Oj oj oj oj OJ hörrni – sorryborry for the ABSENCE! Det var länge sen (har det ens hänt?) som jag var borta från el bloggo på det här viset. Men efter Ensamma Veckan så har jag nu fullkomligt TOKMYST med min asgölliga lilla familj i 48 timmar i sträck – och allt annat har fått stryka på foten. El bloggo likaså. Men nu är jag tillbaka!

Otroligt kul att läsa era tankar kring det här med behovet av egentid som förälder och att få vara för sig själv. Det verkar inte som om jag är den enda som mår bra av det. Vi måste få bort stigmat som jag upplever finns kring att vilja spendera tid utan sin familj.

Det måste få vara okej, att ”mammahjärtat” INTE ”brister” för att man får ett par timmar eller ett par dagar utan sin goda unge. På samma sätt som det är okej om det gör det, såklart. Vi är alla olika, med olika behov.

Älskar också att ni peppar och stöttar varandra i kommentarerna, ni är ju bara BÄST!?

Sen Niklas och Iggy kom hem har vi lyxat till det med utefrullar (ingen surprise där va) och maaaaaassa mysigt häng. I morse åt vi på Nytorget 6. Det blev en krispig äggmacka, fattiga riddare och deras übersmarriga havgregrynsgröt.

Blev först besviken att de hade bytt ut den goda äppelkompotten i gröten mot hallon (kämpigt att släppa taget om sånt man är van vid, ni vet), men det var faktiskt ÄNNU godare.

De här mänskorna alltså.❤️ När jag mötte dem vid tåget var jag nästan löjligt taggad. Jag kramade och pussade på Iggy så mycket att jag nog upplevdes som smått galen av de som stod runtomkring. Och sen bar jag honom HELA vägen hem i famnen, ville liksom inte släppa taget om den där goda, mjuka, varma, ÄLSKADE lilla kroppen.

Och min karl då. Snygg som TUSAN och bara så satans FIN. En sån drömmig partner in life alltså. Vilken tur jag har att jag får vara en del av vår familj.

Nåt jag märkte efter att ha varit ifrån Iggy en vecka är hans tal. Han har alltid pratat väldigt bra, men när man inte är med honom varje dag så märker man hur extremt snabbt hans ordförråd byggs ut. För oj vad mycket nya ord och uttryck han slänger sig med. Blir så imponerad av honom, det var otroligt kul att höra honom berätta om krabbfisket, båtåkandet, Liseberg och allt annat han fått vara med om senaste veckan.

Och sen har han börjat säga ”liksom”. Jag veeeet att man kanske inte ska uppmuntra slangord (eller?) men att höra en tre- och etthalvtåring säga ”Man sätter den krossade snigeln på kroken, och sen fiskar man bara upp krabborna liksom!” är bara för j*vla gulligt faktiskt.

Nu suger vi musten ur sista semesterveckan. På måndag börjar (nya! #gaaahhhh) föris, och jag och Niklas kommer slinka tillbaka till våra kontor. Ser fram emot en vecka fylld av kärLEK!