Man tycker att man mår dåligt. Tycker lite synd om sig själv. Känner sig missförstådd. Lite stött och besviken. Och sen läser man det här och får en reality check som heter duga. Det är INTE synd om mig. Nån-fucking-stans.

Att vara sjuk i cancer samtidigt som man precis fått lilla lilla barn, och sjukvården meddelar att de inte kan gör mer. Usch och fy och fan och DJÄVULSKT. Djävulskt är det. Så fint av hennes mamma att starta en Facebooksida och en insamling för att undersöka alla alternativa vägar att besegra denna vidriga sjukdomsbest.

Skänk pengar, och läs denna fantastiska tjejs blogg. Och känn hur viljan att gnälla över oviktiga struntsaker försvinner omedelbart. Det är INTE synd om mig, och det är med största sannolikhet inte synd om dig heller. Inte på riktigt.

Nu hoppas jag innerligt att denna modiga brutta blir FRISK och får se sin otroligt söta bebis bli ett barn, en flicka och en ung kvinna. Annars är det en pissig jävla värld vi lever i.