Att befinna sig i en Portugisisk stad för en bloggare är en rejäl övning i att hålla fingrarna i styr – man vill plåta KONSTANT. Det är så oerhört vackert, på precis det där oputsade och lite ruffiga sättet som jag älskar. Färgglada fasader som alla är lite (eller mycket) naggade i kanten. Tufsiga elledningar som slingrar sig lite hipp som happ mellan fönster och stuprännor. Flådigt och fult på samma gång. ÄLSKA kontraster!
Och detta ljuvliga kakel… Man GÅR JU AV för att man ser så mycket vackra mönster och färger överallt.
Man blir automagiskt glad av alla färger man matas med. Och att få se Hortensior i enorma buskar istället för i krukorna hemma gör en ännu gladare!
Caldas da Rainha heter en supergullig stad som ligger nära byn där Niklas familjs hus ligger.
Dit åker vi på marknad för att handla grönsaker och blommor – och för att njuta av atmosfären. Spana in kullerstensgatan ovan till vänster – HUR vacker?
Min mamma tyckte alltid det var så trist att se vilka bilder som framkallades när hon och pappa hade varit på semester. 99% av alla bilder var nämligen på hus. Undrar om jag ärvt det där? Rackarns massa hus bland mina Portugallienbilder som ni märker.
Men jag ÄLSKAR vackra hus. Är besatt av portar också. En besatthet som var svår att hantera är jag var i Berlin som KRYLLADE av vackra portar. Fick mitt lystmäte i Caldas vill jag lova.
När jag slänger upp kameran på restaurangbesöket eller på gatan, så kan vissa störa sig på mig. De tycker att jag ”missar allt” för att jag ”ska hålla på å plåta”. Men jag vill nog hävda att det är precis tvärtom. Mitt öga letar konstant efter vackra saker att kunna förmedla vidare i bloggen eller på Inspirationstagram, och det tror jag gör att jag SER MER. Faktiskt.
Och jag känner inte alls att jag ”missar allt” för att jag fotograferar det. (Lurig logik tycker jag.) Jag känner snarare att jag ser det extra mycket och extra intensivt, och att jag dessutom får syn på mer grejer än gemene man. Ett utomordentligt sätt att värna vardagsglädjen på. Det passar såklart inte alla – men det passar mig.
