TACK för allt engagemang i min GAAAHHHHLA-ångest! Så fint att vi kan ha panik ihop ju. Och på tal om panik, så har den nu lättat en smula. Jag sansade mig nämligen, plockade fram min bästa ”What would Blondinbella do?”-mentalitet, och ANLITADE HJÄLP.

Jag KÄNNER ju faktiskt en stylist, så varför inte ringa och kolla om hon kan hjälpa mig att kirra biffen, liksom? Med den uslaste av alla usla framförhållningar ringde/messade/mailade/Insta Directade jag Annika och förklarade min situation. Och som en HJÄLTINNA svarade hon inom loppet av några minuter – och sa JA! Halleluja!

Annika har stylat mig tidigare inför ett stilreportage i Amelia (ovan) och dessutom känner jag henne rätt väl, vilket känns tryggt. (På tal om nåt HELT annat – hur crazy bananas såg Bara Vara ut år 2015…?)

Nu är alltså planen att hon ska ratta ihop ett gäng outfits utefter mina önskemål (avslappnat, bekvämt, vill inte visa massa hud) och komma hem till mig i morgon bitti för provning. Förhoppningsvis hittar vi rätt. Skulle det vara så att inget av det hon plockat med sig funkar, så finns det ju ett par timmar att hitta nya grejer på. Pust.

Har aldrig tidigare jobbat med en stylist inför ett event, men när man har en sån här paniksituation så känns det bara SÅ SKÖNT att släppa problemet (läs: dumpa det på någon annan) och försöka vara lugn i att de löser det åt en. Behöver inte heller köpa en massa nytt, alla kläder är lånade. Så man betalar för själva tjänsten, inget mer.

De här bilderna skickade jag som inspo till Annika. Pinterestade ”Alexa Chung red carpet” och ”Sienna Miller red carpet”, de brukar leverera sånt som jag gillar. Och Alexas glittriga byxdress är typ det snyggaste jag sett. PRECIS nåt sånt skulle jag vilja ha på mig i morgon.

Nu kommer Annika såklart inte kunna plocka med sig just DEN, men förhoppningsvis något liknande i stil eller känsla.

Jaaa hörrni. Vilken följetång det här blev. Håll tummarna för att vi hittar rätt i morgon bitti, så att jag kan knata på galan och känna mig såväl snajdig som bekväm.