Omkring vecka 28 var det dags för samtalet på Auroramottagningen. Där fick vi träffa en barnmorska som var specialutbildad på förlossningsrädda, och de flesta som önskar att få planerat kejsarsnitt går på ett Aurorasamtal. Oron slank in i mitt system igen, och jag kom till samtalet klädd i en tjock rustning av beslutsamhet, beväpnad till tänderna med argument. Redo för kamp, om vi säger så. Men även här blev jag positivt överraskad.

Visst märktes det att barnmorskan vi träffade allra helst hade sett att vi ändrade uppfattning och valde att föda vaginalt, men det var inte den intensiva övertalningskampanj som jag varit rädd för. Jag fick (återigen, tror jag kan rabbla mina kejsarsnittsanledningar i sömnen vid det här laget) berätta om Varför, och jag fick (återigen) höra om fördelar- och nackdelar. Men, som barnmorskan uttryckte det, så var hennes jobb inte att övertyga någon åt det ena eller det andra hållet, utan att genom samtal hitta det sätt som var mest lämpligt att föda på för varje par, det sätt som gjorde dem allra tryggast. Och i vårt fall upplevde hon att det var via kejsarsnitt. Såhär står det i min journal:

”35-årig frisk förstföderska med Bp 31/1. I dag v 27+6. Kommer till mottagningen pga stark förlossningsrädsla. Har alltid varit förlossningsrädd. Väntat med att bilda familj pga detta. Har sökt på nätet och läst mycket om vagnalförl/sectio. Kan inte tänka sig föda vaginalt. Känner skuldkänslor över sitt beslut. Mycket påläst och bestämd i sitt beslut att föda med el sectio.”

Efter det står att hon ”bokar patienten på en läkartid”. Och det är där vi befinner oss nu. På tisdag ska vi träffa en läkare, och vi trodde att vi vid detta möte mest skulle gå igenom själva kejsarsnittsproceduren och boka datum. Men min ordinarie barnmorska berättade, att vi även vid detta tillfälle ska gå igenom Varför samt för- och nackdelar. Så det är inte riktigt över än. Hon sa också att det kan vara bra att förbereda sig på att inte alla läkare är lika välvilligt inställda till kvinnors önskan om snitt. Så det är alltså rustning på och polera argument som gäller. Igen. Och självklart dyker då oron upp som ett brev på posten. Näsdukar eller torra ögon? Sverige eller Ryssland?

Jag har läst på så mycket om det här ämnet att jag tror mig veta att jag inte kan KRÄVA ett kejsarsnitt. Det finns inget i lagen som ger mig rätten till det. (Jag är dock ingen jurist, så om någon av er därute vet bättre än jag och har annan information, så dela den gärna. Ingen blir gladare än jag om jag har fel.) Däremot vet jag att vården hellre säger ja än nej, förutsatt att kvinnan har starka nog förutsättningar (antingen ”patientrelaterade” såsom stark förlossningsskräck, eller ”vårdprocessrelaterade” vilket innebär medicinska skäl) för att hennes önskan ska beviljas. Så det allra viktigaste är att vara tydlig med hur man känner (gärna så snabbt som möjligt – vänta inte med att prata om det här med din barnmorska!), och varför man känner som man gör. Patientens autonomi (självbestämmanderätt) vad gäller vilken vårdinsats som ska genomföras ska också vara stark i Sverige, och i Socialstyrelsens dokument ”Indikation för kejsarsnitt på moderns önskan” står det:

”I de fall där patienten hamnar i en viss situation där hon måste genomgå något, i detta fall en vaginal förlossning, om inget görs, ser beslutssituationen annorlunda ut än vid andra medicinska beslut. Detta skulle kunna motivera att man gör ett avsteg från normalregeln och tillåter kvinnan att önska en alternativ åtgärd om hon har goda skäl för detta. Men sjukvården bör kräva att kvin­nan uppger relevanta skäl för sin önskan – eftersom det faktiskt finns möjlighet att avstå från att tillmötesgå kvinnans önskan.”

I samma rapports slutats står också:

”Om en patient som bedöms ha tillräckligt tungt vägande skäl har fått och förstått all information hon behöver samt har erbjudits och eventuellt genomgått stödsamtal och ändå står fast vid sin önskan om kejsarsnitt så är det motiverat att bifalla denna önskan.”

Läkaren som jag och Niklas ska träffa nu på tisdag är en av de som ingick i arbetsgruppen som tog fram denna rapport, har jag precis upptäckt. Det ska bli oerhört intressant att se om hon låter oss stanna kvar i Sverige, eller om det blir en enkel biljett till gamla Ryssland.