Vanja Wikström

Det e onsdag – det betyder PODDIIIS sÃ¥klart! Och dÃ¥ jag och Jossan var pÃ¥ tantra-workshop (!) i mÃ¥ndags kväll sÃ¥ handlar en stor del av avsnittet om detta. Om hur FANTASTISK kvinnokroppen är, och hur vi alla borde bli bättre pÃ¥ att lära känna den för att kunna uppleva allt magiskt den har att bjuda pÃ¥.

Visste ni till exempel att en kvinna kan få 7 (ja SJU!) olika typer av orgasmer? Klitorisorgasmen är alltså bara en, och dessutom den minst intensiva. Att få orgasm via livmodertappen är tydligen the holy grail of orgasms, och känslorna en sån framkallar kan hålla i sig i timmar, dagar, veckor.

Men tantra handlar inte bara om sex, sÃ¥klart. Att gÃ¥ pÃ¥ workshoppen var otroligt intressant, lärorikt – och spirituellt. En upplevelse pÃ¥ mÃ¥nga plan och jag lärde mig en hel del nya saker (bÃ¥de fysiska och psykiska) om mig själv. Lyssna pÃ¥ poddisen sÃ¥ fÃ¥r ni höra!

Följ oss på Inspirationstagram här!

SparaSpara

Oj oj oj oj OJ hörrni – sorryborry for the ABSENCE! Det var länge sen (har det ens hänt?) som jag var borta frÃ¥n el bloggo pÃ¥ det här viset. Men efter Ensamma Veckan sÃ¥ har jag nu fullkomligt TOKMYST med min asgölliga lilla familj i 48 timmar i sträck – och allt annat har fÃ¥tt stryka pÃ¥ foten. El bloggo likasÃ¥. Men nu är jag tillbaka!

Otroligt kul att läsa era tankar kring det här med behovet av egentid som förälder och att få vara för sig själv. Det verkar inte som om jag är den enda som mår bra av det. Vi måste få bort stigmat som jag upplever finns kring att vilja spendera tid utan sin familj.

Det mÃ¥ste fÃ¥ vara okej, att ”mammahjärtat” INTE ”brister” för att man fÃ¥r ett par timmar eller ett par dagar utan sin goda unge. PÃ¥ samma sätt som det är okej om det gör det, sÃ¥klart. Vi är alla olika, med olika behov.

Älskar också att ni peppar och stöttar varandra i kommentarerna, ni är ju bara BÄST!?

Sen Niklas och Iggy kom hem har vi lyxat till det med utefrullar (ingen surprise där va) och maaaaaassa mysigt häng. I morse åt vi på Nytorget 6. Det blev en krispig äggmacka, fattiga riddare och deras übersmarriga havgregrynsgröt.

Blev först besviken att de hade bytt ut den goda äppelkompotten i gröten mot hallon (kämpigt att släppa taget om sånt man är van vid, ni vet), men det var faktiskt ÄNNU godare.

De här mänskorna alltså.❤️ När jag mötte dem vid tåget var jag nästan löjligt taggad. Jag kramade och pussade på Iggy så mycket att jag nog upplevdes som smått galen av de som stod runtomkring. Och sen bar jag honom HELA vägen hem i famnen, ville liksom inte släppa taget om den där goda, mjuka, varma, ÄLSKADE lilla kroppen.

Och min karl då. Snygg som TUSAN och bara så satans FIN. En sån drömmig partner in life alltså. Vilken tur jag har att jag får vara en del av vår familj.

Nåt jag märkte efter att ha varit ifrån Iggy en vecka är hans tal. Han har alltid pratat väldigt bra, men när man inte är med honom varje dag så märker man hur extremt snabbt hans ordförråd byggs ut. För oj vad mycket nya ord och uttryck han slänger sig med. Blir så imponerad av honom, det var otroligt kul att höra honom berätta om krabbfisket, båtåkandet, Liseberg och allt annat han fått vara med om senaste veckan.

Och sen har han börjat säga ”liksom”. Jag veeeet att man kanske inte ska uppmuntra slangord (eller?) men att höra en tre- och etthalvtÃ¥ring säga ”Man sätter den krossade snigeln pÃ¥ kroken, och sen fiskar man bara upp krabborna liksom!” är bara för j*vla gulligt faktiskt.

Nu suger vi musten ur sista semesterveckan. På måndag börjar (nya! #gaaahhhh) föris, och jag och Niklas kommer slinka tillbaka till våra kontor. Ser fram emot en vecka fylld av kärLEK!

Nu har min Ensamma Vecka passerat, och om nÃ¥gra timmar hämtar jag upp lilla familjen pÃ¥ Centralen. Jag kommer möta dem vid tÃ¥get med kroppen full av pussar och kramar – och kanske kommer jag grÃ¥ta en skvätt. För jag har saknat dem.

Men jag ska ärligt säga att den här veckan har varit LJUVLIG. MAGISK, till och med. Att i såhär många dagar i sträck få vara drottning över min egen tid, fokusera 100% på mina egna behov, göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill har varit en nästintill religiös upplevelse för en mänska som jag. En mänska som inte har helt obetydliga eremit-drag och som alltid trivts utomordentligt förträffligt i sitt eget sällskap.

Jag brukar ju lyssna pÃ¥ Tvillingpodden, och i ett avsnitt för inte sÃ¥ länge sen sa Jessica (som är ganska olik mig vad gäller det här att vilja vara för sig själv) att det bästa som hänt henne var att fÃ¥ barn, för dÃ¥ ”Behövde hon ju aldrig längre vara ensam”. Och för mig är det nog precis det som varit det tuffaste med att fÃ¥ barn – att jag aldrig längre fÃ¥r vara ensam. SÃ¥ olika det kan vara. SÃ¥klart.

Och inget är givetvis bättre än det andra, utan man fÃ¥r ju navigera genom livet pÃ¥ det sätt som tillfredsställer ens egna behov bäst. Att ha det här upplägget med varsin ensam vecka pÃ¥ sommaren är för mig ett fantastiskt andhÃ¥l. Ett tillfälle att dels lära känna mig själv igen (lÃ¥g i tvÃ¥ timmar i gÃ¥r kväll pÃ¥ soffan och lyssnade pÃ¥ Erik Satie, Mozarts Reqiuem och vansinnigt vackra svenska körverk som jag sjöng när jag gick i skolan, MAGISKT!✨), och dels känna att jag aktivt väljer det liv jag lever till vardags – eftersom jag fÃ¥r en chans att stanna upp och reflektera.

För visst väljer jag familjelivet, trots ljuvligheten i att fÃ¥ bestämma själv i mitt eget sällskap. Även om en vecka isär inte är tillräckligt för att jag ska sakna ihjäl mig, nej. Faktiskt inte. SÃ¥ funkar inte jag. TvÃ¥ veckor – jo, men dÃ¥ tror jag nog att det skulle kännas sÃ¥. NÃ¥t jag däremot känner efter en vecka i eget sällskap är tomheten. Den kände jag inte av alls de första dagarna, men i gÃ¥r kom den krypande. Känslan av att livet är nÃ¥t mer.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – att fÃ¥ barn är för mig som att konstant ha en komedi spelandes. Eller en rom-com. Och dÃ¥ och dÃ¥ (oftare ibland, beroende pÃ¥ vilken fas vi befinner oss i) ett frustrerat drama. Tack vare Iggy skrattar jag flera gÃ¥nger varje dag och tack vare Iggy svämmar hjärtat över av kärlek morgon, middag och kväll. Av frustration ocksÃ¥, sÃ¥klart. När det minsann INTE ska borstas nÃ¥gra tänder, INTE ska sättas pÃ¥ nÃ¥gra kläder, INTE ska tas av nÃ¥gra kläder, INTE ätas nÃ¥gon mat. Ja, ni vet.

Men den största delen av tiden fyller min goda lilla unge bÃ¥de mig och mitt liv med sÃ¥ himla mycket fint. Utan att anstränga sig – bara genom att finnas till. SÃ¥ mycket fint som inte fanns där förut. Och det är det jag känner nu, när jag upplever att det är tomt. Att gÃ¥ tillbaka till hur det var innan barn känns otänkbart, och meningslöst. Det är som att ha levlat upp sig i ett datorspel, man vill inte gÃ¥ tillbaks till nivÃ¥n under, liksom.

Med det inte sagt att livet med barn är perfekt och att det finns noll att uppskatta utan kiddos. Nepp. Som ni vet har jag ju min ensamma vecka av en anledning. Samma anledning som gjort att jag och Niklas valt att dela upp våra helger. Varje helg har vi en dag ihop med familjen, och den andra dagen får någon av oss spendera själv. Varannan vecka är det min tur, varannan vecka är det Niklas tur.

Att fÃ¥ tid för sig själv är sÃ¥ viktigt, för oss. Att fÃ¥ den när man är ledig är ett mÃ¥ste. För visst kan man gÃ¥ ut och käka lurre själv en tisdag, men det är ju inte det man är ute efter. Nej, man är ute efter att ha en ledig lördag som man fÃ¥r spendera precis hur man vill. Vill man hänga med kompisar, dra iväg pÃ¥ äventyr – eller grisa hela dagen i soffan framför en serie? Well, det är upp till en själv.

De dagarna är en miniresa tillbaks till ens gamla liv. Till en tid då man bestämde alltalltallt på egen hand. Och får man de där tidsresorna med jämna mellanrum är det lättare (tycker jag) att uppskatta det andra livet man har, här och nu. För det är ju rackarns, rackarns fint.