Då och då får Iggy fotograf-feeling, och säger ”Mamma, jag vill ta en bild!”. Det betyder att han vill knäppa loss med polaroidkameran. Ibland vill han att jag ska fota honom när han gör nåt lurigt (gärna stå på huvudet eller se arg ut).

Men oftast vill han själv ta kort, och då är det givetvis jag och Niklas som är hans fotoobjekt. Tänkte att ni skulle få se hur en sån session kan se ut.

Första bilden brukar bli ungefär som såhär. Det går lite för fort, det trycks på knappen lite för kvickt – och vips har vi fått (ännu) en bild på vårt tak.

Andra bilden brukar gå i linje med den ovan. Ett eller flera av fotoobjekten är inte riktigt redo, medan den andre ibland har hunnit fatta galoppen.

När båda objekten är med på noterna, börjar regisserandet.

Den unge mästerfotografen är mycket bestämd, och visar tydligt hur objekten ska agera framför kameran. Det blir sällan (läs aldrig) några snyggselfies, om vi säger så.

Nej, däremot en väldans massa varianter på fula miner. Att fota mamma och pappa som grimaserar är nästintill ORIMLIGT kul tycker unge herrn, som kan hålla på hur länge som helst.

Eftersom filmen till dessa kameror däremot är rätt så pricy, brukar fotoobjekten sätta stopp efter cirkus tre grimaschbilder.

Det samlade resultatet av den unge mästerfotografens senaste fotosession. Inte så pjåkigt!

Och jag måste säga att det är rätt befriande att ha en så ovanlig målbild för sina bilder som när man jobbar med unge herr Iggy. Tror vi kommer ha väldigt roligt åt de här bilderna i framtiden.?