Jag tror att vi alla är medvetna om att det där med att jämföra sig med andra är ett sabla gift. Särskilt i dessa tider, när vi konstant bombarderas av andras till synes så perfekta liv på allehanda plattformar. Ändå gör vi det, ständigt.

Nej, kom ihåg ovan kloka ord. Till syvende och sist handlar det ju faktiskt om DIG och DITT liv. Vad DU vill, vad DU mår bra av, vad DU klarar av och orkar med. För mig som precis börjat trampa upp den här träningsstigen känns det här extra viktigt att komma i håg just nu. Jag gör det här för MIG och ingen annan. Jag ”tävlar” inte med någon, min motivation kommer från att jag vill styra upp mitt sladdriga knä och få en hälsosam kropp som kan knyta skorna utan hjälp när jag är 70. Ingenting annat ska få slinka in och röra till det.

Jag kommer INTE bli arg på mig själv om jag ”bara” lyckas få in ett träningspass i veckan istället för två (som ju är min målsättning). Jag kommer heller INTE bli arg på mig själv om två träningspass reduceras till noll ibland. För livet KOMMER att komma emellan. Det måste det få göra.

Redan i dag gjorde det det faktiskt. Det inplanerade träningspasset med Glammis-Picklan kl 16.30 blev omöjligt då jag fick ett viktigt möte kl 16. Det fanns inga andra pass som funkade tids- eller styrkemässigt, så då gjorde jag som så att jag slank ut å sprang istället. Jag orkade exakt 14 minuter – en REJÄL bedrift, om jag bara jämför med – mig själv, och vad jag klarade av förra veckan. SÅ stolt.

Motivationen på träningsfronten är extra hög just nu, eftersom jag redan (är det möjligt? men vad kan det annars vara?) känner en förändring i mitt knä. Jag har mindre ont, och känner mig mer stabil. Och det känns SÅ BRA!

Men – oavsett vad det handlar om så är det här med att man gör saker för SIG SJÄLV så himla viktigt. Anstränger man sig för att ”tävla” med någon annan är man dömd att misslyckas. För världen är gigantisk, och det kommer ALLTID finnas någon som är rikare, snyggare, mer framgångsrik karriärsmässigt, har ett vackrare hem, ett ”roligare” (vad det verkar i alla fall) liv, en ”härligare” familj osv.

Och om man slinker in på det där tråkiga spåret att man gör saker för att ”slå” någon annan, så tror jag att det är lätt hänt att man även hamnar fel – och börjar göra saker av fel anledning. Som jag ju nämnt tidigare – det här med att det viktigaste är ju att skapa sig ett liv som är bra ur DITT perspektiv, utifrån DINA behov och DINA förutsättningar.

För det är lätt att bli fartblind, man ångar på och vips! …så kanske man sitter längst av alla på motionscykeln på gymmet, fast det ju liksom aldrig var målet. Målet var kanske mer att få en hälsosam vardag och bättre styrka i kroppen. Men huxflux har man lagt en massa energi på något man inte ens VILLE. För man ska inte underskatta vad tävlingsinstinkten gör med oss – helt plötsligt kanske vi upptäcker att vi har/håller på med saker som vi aldrig ens önskade oss – men att det liksom bara blev så för att tävlingsinstinkten kickade in.

Jag minns så väl en sommar när jag och en kompis liksom ”tävlade” om en kille. Supertöntigt, jag vet. Men till vårt försvar var vi knappt 13 bast. Efter många rundor ”vann” jag, och fick killen. Föst då upptäckte jag att jag ju inte alls var intresserad av honom, men min tävlingsinstinkt + det att jag började jämföra mig med min kompis (”om hon vill ha honom så borde väl jag också vilja det?” typ) fick mig att jaga efter nåt som egentligen var helt fel.

Konsekvenserna för alla inblandade blev rätt dumma som ni förstår. Och även om jag inte är 13 bast längre, så kan samma tävlingsinstinkt och jämförelsetendenser ställa till det för mig, om jag inte är på min vakt. Så Veckans Citat får helt enkelt bli en påminnelse om just detta – vi ”tävlar” bara med oss själva. Och ”tävla” är såklart fel ord. Det handlar ju framförallt om att UTVECKLAS.

Så ta en extra funderare på vad just DU vill lägga DIN energi på. Och kom ihåg att vara stolt, glad och tacksam för den utveckling som DU står för på de områden som är viktiga för DIG.