Hej på er, hoppas ni haft en mysig första advent! Tänkte berätta lite om min fredag. Efter ett par galet intensiva veckor kunde jag avsluta den här lösa tråden som jag nämnt som ätit tid och energi den senaste tiden.

Eller – avsluta och avsluta – jag kunde ro i land den. Fortfarande mycket jobb som Ã¥terstÃ¥r med att fÃ¥ allt praktiskt pÃ¥ banan de kommande veckorna, men det stora jobbet är gjort. Efter det tog jag slut. All energi försvann.

Vad har ovan sushibild med detta att göra, undrar ni kanske? Jo, för när den lösa tråden var knuten i fredags så bestämde jag mig för att göra nåt som jag i princip aldrig gör: BARA VARA. Jag kände i hela min varelse att nu måste jag ta det lugnt, om så bara för ett par timmar.

Så jag stängde ner datorn och gick ut och köpte sushi. Sen la jag mig på soffan. Och bara VAR.

Jag drog igång (nya!) Gilmore Girls, och att få spendera tid i bekymmerslösa Stars Hollow var precis vad jag behövde. Dialogen var (minst) lika rapp som förut och mysfaktorn (minst) lika hög som den var när jag senast såg serien för kanske tio år sen.

Så fint att få uppleva trygghetskänslan som det innebär att konsumera saker man redan känner utan och innan.

Godis kirrade jag också, och sen spenderade jag ett par timmar i soffan i sällskap av Lorelai, Luke, Rory och en rackarns massa socker. PRECIS vad jag behövde.

Och ja – Iggy var pÃ¥ föris. Och nej – jag hade inte det minsta dÃ¥ligt samvete. SÃ¥ mycket som jag jobbar (kvällar, helger, semestrar, jul) sÃ¥ tycker jag att det är fullt rimligt att jag lÃ¥g tvÃ¥ timmar pÃ¥ soffan i fredags eftermiddag. Hoppas ni förstÃ¥r och att det inte blir krig i kommentarsfältet nu. Jag behövde de här tvÃ¥ timmarna SÅ vansinnigt mycket.

När Iggy kom hem målade han mig till tiger med ögonskugga.

Sen lekte vi doktor. Dr Iggy kurerade mammas trötthet genom att placera en ananas pÃ¥ bröstet, en snutte vid örat och en ”plÃ¥sterklocka” i pannan.

Kände mig SÅ duktig, som prioriterade bort alla mÃ¥sten och gav mig själv de där sofftimmarna. Det är sÃ¥ lätt att konstant tänka att ”Ja men nästa vecka kan jag ta det lite lugnare”. Och vips sÃ¥ har man tagit det snäppet för lÃ¥ngt, och riskerat sin hälsa.

Jag skrev ju för ett tag sen om att jag började få tillbaka min tid, och hur ljuvligt det var. Tyvärr slank det in en grej från vänster som åt upp all tiden igen, men det börjar som sagt ordna upp sig. Lite mer råddande, sen är det på banan. Och efter det är det tillbaka till ljuvligheten igen. Och nu ska inget få störa den.