Oj oj vad tiden rinner iväg – har ju inte ens hunnit berätta om min och Niklas 11-årsmiddag! Egentligen är det en ren efterkonstruktion att det var just en 11-årsmiddag – ska sanningen fram så hade vi TOTALT glömt bort att fira, vi kom inte ens ihåg att vi fyllde elva! Men eftersom vi av en ren slump hade en date night inplanerad i anslutning till elvaårsdagen så fick det liksom bli som så att den blev vår firning. Man tager vad man haver osv.

Och det blev supermysigt! Vi gick till Mr French (som är SÅ fint!) och satt liksom indoor/outdoor vilket var magiskt. De har som en terrass med tak som man kan sitta på (med infravärme), så man fick det bästa av båda världar. Restaurangen ligger precis vid vattnet också, så vi mystittade på vågor och båtar under middagens gång.

Maten var smarrylarry, och vi hade det riktigt gött. Pratade till en början mest om Iggy och hur rackarns jäkla GOD han är och hur han bara blir godare och godare för varje dag (som ett klassiskt föräldrapar ute på dejt ha ha!), men tog även tillfället i akt att säga några fina saker om varandra.

Och att just SÄGA det man tänker är så himla viktigt. För det där med att läsa tankar är ju rätt trixigt, och 9 gånger av 10 är man (tyvärr) inte så tydlig som man kanske tror med vad man kommunicerar. Så att säga saker rakt ut är himla bra, även om det kan kännas lite krystat eller till och med cheesy i stunden.

Men faktum är att hur cheesy det än kan låta när man säger saker som ”Jag är så himla glad att vi har varandra” så BLIR man väldigt glad av att få höra det – och att få säga det. Det städar bort den dammiga känslan av att bli tagen för givet, och DET ÄR FINT. Och viktigt på riktigt.

Och faktum är att jag är SÅ glad att just jag och Niklas hittat varandra. För även om det går upp och ner och hit och dit i perioder på grund av yttre omständigheter, så VET jag att vi står på en grund som är 10/10. Nåt som kan bli oändligt tydligt när jag ibland hör andra prata om sin partner, och sin relation till hen.

Är så tacksam att jag hittat honom och att han hittat mig, och jag har svårt att se varför det inte skulle bli vi i 11 år till. Minst.