Som ni vet har vi äntligen fått fart på inredningsfronten igen, och nu är vi tillbaka på banan med det där att göra någonting varje dag som gör lyan finare. Så för några dagar sen tog vi tag i vår hall, och satte upp ett gäng tavlor. Så här blev det!

Har ju sagt det förut men det tål att sägas igen – just väggfasta prylar är ofta det som gör ett hem ett hem. Hyllor, tavlor å sånt. Som sitter FAST. Vilket betyder att man menar allvar, typ. Det var Niklas som pushade igenom att vi MÅSTE börja sätta upp tavlor nu (jag vill ju helst av allt mest fluffa och göra stilleben och köpa blommor he he), och jag är så tacksam att han gjorde det. Nu börjar det kännas som ett HEM det här, tack vare tavlorna.

Är jättenöjd med tavelkollaget vi fick till. Det tog ett par försök som ni kunde se på Snappis och även i bloggen, men det får det göra. Nästan omöjligt att pricka 100% rätt med en gång tycker jag, i alla fall när man ska göra såna här tavelväggar. Det som ser bra ut när det ligger upplagt bredvid varandra på golvet kanske inte alls känns tippetopp när det väl kommer upp på väggen. Men till slut fick vi till det!

Älskar att alla våra tavlor har en historia. Den här fantastiska illustrationen köpte jag på loppisen i Mauerpark i Berlin för ett år sen. Det är en sida ur en tysk läkarbok som visar hur illa det kan gå för ens stackars lever om man går för hårt åt flaskan. Så ljuvlig!

Det här printet är gjort av min systers otroligt begåvade kompis Sara, älskar det! Och ser ni strecket på mitten? Någon har liksom VIKT printet, vilket såklart är ett big fat no no. Men det är inte jag eller Niklas, nä det var faktiskt Malin Eklund (jupp The Sigge Eklunds wifey) som gjorde det. Hon fick med sig printet av misstag när hon var hemma hos oss och spelade in Gravid Vecka För Vecka (hon var projektledare för det), och lyckades vika ihop det i tron att det hörde till hennes anteckningar. Strecket kanske inte är supersnyggt, men jag tycker om att det gav printet ÄNNU en historia ha ha.

Alla tavlor är liksom pusselbitar från vårt liv. De är från loppisar i Berlin och Provence, någon är köpt på gatan i New York, en är tecknad av min systers kompis osv. Känns…mysigt att ha vår historia utströsslad på väggarna här i lyan.

Det här är väl den del som inte är hundra än. Jag vill hitta flera avlånga kuddar att luta mot väggen för att mjuka upp hallområdet lite. Men än så länge får den här solokudden duga.