Har fått några kommentarer kring kejsarsnittsprogrammet som jag gärna vill svara på. Jag tycker själv att programmet blev lite konstigt klippt, jag och Niklas hade skickat så himla mycket filmat material och bett dem att göra två program istället för ett, eftersom det var så viktigt för oss att allt blev rätt. Men tydligen fanns det inte tid till det, så det programmet som sen blev upplever jag som lite konstigt.
T ex tog de inte med överhuvudtaget det kanske viktigaste av allt – VARFÖR jag vill föda med kejsarsnitt. Vilket många har reagerat på. Jag får helt enkelt hoppas att de som tycker jag är en oklar filur som dillar om att jag vill ha kejsarsnitt men inte förklarar orsaken till det hittar hit till bloggen, för här kan jag ju uttrycka lite mer detaljerat varför jag känner som jag gör.
En tjej som heter Emelie har reagerat på nåt som Niklas säger i avsnittet, och där håller jag med, den kommentaren du nämner känns plump och konstig. Och jag förstår att den kan uppfattas som ytlig. Men, återigen, så var den en del i ett större resonemang som dessvärre inte kom med i programmet.
Det han menade med att ”kroppen förhoppningsvis kommer se ut lite mer som vanligt” efter ett kejsarsnitt är just att vi gärna vill försöka undvika de skador som kan uppkomma vid en vaginal förlossning. Och det är inte på något sätt utseendebaserat, utan handlar om att vi har så pass många vänner som fött vaginalt som fortfarande (åratal efter att de fått sina barn) lider av skador de fick under sina förlossningar.
Av någon anledning så känns det dels som att den här typen av skador helt enkelt är något som man inte ska prata om, och dels som att alla kvinnor som råkar ut för dem ska acceptera dem rätt och slätt. De är liksom en ”naturlig konsekvens av att föda barn”. Och det stör mig. Att vi inte ska/får/vill ifrågasätta om det verkligen ska behöva vara så?
Jag känner så många tjejer som blivit klumpigt eller till och med felaktigt ihopsydda eller på andra sätt lider av men efter att de fött barn, och eftersom inte så många pratar om just de här sakerna så tror jag att mörkertalet är mycket större än vad vi tror. Om samtliga dessa kvinnor skulle höja sina röster och KRÄVA rätten till att få en bättre (eller, bättre räcker inte, fantastisk ska den vara) eftervård, så tror jag att kostnaden för vaginala förlossningar långt skulle överskrida kostnaden för kejsarsnitt.
Men tack vare att vi tjejer på något sätt ”ska” tycka att det är ok att inte fungera normalt (kanske i resten av livet) efter en förlossning, så blir det färre extrakostnader för staten vid vaginala förlossningar, eftersom liten (eller ingen) insats görs för att rätta till det som eventuellt gått fel. En orsak som i alla fall jag är övertygad spelar in när det kommer till att vården hellre ser att man föder vaginalt. Pengar är ALLTID en faktor, och vårdindustrin (för det är en industri, precis som allt annat som på något sätt går att tjäna pengar på) är inget undantag.
Observera att jag vet att det såklart finns massor av tjejer vars kroppar återhämtar sig suveränt, så det här gäller absolut inte alla. Och jag vill heller inte skrämma upp någon, en vaginal förlossning kan förstås gå fantastiskt bra och vara underbar. Men om inte min bekantskapskrets är ovanligt ovanlig, så upplever i alla fall jag att det är större risk för skador än vad man gärna pratar om. Och jag tycker inte att det känns ok att det ska ses som självklart att de bara ska accepteras. Vi förtjänar bättre än så.
