Tänkte att jag skulle bjucka på lite virtuell glass! Vaffödådå? Jo, dels för att den här bilden (lånad från the internetz) känns så VÅRIG! (Tokvarmt i dag ju – kan vi slippa ytterligare hagelstormar nu tacksåmycket?  Kan man slappna av och invänta ÄNNU mer värme nu månntro?)

Men också som ett tack till de blogoliner som pallade ta sig hem till mig och Niklas och plocka upp de grejer som de bloppat hem innan vi flyttade. Har tänkt tacka tidigare, men det har ju varit lite…mycket att stå i. Ehh.

Hursom, jag ville bara säga att det var så jäkla kul att få träffa er! Och jag var så himla impad – alla ni var så sköna – och så fräsiga! Kändes som att jag hade nån slags cool mamma-parad eller nåt, hemma i vårt flyttkaos.

Och att få träffa er som läser bloggen/följer på Insta/kollar in kanalen är bara SÅ SATANS SKOJ! Man fattar liksom inte annars att ni faktiskt finns på riktigt. Jag kan vara ärlig och säga att jag inte skulle skriva den här bloggen om det inte var någon som läste den. Precis som att jag inte hade varit sugen på att släppa en skiva, om det inte fanns folk som ville lyssna.

(Kan för övrigt avslöja att artister som i intervjuer säger att ”jag gör BARA musik för min egen skull, har aldrig en TANKE ens på att någon annan skulle lyssna” snackar skräp. Då stannar man hemma på kammaren. Vill man ut å spela/höras på radio/släppa en platta så VILL MAN HA RESPONS. Jupp.)

Precis som att jag alltså vill ha respons, på det jag gör här på the internetz.

(Vi tar en glassbild till! Det kanske lockar våren att stanna den här gången.)

Det är därför jag är så otroligt tacksam för alla ni som kommenterar. Det ger mig liksom svart på vitt att det finns något mänskligt därute, inte bara siffror i en statistikrapport.

Och att sen få träffa några stycken hemma i vår hall, det var ju liksom lite bananas. Mer svart på vitt att ni faktiskt existerar i verkligheten är ju svårt att få till, liksom. Så jäkla KUL!

Så tack alla ni som tog er hem till oss – hoppas att ni är nöjda med era bloppisfynd! Och tack alla andra fina blogoliner och tubeliner som hänger med mig och oss här i cyberspace. Ni ska veta ni ger mig så sjukt mycket guldkant och vardagsglädje. Love you.