Plötsligt händer det! Det odlas riskorn i munnen numera. Oerhört spännande upptäckt såklart. Som inte gjordes av mig. Eller Niklas. Nä, det var glammis-Malin som först skymtade de små piggarna! Hon har riktiga falkögon, det är ett känt faktum, så självklart lyckas hon även hitta mitt barns första tänder. (När jag letar efter nåt på kontoret så hittar jag det oftast inte, då säger jag snällt  ”Maaaaaalin, vet du var X är?”, åsså hittar hon det på fem röda).

Spännande med tänder, tycker jag. Det kommer ju förändra hela Pigglys utseende. Ska bli roligt att se hur han kommer se ut med gaddar.

Hoppas innerligt att han brås på Niklas på tandfronten, som har kliniskt raka smajlrader. För min mun råder det kaosfest i. Det är snett, vint, utstående och trångt. Och inte blev det bättre av att jag sög på tummen tills jag var typ 20. (Okej, inte riktigt 20, men väldigt länge i alla fall.)

Har ju skrivit om det förut, att jag erbjöds tandställning gång på gång när jag var liten. Men tokvägrade. Envis som satan tackade jag nej varenda gång det togs upp, för jag ville ha kvar mina ”personliga” tänder.

Och det är lite sött ändå tycker jag, att jag tänkte så. Hollywoodsmajl lockade liksom inte. Så det blev ingen tandkorrigeringsplan för unga fröken Wikström. Sen hade jag (såklart) ett par år där runt tonårsangsten där jag förbannade mitt lågstadiejag som förvägrat högstadietjejen raka flådiga tänder. Men sen blev man liksom vän med dem, och nu gillar jag att de är….eehhh, ”personliga”. Får se vad för lott Piggly drar.

En fråga – när börjar man borsta risgrynen?