…kan man ju undra! Jorå, det sköter sig finfint! Ett tunt rött streck är allt som syns, tycker dessutom att det börjar kännas mindre ömt nu. Så kanske att jag kan hoppa i ett par jeans snart, hurra!

Jag kan inte riktigt visa hela ärret eftersom det sitter så lågt att det liksom är under Fiffinivå, om vi säger så. Så det får räcka med att kika på hur det ser ut på ena sidan. Som ni ser så är det bara ett tunt rött streck. Och iom att det sitter så rackarns lågt så kommer det aldrig synas, om jag inte skulle ränna runt spritt språngande. Och det gör jag ju inte så himla ofta. I alla fall inte ute på stan.

Trodde verkligen inte att det skulle se såhär tjusigt ut såhär snabbt. Trodde också att det skulle vara stygn över och under själva snittet, men alla stygn sitter tydligen på insidan (fråga mig inte hur sjutton DET går till), och försvinner av sig själva. Så det enda som syns utifrån är själva snittstrecket. (Inser precis när jag ser den här bilden att jag – omedvetet, jag lovar! – har lyckats matcha mina naglar med mina trosor… *asgarv*)

En glad Vanja, nöjd med sitt fräsiga snittstreck. Och om det är någon som undrar vart det rosa håret tagit vägen, så kan jag meddela att dessa bilder togs i förrgår. Då var jag fortfarande en blondie, några timmar innan jag blev en rosatott.

Måste också tipsa om min nya favvoamningsbh som jag har typ jämt just nu (även på denna bild. Fast under tishan då), nämligen den här. Så himla enkel å fin, och mjuk å skön. Det känns lite som att amningsbharna sakta men säkert stegras på hetingskalan.

Jag började med den här (TOKskön, har den fortfarande varje natt), sen bidde det den här och nu har jag gått över till lite spets. Snart slår jag till på vaddering å färg också! Man måste ju sprida ut härligheterna lite.