Hallå hörrni! Nu har jag vaknat här i Portugallien. Iggy ligger fortfarande och snusar precis bredvid, så jag tänkte passa på att få upp ett blogginlägg.
Nu får ni därför veta vad det var för nåt som låg i påsen häromdagen, när jag ÖVERLYCKLIG (yes, det är fullkomligt rimligt att bli ÖVERLYCKLIG över att återigen ha funnit en doft man älskar) dansade hem från NK med ovan påse.
Tadaaa! Här har ni den – doften är från New York-baserade (tror jag) ARQUISTE. Ett märke jag aldrig hade hört talas om förrän i torsdags. Ska vi öppna?
Doften heter ”The Architects Club”, och hos ARQUISTE har tydligen varje doft liksom en egen historia som doftnoterna plockats från. Just The Architects Club har rubriken ”Cocktail Time, March 1930, London”, och doften ska alltså skapa den historien i ens….nos.
Såhär lyder sen beskrivningen på ARQUISTE´s hemsida:
A group of architects gather for cocktails at Mayfair’s smartest Art Deco smoking room. As they settle in the warm interior of dark woods, leather and velvet, London’s bright young things burst in, frosted martinis in hand, surrounded by a cloud of laughter, white smoke and fine vanilla.
Alla
Sen får man en beskrivning av doftnoterna, som bland annat innehåller enbär, citronskalsolja, ekträ, ambra och vanilj. Känslan ska alltså vara att man i doften ska hitta sånt som man kunde tänka sig fanns på den där klubben 1930; läder, kanske en hint av cigarr, gamla böcker, söthet från vanilj och apelsin som drinkarna blandades ut med.
ÄLSKAR att ”The Architects Club” är så genomtänkt, att den verkligen har en story. När företag gör saker och ting liksom heeeeela väääägen, då får de många pluspoäng hos mig.
Men givetvis var det inte beskrivningen eller storyn som gjorde att jag föll som en fura för den här parfymen. Det var såklart den MAGISKT FANTASTISKA doften. Storyn etc är bara en göttig bonus.
Och hur doftar den då? Jo, PRECIS såsom jag vill att en intressant, personlig och spännande parfym luktar: den har djup och strävhet, men också sötma, friskhet och lätthet.
Den förvandlas ganska omfattande från det att man sprayar den på huden; efter någon kvart börjar den utveckla sig och blomma ut till en subtil doft som har karaktär och tar plats – utan att ta över, som har crunch utan att bli för damig och som har kvinnlighet utan att bli för söt och kvalmig.
Känner mig som någon slags Mästerkocks-Mischa nu när jag försöker beskriva den i ord, men den är verkligen fantastisk, och för er som tycker om spännande dofter vill jag därför i alla fall försöka ge en bild av hur den känns på huden.
Jag ÄLSKAR den, och hoppas och tror att detta är doften som kommer få vara min doftsignatur i många år framöver!
Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!
