Ooookej. Nu MÅSTE jag få visa er detta magiska hotell som vi bodde på våra sista dygn i Portugallien. Villa M var uthyrt (till Alexandra, SÅ kul!) och vi passade därför på att bo någon annanstans i några dagar.
Det var faster Oliven som hittade stället, och SATAN I GATAN var glad jag är att hon är så flink med Googlefingrarna, för Hotell Sobreiras som det heter, var så himla fint att få uppleva.
Det låg liksom mitt ute i spenaten, omgiven av vansinnesvacker natur.
Alla rum var som egna små minihus…
…med varsin ljuvlig balkong med utsikt över savannen. För ja, det kändes mer som att vara i Afrika än i Portugallien. Vackert bränd vegetation utanför; krokiga korkekar, röd jord och stickigt gult gräs.
Själva rummen var superfina. Alla material och färger ekade av den vackra naturen utanför. Man kände ett omedelbart lugn när man kom in, så skönt. Kolla korkmattan på golvet, så himla härlig. Och trästubbarna som nattygsbord, perfekta.
Snyggt badrum! Dock kommer jag ALDRIG FÖRSTÅ MIG PÅ varför man gör öppna sådana. Kök är jag helt med på, där är det tippetopp att skippa väggar och dörrar ut till vardagsrummet. Men badrum? BADRUM? VEM vill bajsa och kissa inför öppen ridå? Inte jag i alla fall.
Men men, resten av hotellet var så genomljuvligt att det öppna badrummet ändå kändes helt okej.
Alla blommor som var planterade kring husen kändes väldans noggrant utvalda, och harmonierade perfekt med naturen runtomkring.
Det är två arkitekter som skapat stället, vilket verkligen märks. ALLT är superfint och SÅ väl avvägt.
När vi kom blev vi dock först lite nojiga. Det var SÅ TYST. SÅ LUGNT. Och så stormade vi in – två barnfamiljer. Jag tänkte att vi kanske hamnat på ett silent retreat, och kände mig en smula obekväm. Skulle det här ens funka med två treåringar?
Men det var nemas problemas. Lite senare upptäckte vi att det var flera andra barnfamiljer där, och även om det inte direkt var Bamseklubb och vilt plaskande i poolen, så lektes det. Och alla barn var glada, och alla vuxna var glada.
Iggy och Ruben hittade två franska tjejer som de hade superkul med. Så roligt att se hur fantastiskt bra ungar leker med varandra – utan att kunna varandras språk.
Den afrikanska savannen. Det kändes ovanligt att inte blicka ut över ett hav. Speciellt och väldigt vackert att istället se korkekar och fårhagar. Väldigt, väldigt fint.
Att bo på hotell gav oss också en extra lyxig semesterkänsla. Det ÄR ju nåt visst med att få sängen bäddad och härlig frukost serverad varje dag. Och på tal om mat så var frullen och lunchen jättegod på Sobreiras. Men middagen var ett skämt. Det blev liksom så Portugalliskt fel som det bara KAN bli.
Niklas rätt bestod av kokta köttslamsor med apelsinskivor på, ackompanjerad av en oändligt stor korv (!) som bestod av stekt gröt. Som var bränd. Ja, ni hör ju. Och ni som hänger med på Insta Stories SÅG det dessutom. Det var vidrigt.
Vi framförde faktiskt detta lite ödmjukt när vi åkte. Sa att allt var helt magiskt, och att frukosten och lunchen var fantastisk. Men att middagen var ett område ”to work on”. Hoppas de gör det, för i så fall blir Sobreiras ett sånt där 10 av 10-ställe. Eller okej, 9, 5 av 10. Jag drar av en halv poäng för den obefintliga badrumsväggen.
SÅ väl värt ett besök, bokmärk den här länken så att ni kommer ihåg tipset om ni har vägarna förbi Portugallien någon gång. Hotellet ligger ungefär en timma söder om Lissabon, kostade ca 100 euro per natt inklusive frulle, så riktigt prisvärt var det också.
Dessutom ligger det ganska nära underbara Comporta, ett ställe ni får höra mer om i morgon!
