Hörrninini! Tack så himla mycket för all omtanke och alla tips angående det här med att jag åkt på njurbäckeninflammation. Ni är för gölliga! Jag mår fortsatt bra, lite yr å så men tror att det framförallt beror på att jag inte ätit så bra i en och en halv vecka.

Några frågade om jag inte märkte att jag hade urinvägsinfektion, hur jag kunnat missa det så att det gått upp i njurarna? Och såhär är det: jag har haft i princip en miljon urinvägsinfektioner, jag började få dem som barn och har sen haft dem titt som tätt. Mer tätt än titt, om jag ska vara ärlig. Jag har en ficka i min urinblåsa som orsakar detta, och för att bli av med infektionen brukar jag inte behöva göra mer än att dricka tranbärsdryck eller tranbärsbrus i ett par dagar. Sen är det över.

Så jag är så van vid att ha det här i kroppen att jag liksom knappt reflekterar över att det gör ont, är ni med? Är heller inget fan av mediciner så min första tanke när jag blir dålig är alltid att låta kroppen få en chans att ta hand om problemet själv först. Att det sen drog ut på tiden tänkte jag inte så mycket på, mer att ”Jahapp det tar längre tid den här gången att bli av med böket”. Typ.

Hade inte kroppen börjat bete sig allmänt lurigt i torsdags kväll (vilket gjorde mig sjukt rädd) så hade jag aldrig ringt sjukvårdsupplysningen och gynakten, och då hade jag aldrig åkt in i förrgår natt. Så det var liksom tur att jag fick mig en scare, för en obehandlad njurbäckeninflammation kan resultera i blodförgiftning som kan vara livshotande. Phu.

Man ska lyssna på kroppen, det vet jag. Men det är väl lite liknande som att om man levt hela sitt liv med migrän, så tänker man inte på att det ska vara nåt annat jävulskap i farten, även om det gör ondare i skallen än vanligt.

Hursomhelst så mår jag som sagt bra, och har inte haft feber sen i torsdags. Halleluja. Hoppas att antibiotikan gör sitt jobb nu så att jag blir kvitt detta och kan bli pigg å kry igen.