…skrev en av er fina fina FINA blogoliner pÃ¥ mitt grÃ¥tinlägg i gÃ¥r. Jag antar att hon menade att man genom att visa att livet inte alltid är superpepp, sÃ¥…peppar man, faktiskt. Peppar pÃ¥ det sätt att man visar att vi är alla mänskor, och vi har alla bra och dÃ¥liga dagar, glada och ledsna perioder. Ingen kan vara glad jämt, och ger man sken av att aldrig ha nÃ¥gra problem lägger man en väldans press pÃ¥ de som följer med i ens liv.
Och jag vill verkligen inte vara en sÃ¥n där bloggbubbleperson som endast visar mitt mest putsade supersmajl, nä – jag har alldeles för stor respekt för ER för det. Jag har ju alltid sagt att det känns som att vi är ett virtuellt tjejgäng härinne, och inte fasen skulle jag sitta Ã¥ mygla för mina tjejpolare? Nej tack.
Det där virtuella tjejgänget har för övrigt känts extra fint det senaste dygnet – TACK för alla era kommentarer. I feel the LÃV! Ni e bäst, ingen protest!
Nu lämnar jag gråtandet för denna gången, så hoppas jag att kommande vecka bjuder på bättre energier.
