft i hela mitt liv.

Jag undrade lite hur jag skulle hinna bocka av alla grejer på listan, och samtidigt vara en härlig mamma, lovely vän och fräsig fruga on top of allt liksom. Då skrev denna fina blogolin (du är så klok Karin!) nåt i stil med att dygnets timmar består av tårtbitar. Tårtbitar med jobb, familj, vänner, hobby, träning med mera, ni förstår principen – whatever ingår i ens liv.

Det kan finnas en massa massa tårtbitar, men det finns bara en tårta. Så om jobb-biten blir väldigt stor under en period, så får de andra krympa. Och blir de sociala bitarna större under en period, ja då får jobb-biten stryka på foten. Till exempel.

Summan av kardemumman är att den här helgen fick jag krympa min annars rätt så frikostiga blogg-tårtbit till en yttepytteminibit, för att hinna med…livet. Flytten, hippan och TV-programmet fick lyxa loss med fetingbitar i helgens Vanja-tårta, men el bloggo-biten var så tunn att den knappt kunde ses med blotta ögat.

Bloggbiten ska såklart tillbaks till att vara en fetingbit i min tårta (för jag ÄLSKAR att blogga, woohooo!), redan i morgon kommer den att vara lite större. Promise.

Natt nu fina blogoliner, tycker så mycket om att ni har så mycket klokheter att komma med. Det är verkligen ett givande och ett tagande, det här bloggeriet. Love it.