Vilken berg- och dalbana de senaste två dygnen har varit alltså. Phu. Mådde som en prinsessa i onsdags med strålande sol, trerätterslurre, glasspicknick och allmänt happy clappy-myz. Sen en torsdag med hällregn, sjukdom och pissigt mående. Som toppades av att jag och Niklas fick känna oss som VÄRLDENS SÄMSTA päron. Fy.

I går var det nämligen den årliga gårdsfesten på Iggys föris. Då tar alla föräldrar med sig något ätbart, man dukar upp en buffé, umgås, tackar av de barn som ska sluta och ger presenter till pedagogerna. Jag hade verkligen sett fram emot det, men kunde bara inte förmå mig att gå. Mådde piss, trots att jag pillat i mig både en och annan ipren. Så jag stannade hemma.

Gårdsfesten pågick mellan 15.30-18, och runt 16.30 (när vi brukar hämta) slank Niklas dit. Vi tänkte att vårt bidrag skulle vara lyxigt bröd med härliga pålägg (mackor brukar alltid uppskattas) som kunde komplettera buffén, men självklart fanns det nada av det vi tänkt oss när Niklas skulle handla på vägen till föris. Han fick tänka om, var stressad, och fattade tag i en korv. Tänkte att charkisar känns ju härligt att komma med.

Han slank till föris, och möttes av tusen föräldrar, syskon och morföräldrar – som i princip hade ätit färdigt. ALLA var där – och hade varit där sen 15.30 – utom VI. Barnen hade sjungit kl 16.00 – och det hade vi missat. ALLAS föräldrar var där – förutom Iggys. Så Iggy hade fått hänga med en av pedagogerna under festen. Och där kom hans pappa, när allt redan var över – med en ynklig korv i handen när de andra styrt upp härliga grejer. Alltså, fy satan vad jäkla misslyckade vi kände oss. Jag låg ju hemma och hostade på soffan, men mådde dåligt i hela kroppen när Niklas kom hem och berättade läget.

HUR kunde vi (båda!) ha missat att det inte var öppet hus (som vi trodde, att man kunde komma när som mellan 15.30-18) – utan att man skulle vara där kl 15.30? Och HUR kunde vi (båda igen!) missa att föris var stängt två dagar för lite sen? Jag som nitiskt skriver ner varenda datum och varenda tid i informationsmailen vi får, och jag tror att Niklas gör detsamma? Den enda förklaringen är att vi på nåt sätt måste missat just precis det här mailet. Alternativt att vi borde förstått själva att vi skulle varit där 15.30. Men när jag ser 15.30-18 och buffé – då tänker jag öppet hus. GAAAAAHH!

Blev så arg på mig själv och på oss. Och såg en liten ledsen Iggy framför mig, som fick sjunga för andras föräldrar, och hänga med fröken på festen istället för mamma å pappa. Tröstade mig med att Iggy inte verkade nämnvärt ledsen varken hemma eller när Niklas kom till föris i går. Tröstade mig också med att, även om vi fuckade upp gårdsfesten (kommer ALDRIG NÅGONSIN IGEN förutsätta att det är öppet hus) så får Iggy tonvis med kärlek och omtanke från tidig morgon till sen kväll – och det måste ju vara det som räknas i slutändan. Men ändå.

Mår dock bättre kring händelsen i dag, när Niklas lämnade i dag fick han se film från sjungandet och höra om festen från pedagogerna. Tydligen hade Iggy sjungit alla sånger med glädje, högt högt. Ingen rädsla för den enorma publiken (nästan 100 pers hade klämt in sig på vår lilla föris), det var tydligen bara kul. Trots att vi inte var där. Så jag tror inte att det egentligen ”gjorde” nåt, och jag tror inte att vi ärrat vårt kiddo för livet. Är dock sjukt besviken själv att jag missade det här ljuvliga sjungandet, får ta igen det nästa tillfälle helt enkelt.

Nåväl. Nu till nåt gladare. Gick och la mig 21.30 i går och SOV BORT sjukdomen – i dag mår jag tusen gånger bättre, wiiii! Kom till glammisoffice och möttes av detta:

….en present! Till MIG! Wooopeliwoopwooop!

Vaffödådå? Varför väntade det en present på mitt skrivbord? Jo, det var en försenad födelsedagspresent från underbara Glammis-Picklan! Och nu ska ni få se vad för flådigt som låg i asken…

…nämligen det här OTROLIGT fina halsbandet, som hon gjort med sina egna små händer! HUR fint? Picklan vet att jag älskar trekanter (det är ju hon som gjort mina älskade namnsmycken som jag har i öronen), och nu hade hon kompletterat med det här fina halsbandet. LYXEN att få ha så begåvade och generösa kompisar alltså!

TACK underbara Picklan för att du kirrat världens finaste present, och för att du bidragit till att den här berg- och dalbanan helt klart är på uppåtgående igen, I love you!