Amningskursen var faktiskt jättebra, är glad att jag pallrade mig dit. Vi var ett gäng basketbellies som satt i en ring och lyssnade på en barnmorska som var amningsexpert. Och hon lyckades med konststycket att ge bra och handfasta tips, utan att vara pekpinneaktig eller på nåt sätt säga saker som kan ge prestationsångest.

Hon var himla noga med att hela tiden påpeka att det inte finns några rätt och fel, och att det är upp till varje föräldrapar hur/om/på vilket sätt man vill amma/mata sin bebis. Hon vann mitt hjärta lite extra mycket också, för att hon uttryckte sig i stil med ”när man ligger i förlossningsrummet eller på operationsbordet” och ”den man bor med/sin partner”. Det var självklart att det finns olika sätt att föda barn på, och olika typer av familjekonstellationer. Två frågor som är så satans viktiga för mig. Så där fick hon pluspoäng!

Hon fick ytterligare guldstjärna i kanten när hon pratade om hur viktigt det är att leva i nuet och att uppskatta vardagen, för hur mycket man än längtar till en semester så är det ju vardagen som är…vår vardag. Så det är allra, allra viktigast att den blir bra, inte att man har det extra härligt en vecka bland sol och palmer någon gång om året. Hon sa ju detta i kontexten att man ska njuta av tiden med sin bebis/sina barn överlag. Men för mig har detta varit en livsfilosofi länge, och mitt mål har alltid varit att styra upp en så rackarns bra vardag jag bara kan. Vardagen är livet. Ser fram emot en sån, där Igster är inkluderad.

Ett sista plus med amningskursen var att barnmorskan hade en liiiiten bebisdocka som hon demonstrerade amningsteknik på. Och OJOJOJ vad den såg go ut. Så. Himla. Go. *längt*